Tävlingsåret 2024 är slut. Sammantaget blev det 49 tävlingsdagar för min del, dvs. ungefär lika många som året innan. Överlag har det varit ett bra år med personbästa på bl.a. 400 meter (53.69), 400 meter häck (60.65), 800 meter (1.58,99), engelska milen (4.41,32), 10 km väg (35.46) och kvartsmarathon (37.32). 800 meter är min huvuddistans och årets höjdpunkt var helt klart att springa under den magiska gränsen 2 minuter för första gången. Det skedde på Ystadspelen den 21 juli när jag sprang i mål på tiden 1.58,99. Att springa under 2 minuter på 800 meter har varit mitt största mål inom friidrotten och tanken var att klara av detta senast år 2025. Det var ju bra att jag klarade av det redan 2024. Nedan kommer en sammanfattning över året som gått.
När året 2024 började hade jag två skador som jag alltjämt drogs med. Det rörde sig om proximal hamstringstendinopati i höger baksida av lår och hälsporre i vänster fot. Det gick att springa och tävla med dessa skador, men under större delen av 2023 sprang jag inte så många snabba anaeroba pass eftersom detta påverkade framförallt baksidan av lår. Sedan oktober 2023 hade jag dock kommit igång med regelbunden sprintträning igen med lyckat resultat. Skadan i baksidan av lår minskade allteftersom och från våren 2024 har jag knappt känt av problem med baksidan. Jag har fortfarande hälsporre, men jag har inte upplevt att det har förvärrats hur hårda pass jag än har genomfört. Att jag fortfarande har kvar hälsporre kan delvis bero på att jag inte har orkat ta tag i rehaben ordentligt. Det har mest blivit av i samband med gympassen. Sedan Karlshamns stadslopp 2018 har jag en högerfot som aldrig läkt ordentligt efter en stukning. Men detta har jag inte upplevt som ett direkt problem under träning eller tävling.
I januari 2024 bodde jag fortfarande i Kalmar så jag hade allltjämt tillgång till inomhusarenan för sprintträning. Under perioden oktober 2023-januari 2024 blev det mycket flygande 40 meter och sådant som snabba 120/130 meter och 200 meter med ganska lång vila. Detta tror jag gav stor effekt på tävlingsresultaten. Jag persade på 1 500 meter på Tomtespelen i Karlskrona i december 2023 på tiden 4.17,19. Jag persade sedan på engelska milen på KA 2-spelen i Karlskrona den 13 januari på tiden 4.41,32. I samband med Quality Hotel Games i Växjö den 21 januari persade jag på 800 meter när jag sprang in på tiden 2.00,38. Det förra perset låg på 2.02,00 (utomhus).
Den 30 januari flyttade jag till Sundsvall för nytt jobb. Eftersom det inte finns någon inomhusfriidrottshall inne i staden så blev sprintträningen lidande. Under den fortsatta vintern blev det bara några enstaka sprintpass på Vintergatan i Birsta. Positivt var i alla fall att jag kunde börja åka skidor som alternativträning. Det blev totalt nio skidpass i februari innan jag ansträngde bröstmusklerna på höger sida för mycket. Så det blev tyvärr ingen mer skidåkning efter det. Vad gäller löpningen blev det mest intervallpass på löpband under andra halvan av vintern. Min veckomängd i februari låg på mellan 70-90 km löpning i veckan. I mars hade jag tre veckor på cirka 100 km löpning i veckan. Det är under denna period jag tänker att man ska springa som mest som 800 meter-löpare. Under denna period feb-mars hade jag i regel även tre gympass i veckan för att framförallt bygga upp benstyrkan som är viktig på kortare distanser. I mars-april var jag starkare än vad jag varit tidigare. Jag kunde t.ex. genomföra tre set bulgarian split squats med 43,5 kg hantlar varav fem repetitioner per ben inom varje set. Under slutet av vintern och början av våren inkorporerade jag ett antal backintervallpass (långa