Ett steg i taget.

Tack 2019.

Sommaren 2018 började jag så smått att springa igen efter att ha mer eller mindre tvingats till ett uppehåll på 1,5 år på grund av hälsporre. Det blev till att börja om från början även om jag under tiden försökt hålla igång med både cykling och spenderade åtskilliga timmar på gymmet.
Jag tog det extremt lugnt med löpningen för jag var livrädd att hälsporren skulle komma tillbaka.
I början av 2019 var jag i alla fall på gång igen. Jag hade även börjat cykla till jobbet vilket blev 13 km om dagen, perfekt vardagsmotion.

Det blev sakta bättre och jag kunde släppa tankarna på hälsporren.
Jag gjorde mitt första lopp i början på mars, Stävie trail. Det blev bara den korta varianten på 6,5 km men det räckte gott och väl med tanke på vilken nivå jag var på då.
Sen blev det ytterligare 11 motionslopp under 2019.

Under sommaren låg jag strax över timmen på milen. Jag visste att ett av mina stora problem var vikten. Det var säkert det som var en stor bidragande orsak til min hälsporre. Så i slutet av juli, efter semestern, var det dags att göra något åt det.
För att göra en lång historia kort så började jag räkna kalorier samtidigt som jag ökade på träningen. Året slutade på -17 kg.
PB på milen blev till slut 53:59, Malmö höstmil.
PB på 5 km blev 25:10, Malmö Parkrun.

Så jag säger: Tack 2019, you made my day.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.