I väntan på Corona

Det är bara att träna på och njuta så läge det går. Min sambo har varit krasslig nu i 9-10 dagar med feber, snuva, halsont och allt vad det är. I onsdags kände hon sig lite bättre och febern sjönk men igår fredag började det om igen. 
Vi beslutade då att ringa vården och höra vad vi skulle göra. Eftersom hon är en av de som ligger i riskzoonen då hon har astma så fick hon komma in. 
Enligt läkaren så tydar allt på att det är Covid-19 hon har även om hon inte provsvaret ännu är klart. 

Men jag är fortfarande hur pigg som helst så frågan är ju om jag redan haft det utan krämpor eller om jag också de närmaste dagarna faller offer för detta virus. 

Hur som helst så är det så att så läge jag är frisk kommer jag hålla mig i rörelse. Mitt träningsprogram med Garmin-coachen har nu pågått i fem veckor så sex veckor återstår. 
Passen börjar bli lite längre nu men ännu känns allt riktigt bra. Idag tog jag med mig hunden ut på tur och kombinerade träningen med att springa ett virtuellt lopp med RaceONE-appen. 

Har lämnat hunden hemma tidigare då jag känt att det lätt kan blir lite ryckigt att ha henne med, är ju mycket som ska nosas på och kissas och allt vad det är :)
Och allt detta har kännts lite störande då jag känt att jag måste få hitta en rytm i löpningen innan hon fått följa. 
Men idag fick hon hur som helst vara med. 
Allt gick bra kändes det som fast än det kanske blev lite stressande då hon alltid ska ligga lite före. Just av denna anledningen så kände jag av mina benhinnor en aning igen så det fick bli en liten promenad mitt i turen. 

Hade dock ett problem innan jag gav mig av hur jag skulle klä mig. Termometern i solen visade 11-12 grader och i skuggan 5 grader. Lägg sedan till väldigt kalla vindar på detta. Hade även inslag av hagel/snö på förmiddagen. 
Jag valde därför att klä mig ganska varmt. Något som visade sig bli lite för varmt. 
När jag väl kom ut så sken solen under hela rundan och i skogen blåste det heller ingenting :)
Men oavsett detta så var det en skön tur och jag är så glad att jag fortfarande är frisk. Vore ju nästan otroligt om jag skulle klara mig då sambon är sjuk men och andra sidan så känns det ju som det gått så lång tid så jag borde redan varit sjuk om jag nu ska bli det. 
Det är som sagt bara att hoppas och se. 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.