backar) i träningen. Just backintervallpass är också något som sägs vara bra att ha i träningsbilden i god tid innan tävlingssäsongen på sommaren. Under mars-april var annars de viktigaste passen när jag regelbundet sprang intervaller i 800 meter-fart eller snabbare på främst grusunderlag. Sträckan var då cirka 200 meter eller något kortare. Dvs. lagom långt för att det ska gå fort men utan att det ansamlas så mycket mjölksyra i benen. Det viktigaste enligt mig för att bli en bra 800 meter-löpare är att springa så mycket som möjligt i just 800 meter-fart eller snabbare. Men på vintern och våren vill man samtidigt inte trötta ut sig för mycket eftersom det kan hindra uthålligheten som behöver byggas upp först. Och som kan vara bra att ta med sig för att klara av de tuffa passen senare under säsongen. Nu så här i efterhand kanske jag gick ut något för hårt på senvintern/tidig vår 2024. Det kändes som det blev mer och mer sega ben under passen efter ett tag och jag hade ju samtidigt gympassen och hyfsat mycket mängd. Oftast var upplägget som sådant att jag sprang intervallpass på morgonen och sedan tungt benpass på kvällen samma dag.
För min del drog vårens tävlingar igång när jag åkte ned til Sydsverige igen under slutet av april. Jag sprang Skälbyloppet 4 km i Kalmar den 27 april där jag blev trea. Sista kilometern gick mycket fort och jag kom upp i en maxpuls på 199 enligt löparklockan. Jag har hamnat kring 200 eller ovanför endast några få gånger i min karriär. Dagen efter loppet var det dags för Östsvenska terräng-DM (4 km) som ägde rum i Kalmarsundsparken. Jag hamnade på nionde plats. Den 1 maj sprang jag Orion Trail 5 km i Jämjö. Jag vann det loppet för tredje året i rad. Senare i veckan var det dags för en av årets höjdpunkter: Humlestafetten i Bromölla. Jag hade den nästsnabbaste tiden på förstasträckan (6.5 km) för min klubb UF Contact. Vi låg mycket bra till efter de första tre sträckorna. Laget kom på 14:e plats av totalt 42 lag. Ska man sammanfatta formen beträffande dessa fyra lopp jag genomförde så kan man säga att den var helt okej. Den hade kunnat vara bättre med hänsyn till den ganska hårda träningen jag genomfört tidigare under året. Och jag sprang t.ex. Orion Trail 29 sekunder långsammare än året innan. Men jag kan inte säga att jag var missnöjd.
Från och med maj 2024 och framåt var löpmängden betydligt mindre än tidigare för nu började arenasäsongen. Premiärloppet var Personliga Rekordens Kväll i Sundsvall den 16 maj då jag sprang 300 meter på tiden 39.84. Sedan var det Storsjöspelen i Östersund den 25-26 maj där jag deltog båda dagarna. Jag sprang bl.a. 400 meter på 55.06 under dag 1 och under dag 2 vann jag 800 meter på 2.05,18. Det var inga supertider att tala om. Jag hade hoppas på lite bättre, men ingen anledning att oroa sig. Det var ännu mycket tidigt på säsongen och det kändes som jag hade mer krafter i benen. Helgen därpå var det Sundsvallspelen där jag också deltog under båda dagarna. Jag sprang bl.a. 400 meter på 54.09 och 800 meter på 2.03,32. Det var helt okej resultat. Veckan efter, på nationaldagen, var det Björkspelen i Umeå där jag hade två bra resultat. Det blev 12.22 på 100 meter och 2.01,98 på 800 meter. Det senare resultat var personbästa utomhus och jag frontade hela loppet. Det kändes som det hade gått ännu fortare om jag varit hotad på sista varvet. Jag tävlar mycket så under denna period som jag sprang arenalopp så deltog jag även i terränglopp/motionslopp. Jag vann Hällomsloppet (7 km Trail) i Sundsvall den 13 maj, Borgarloppet (13 km Trail) i Hudiksvall den 18 maj, Alnö Terränglopp (4 km) den 15 juni och Atea TrailÖvik (6 km) den 30 juni.
Sommarträningen bestod framförallt av snabba pass såsom sprintlöpning. Ett vanligt pass kunde t.ex. vara 7 x 40 meter flygande + 4 x 150 meter med fem minuters vila. Ett pass jag provade på för första gången var special endurance och jag tror att det var mycket effektivt. Jag sprang 6 x 200 meter med tolv minutersvila vid ett tillfälle och snittade repetitionerna på 26.2 sekunder enligt löparklockan.
De viktigaste passen innan karriärens bästa lopp i Ystadspelen den 21 juli såg ut som följande. Under sommaren sprang jag några VO2-Max-pass (eller liknande) på löpband. Jag anser att dessa pass är kanske de allra viktigaste för 800 meter efter de allra tuffaste mjölksyrapassen. Men man bör inte springa dessa typer av pass för ofta. På tredjeplats kommer sprintpassen. Det är dock svårt att uttala sig exakt om 800 meter-träning särskilt eftersom det finns olika profiler av 800 meter-loppare. Man kan tala om tre profiler. Vi har 400/800 meter-typen, 800 meter-specialisten och så 800/1500 meter-typen. Jag klassar mig själv som en 800 meter-specialist för 800 meter har länge varit min klart bästa distans enligt poängtabellerna.
Det tuffaste passet åt VO2-max hållet inför Ystadsloppet var den 8 juli, dvs måndagen veckan innan loppet. Då sprang jag 15 x 1 min intervallpass på löpband, med en minuts joggvila mellan repetitionerna. Repetitionerna sprangs i 2:55 min/km-tempo (verkligt tempo utomhus är kanske något annorlunda). Jag sprang i alla fall i snabbt tempo utan att det var fråga om något mjölksyrapass. Jag hade bra känsla i benen under detta pass. Här kan flikas in att jag generellt sett har haft mindre seghet i benen generellt när jag sprungit på löpband jämfört med utomhus av någon anledning. Då har jag ändå kommit upp i puls även på just löpband. Jag hade ett utpräglat sprintpass den 10 juli. Lördagen den 13 juli deltog jag på Nonamespelen i Bollnäs och då sprang jag 100 meter på 12.26 och 400 meter på 54.12. Det var två helt okej resultat även om jag hade hoppats på lite mer p.g.a. all sprintträning jag genomfört. På söndagen dagen efter sprang jag ett kuperat långpass på Södra Berget på cirka 21 km som kändes mycket bra. Vid denna tid var det annars vanligt att jag hade tydligt sega ben under de flesta distanspassen jag genomförde. Jag sprang drygt 60 km löpning den veckan i och med långpasset. Måndagen därpå sprang jag ett formtoppningspass. Det blev 3 x 400 meter med tio minuters vila. Jag sprang 400 meter på i genomsnitt 57.9 sekunder (58.7, 57.7 och 57.3 sekunder) vilket var bättre än förväntat och känslan var mycket bra. Benen kändes verkligen snabba. Under resten av veckan sprang jag inte så mycket mer (jag kom inte ens upp i 30 km denna vecka), delvis för att jag upplevde ett något överansträngt högerknä. Två dagar innan Ystadspelen sprang jag ett hyfsat snabbt pass för att behålla snabbhet i benen inför 800 meter-loppet. Det blev 10 x 1 minuter på löpband med en minuts joggvila mellan repetitionerna. Jag sprang i 3:00 min/km-tempo. Nu så här i efterhand var det kanske något för många repetitioner men vad jag minns var känslan helt okej. På fredagkvällen tog jag nattåget ned till Sydsverige för att inleda min semester. Jag har fortfarande kvar ett rum i min hemstad Olofström. Jag sov bara några få timmar på lördagsmorgonen och det var löpvila den dagen.
På söndagen den 21 juli var det sedan dags för 800 meter på Ystadspelen. Inför tävlingen trodde jag att jag hade en bra chans på att springa under två minuter för första gången med tanke på passen inför tävlingen, särskilt mjölksyrapasset tidigare under veckan. Men jag vågade inte hoppas för mycket. Jag hade tävlat på Sandskogens IP två gånger tidigare (år 2020 och 2021). Arenan ligger precis vid havet och det kan blåsa ganska mycket där. Under denna dag blåste det dock som tur var inte så mycket. Det var dessutom soligt och cirka 23 grader varmt, med andra ord bra förhållanden för 800 meter. Det var många bra löpare som också hade anmält sig till tävlingen. Jag hade tur som precis lyckades kvalificera mig för A-heatet. Jag är ingen bra frontlöpare eller sololöpare på 800 meter, i alla fall inte på andra varvet. Jag har många gånger känt att jag inte pressat mig tillräckligt på andra varvet när mjölksyran i benen kommer allt mer. Jag behöver ha bra ryggar att följa. Vad gäller mitt 800 meter-lopp i Ystad fick jag bana 1 och när jag kom ut på bortre rakan så var det en del motvind, men jag försökte hålla mig hyfsat nära topp-trion. Jag hade några löpare bakom mig vid 200 meter. Jag tror att det var vid cirka 300 meter som det uppstod en mer tydlig lucka uppåt. Jag passerade ändå 400 meter kring 57-nånting. Då kändes benen rätt bra och jag trodde vid den tidpunkten att jag skulle klara sub 2. Vid 500 meter brukar det vara som svårast och det hade varit bra om jag hade kunna springa precis bakom någon då. Avståndet uppåt blev dock sakta större. Jag försökte dock tappa så lite som möjligt och hade i alla fall sikte på löparna där framme, vilket ändå hjälpte en del. Senare på upploppet försökte jag titta efter start- och mål-klockan och när jag såg att det stod cirka 1:52-53 vid något tillfälle så tänkte jag att det nog var klart. Kanske slappnade jag omedvetet av tillfälligt lite då, men tryckte sedan på igen. I slutändan klarade jag sub 2 med en sekund. Topp-trion sprang in på 1:55-tider. Inför sista kurvan kändes det som jag var i ingenmansland så jag tappade nog inte så mycket på upploppet. Jag hade nog kunnat springa ytterligare några tiondelar snabbare om jag hade varit i en klunga mot slutet av loppet för då hade jag nog kunnat pressa mig ännu mer. Men jag var såklart mycket nöjd över att äntligen ha sprungit under 2 minuter. En del av pressen jag känt lättades också en del. En del gånger de senaste åren har jag faktiskt tänkt: "tänk om jag aldrig klarar sub 2 och hamnar precis ovanför". Och med tanke på hur sega och tunga ben jag haft i år så har jag funderat på att gå ned och satsa fullt ut på sprintdistanserna eller göra något annat i stället. Det var inte så att jag sprudlade av glädje efter att ha klarat sub 2. Men jag kände ändå en speciell tillfredsställelse och jag har ofta tänkt tillbaka på denna prestation vid senare tillfällen och det skänker mig glädje.
Vad gäller resten av semestern från slutet av juli och framåt kan följande nämnas. Jag sprang ytterst lite mängd under denna period samt under sensommaren (i genomsnitt kanske 40 km per vecka). Fokus var springa riktigt snabba pass och tävla så mycket som möjligt. En av höjdpunkterna var SM-milen i Kalmar onsdagen den 24 juli, dvs. endast tre dagar efter 800 meter-loppet. I vanliga fall skulle jag inte ha sprungit ett millopp mitt i sommaren när mitt huvudfokus är 800 meter och i andra hand 400 meter. Men det är inte varje dag ett SM-lopp är så nära hemmaplan och dessutom i en stad jag bott och arbetat i. Kalmarmilen blev en lyckad tävling. Jag persade på tiden 35.46. Mitt tidigare inofficiella PB på distansen var 36-låga på Wärnamomilen under hösten 2021. Och året innan hade jag sprungit Kalmarmilen på 36.34 så jag hade bättre milform nu än vad jag haft tidigare. Senare i veckan gjorde jag något egendomligt. Jag inledde ett block där jag tävlade fyra dagar i rad, något jag aldrig gjort tidigare och som nu så här i efterhand kanske inte var det smartaste för att om möjligt förbättra 800 meter-formen ännu mer. Hur som helst, jag sprang 53.80 på 400 meter i samband med HAIS-spelen i Hässleholm lördagen den 27 juli. Det rörde sig om ett PB på 0.02 sekunder. Jag hade dock en usel reaktionstid med tanke på att startern slant med startpistolen. Känslan i benen var annars mycket bra. Benen kändes lättare mot slutet av loppet än vad de brukar göra på 400 meter. På söndagen dagen efter vann jag ett konkurrenskraftigt 800 meter-lopp. Konstigt nog vann jag på tiden 2.02,00 vilket var exakt samma tid som jag hade på HAIS-spelen två år tidigare. Jag hade väl hoppats på lite bätte tid i år med tanke på mitt färska PB från Ystad. Men jag hade spriungit 400 meter dagen innan vilket kanske påverkade sluttiden något. Det var i alla fall kul att vinna loppet. Dagen därpå, på måndagen, kom jag trea på Sankt Olofsloppet (4,7 km) med tiden 16.03. På tisdagen sprang jag loppet Aspö runt (8,3 km) på 30.32. Jag hade hoppats vinna det loppet precis som under 2023. Jag var länge uppe i tätklungan, men fick släppa den lite senare. Nu så här i efterhand hade det kanske räckt med Sankt Olofs Loppet som distanslopp efter arenatävlingarna i Hässleholm och ta tisdagen som vila i stället. Detta särskilt som jag sedan sprang Kullaloppet (5,2 km) i Rörum fredagen den 2 augusti, ett terränglopp som jag vann för andra året i rad. Efter detta hann jag med tre sprintpass innan jag sprang 400 meter häck på hemmaplan i Olofström den 11 augusti. Jag hade hoppats kunna springa under 60 sekunder för första gången och dessutom hamna en bit upp på Contacts Tio-i-topp. Det var ett sololopp och jag sprang alltså helt själv. Jag hade inte någon riktig häckträning inför loppet. Jag sprang in på godtagbara 60.65 vilket var PB. Jag hade rejäl mjölksyra i benen i samband med de sista två häckarna och fram mot mål. Jag var lite defensiv för att inte riskera att krascha in en häck. Jag hoppas kunna springa under 60 sekunder i framtiden men det bästa hade varit om jag hade kunnat springa fler än ett lopp under en säsong. Det finns dock ytterst få 400 meter häck-lopp i tävlingskalendern.
Efter 400 meter häck-tävlingen i mitten av augusti var det alltjämt mycket sprintträning. Jag deltog på 100 meter och 400 meter på Kvarnsvedenspelen i Borlänge den 17 augusti och den 24-25 augusti deltog jag på Uppsalaspelen. Under dag 1 på Uppsalaspelen sprang jag 400 meter på 53.69 vilket var PB och är också mitt nuvarande PB. Överlag är jag nöjd över att sprungit PB på 400 meter i år, men jag hade trott på ytterligare något snabbare tider med tanke på att jag har sprungit ganska mycket sprintträning för att vara 800 meter-löpare. Min 800 meters-tid har sjunkit mer än vad min 400 meters-tid har gjort på motsvarande sätt. Men 400 meter är en svår distans att pricka rätt på.
Därefter var semestern slut men det var alltjämt mycket tävlande varav en del motionslopp som var tuffa och där jag tog ut mig ganska mycket. När man tävlar så mycket som jag gör är det ju annars så att det är svårt att ta ut sig helt eller nästan helt varenda gång. Jag vann Blodomloppet Sundsvall/Timrå (5 km) den 27 augusti på tiden 17.40. Det var ett ganska tufft lopp. Onsdagen den 4 september åkte jag ned till Sydsverige igen inför en kommande seriematch och den kvällen hade jag hoppats kunna vinna Blodomloppet Växjö (5 km) för tredje året i rad men denna gång fick jag nöja mig med en andraplats (med tiden 17:25). Det var dock ganska jämnt mellan mig och de som blev trea och fyra och jag fick pressa mig mycket för att få luckan nedåt. Snittpulsen hamnade i slutändan på 175 vilket var högsta noteringen för i år under ett motionslopp tillsammans med loppet i Timrå. Vad gäller Blodomloppet Växjö kommenterade jag i övrigt bl.a. följande efter loppet: "Det känns som jag har tappat en del sedan Kalmarmilen i slutet av juli och det gick snabbare för min del under förra årets lopp i Växjö, men i slutändan är jag ganska nöjd med loppet". Känslan var alltså att formen inte var lika bra som tidigare. På lördagen den 7 september var det sedan dags för seriematch i Trollhättan där jag tävlade för UF Contact. En seriematch är en tävling där olika klubbar tävlar mot varandra i olika friidrottsgrenar. Min klubb är med i division 2. Ovanför finns division 1 och allra högst upp finns ytterligare en division som tävlar om lag-sm. Framgång i division 2 leder till avancemang till division 1. Året 2023 var UF Contact tabelljumbo som det heter, men jag lyckdes då bl.a. komma etta på 2 000 meter hinder och tvåa på 400 meter häck. Contact hade även ett lag anmält för i år. I samband med första tävlingsdagen i Finspång tidigare i maj fick Contact dock lämna återbud p.g.a. skador. Men nu inför Trollhättan hade Contact ett litet lag. Det var sista stora arenatävlingen för säongen för min del. Huvuddistansen var 400 meter där jag tog en väntad andraplats bland fyra deltagande herrlag. Men av alla mina sju 400 meter-lopp i år var tiden den sämsta (55.22). Det skulle inte förvåna mig om jag vid detta stadium hade tappat lite av min 400 och 800 meter-kapacitet p.g.a. allt tävlande även på lite längre distanser. Och jag började känna mig något sliten vid det här laget såsom man kan göra under slutet av en arenasäsong. Dagen efter, söndagen den 8 september, vann jag Vånga Mountain Xtreme (8 km Trail) för andra året i rad. Det rör sig om ett lopp med en brutal inledning där man springer uppför Vångabacken, en skidbacke. Precis som året innan var det mycket varmt för årstiden. Det var soligt och 23 grader varmt. Det här loppet var nog årets näst jobbigaste motionslopp efter Blodomloppet Växjö. Jag var i ensam ledning under hela loppet men luckan ned till tvåan var inte jättestor och det var mycket kupering. Min sluttid var 25 sekunder långsammare jämfört med förra året.
Hösten inleddes med några dagars säsongsvila p.g.a. allt tävlande under sommaren för att "starta om". Hösten är annars terrängsäsongen. Det är då det är flertalet terräng- och traillopp och det är dags att börja lägga om träningen en aning med bl.a. mer mängdträning och gymträning igen. Jag började bl.a. springa regelbundna långpass igen. Jag ska vara ärlig med en sak. Jag gillar att springa riktigt fort. Sprintträningen är nog det jag gillar mest. Jag gillar även att tävla generellt. Men att springa distanspass har blivit alltmer tråkigt med åren. Jag har ändå kunnat hålla mängden uppe i perioder eftersom jag köpt periodkord i kollektivtrafiken varav jag åkt i väg och sprungit på nya ställen. Då kan man åtmintone springa distans och se nya intressanta platser. Och man slipper springa samma rundor hela tiden. Jag gjorde så här bl.a. under sommaren tidigare år innan min semester. Då hade jag ett 30 dagars-kort som gällde över hela Västernorrland. Jag skaffade ett sådant resekort även under senhösten och på så sätt orkade jag springa mer distanspass igen. Under året har jag t.ex. sprungit i Härnösand och Örnsköldsvik ett antal gånger. Jag har även varit i Sollefteå och på flera flera ställen i Medelpad. På buss och tågresorna brukar jag läsa en bok. Det är roligt att göra utflykter och känslan i benen brukar vara bättre när det inte är samma tråkiga runda som tidigare. Jag vann ett antal lopp under hösten. Jag vann Gävleterrängen (10 km) den 15 september och lite senare Härnö Trail (7 km) den 5 oktober 2024. Dagen efter Härnö Trail sprang jag ett långpass i Örnsköldsvik och då var jag uppe i en 100 km-vecka igen. Veckorna innan hade jag legat på cirka 70 km respektive 80 km. Efter 100 km-veckan hade jag en 94 km-vecka och en 102 km-vecka. Det är kring 100-110 km jag kan lägga mig som mest nuförtiden utan att trötta ut mig. Jag har inte samma energi som för några år sedan då jag kunde springa ännu mer än så. Å andra sidan behöver jag inte mer än 100-110 km som mest. Med tanke på min 800 meter-profil kanske t.o.m 80-90 km hade räckt som mest. Vad gäller andra lopp under hösten kan framföralllt nämnas Å-stadsloppet i Örebro den 19 oktober. Då kom jag på sjundeplats med tiden 36.34. Det rörde sig inte om en formtoppning eller maxinstans. Tiden var okej, men jag var inte i lika bra form som tidigare i somras.
Vad gäller senhösten kan nämnas att november var den månad jag sprang som mest under året. Jag kom upp i 115 km, 107 km, 90 km, 104 km och 67 km-veckor. Under månadens första två veckor sprang jag bl.a. dubbla långpass under helgerna, dvs. långpass både på lördagen och söndagen. Jag tyckte att detta fungerade bra, men det är minst sagt ovanligt, inte minst för en 800 meter-specialist. Under november blev det två traillopp för min del. Vad gäller intervallpass blev det flera intervallpass på löpband men även ett antal intervallpass i 800 meter-fart på grussträcka precis som under våren. Jag hade tio stakmaskinpass på gym som ett sätt att förbereda mig för vinterns skidåkning. Jag hade även några crosstrainerpass. Samtidigt har jag försökt bygga upp benstyrkan igen även om den ännu inte är lika bra som i våras. Men det kommer förhoppningsvis. Jag har tagit gymträningen uppåt i sakta fart hittills. Omkring den 19 november kom den första snön och då var det slut med intervallpassen i 800 meter-fart. Annars hade jag gärna fortsatt med det.
Vad gäller december månad fick jag min första förkylning på ganska länge den 4 december och jag hade sedan sex dagar där jag inte tränade alls. Jag hade sedan en hyfsad helg på Gavlehovspelen Indoor den 14 december då jag sprang 60 meter och 200 meter. Det var säsongens första inomhustävling för min del. Och det första sprintpasset på ett tag. Det är en nackdel att bo i Sundsvall jämfört med Olofström eller Kalmar vädermässigt. Hade jag bott i Sydsverige hade jag kunnat springa sprint utomhus även på vintern så länge det är ovanför nollan temperaturmässigt och inte isigt. Veckan efter inomhustävlingen hade jag även en vecka med 87 km löpning. På julafton den 24 december var det dags för säsongens första skidpass. Jag hade hoppats kunna åka längdskidor redan tidigare under vintern men det har inte varit tillräckligt med snö för skidspår. Det blev ytterligare två skidpass den veckan.
Den 31 december var det sedan dags för en av årets höjdpunkter: Sylvesterloppet i min hemmastad Olofström (kvartsmarathon). Med tanke på hur många motionslopp jag springer finns det sällan utrymme att göra en ordentlig formtopppning, men det försökte jag som vanligt med inför Sylvesterloppet med bl.a. minskad mängd umgefär en vecka innan loppet. Det gick också mycket bra i slutändan. Jag blev fyra på tiden 37.32. Det var PB på banan och distansen med hela 50 sekunder. Det var för övrigt fjärde gången i rad jag kom på fjärde plats i loppet som för övrigt är kuperad. Ett av mina mål är att någon gång vinna huvudistansen som är just är kvartsmaran. Nedan följer resten av min jogg-kommentar om loppet: "Cirka tre grader varmt och lätt regnigt under loppet. Nästan vindstilla. Det här var första loppet som jag sprang med karbonskor. Jag öppnade första kilometern på 3:33 enligt löparklockan. Då var det redan en lucka upp till ettan och tvåan och sedan var det jag och han som blev trea i loppet. Jag tyckte det började vara tendens till seghet i benen redan efter några kilometer. Efter varvningen släppte jag fram trean i loppet och hängde på ett tag men släppte sedan en lucka efter 7 km. Där på vägen till Halens camping var det rätt så sega och trötta ben. Det kändes inte som jag hade den bästa formen i benen idag eftersom det inte kändes så ansträngande i överkroppen eller med andhämtningen. Jag trodde först att kilometertiderna hade börjat dra i väg men jag såg att tiderna ändå var ungefär som på första varvet. Mot slutet av loppet visste jag att jag skulle springa PB. Jag tryckte på lite extra de sista 600-700 meterna och spurtade sedan på upploppet. I slutändan kändes det som jag hade kunnat springa ännu snabbare den sista kilometern. Jag tog inte ut mig tillräckligt. Men det blev ändå ett tydligt PB. Upp till tredje plats var det 15 sekunder och efter mig var det ett ganska stort avstånd nedåt. Trots att det var sega ben på andra varvet blev det alltså ett rejält PB och det är jag nöjd med även om det hade varit ännu bättre att komma topp-3. Jag tror att tidsförbättringen beror på karbonskorna och det är synd att jag inte hade sådana på Kalmarmilen tidigare i år och på vissa lopp förra året. Jag får se om jag kan förbättra mig på milen nästa år med sådana skor. Fokus kommer alltjämt att ligga på 800 meter dock".
Överlag var det som sagt en lyckad säsong. Jag har följt mitt träningsupplägg ungefär som jag planerat det i mitt huvud även om jag fått göra vissa justeringar till och från. Och vissa gånger har jag inte sprungit sprintträning för att jag inte har haft tillgång till den träningsmöjligheten p.g.a. främst vädret. Det som har varit mindre bra är att jag haft mer seghet i benen och mer allmän trötthet än tidigare år och jag har många gånger funderat om det beror på att jag tränat för hårt eller ätit för dåligt eller en kombination av det hela. Eller om det beror på helt andra saker. Men samtidigt som det har varit mycket seghet, och som också gjort att jag ibland haft väldigt lite lust att springa vanliga distanspass, så har jag alltså sprungit flera personbästa. Det hade jag inte kunnat göra om jag hade varit övertränad i alla fall. Jag hoppas att även 2025 kommer att bli ett bra tävlingsår. Jag kommer antagligen att tävla mycket även under 2025 eftersom jag tycker det är kul. Fokus kommer till att börja med vara att ligga på ganska hög veckomängd samtidigt som det blir en blandning av lättare intervallpass och lite snabbare intervallpass. Sen får vi se om det mesta av mängdträningen blir i form av löpning eller om det blir mer alternativträning än under 2024. Jag är fortsatt intresserad av att åka längdskidåkning. Jag tror att det skulle kunna vara en bra alternativträning för mig som gör att jag inte tröttar ut benen för mycket. Flera löpare har visat att det går att bygga en bra aerob pass utifrån alternativträning. Jag ska även bygga upp min benstyrka på gymmet igen. Vi får se hur mycket sprintträning det blir.
