Syns och hörs överallt?

Senaste veckan har det faktiskt varit lite körigt. Jag vet inte hur det gick till men jag har hunnit med både radio, tidning och föreläsning. Det började med att lokaltidningen hörde av sig och ville ses för att ta en bild och skriva lite om min totalseger i Svenska Triathloncupen i min klass (mer om det senare) och samma dag hörde P4 Radio Sörmland av sig för att fråga om jag kunde medverka i något som hette Stafettgästen och prata om triathlon – och om krokodilen som simmade till Vinön ;-). I måndags fick jag dessutom ta långlunch från jobbet för att hålla en liten lunchföreläsning för Rotary, roligt men jag är alltid ganska nervös innan. Totalt blev det ganska mycket, jag vill ju helst säga hyfsat genomtänkta saker och inte verka alltför korkad. Samtidigt var det ju roligt med alltihop, men jag tänkte ändå att det är tur att jag inte är mer officiell än hemma i Katrineholm.

På tävlingsfronten har det varit ganska lugnt, jag har kört avslutande deltävlingen, en sprint, i Svenska Triathloncupen och så sprungit en kvartsmara hemma i Katrineholm. Malmö recenserade jag så här på min Insta:

”Galet varmt i Malmö idag när det var min tur att tävla. Avslutande deltävlingen i Svenska cupen stod på programmet och sprint var det som skulle genomföras. Efter mästerskapspresentation innan start fick jag en lite stökig start på simningen mellan två andra tjejer, jag gillar annars solosimning bättre. På väg tillbaka fick jag jättefina fötter att ligga på och är riktigt nöjd med simningen – 11.46 på 750 m. Sen hade ju T1 kunnat gå lite fortare – om jag tex hade lagt på minnet var min cykel var… Cyklade så jag nästan kräktes för att jag så gärna ville behålla ledningen i loppet, Garmin informerade mig efteråt om att jag kört i zon 5 100% av tiden. Hade kvar lite försprång i T2, då hade jag ju fortfarande inte koll på min plats… Löpningen kändes lite stum och jag hade inte det där lilla extra att ge men det räckte ändå till att vinna med över en minut. Snabbaste AG-dam igen och seger i min klass + totalseger i Svenska cupen i min klass. Och kanske sista tävlingen på min Cervelo.”

Det där med cykeln då? Ja, jag ska faktiskt överge min älskade Cervelo efter några trogna år helt utan strul. Jag vill egentligen ha en helt ny Trek, men nu blir det en bättre begagnad Specialized Shiv istället. Det blir lite uppgradering av komponenter i alla fall så det ska bli kul. Nu är det väl också verkligen dags att provcykla också, jag har haft den hemma ett par veckor utan att ha suttit på den. Nu är vi dock på väg till Kalmar för att vara supportar i helgens IM och cykeln fick följa med så att vi kan köra ihop oss lite imorgon.

Det blev en start i det lokala loppet KK-joggen också, som vanligt (och ja, jag vet att det är ett sjukt konstigt namn men KK är i det här fallet förkortning av lokaltidningens namn: Katrineholms-Kuriren). Det var väl inte riktigt samma känsla kan man säga… Jag sammanfattade det så här:

”Det kan ju inte gå bra för jämnan. Det kan finnas dagar när man lyckas glömma fylla på med energi innan loppet, har timmerstockstunga ben (snälla, säg att jag får skylla på söndagens lopp? ) och tunnelseende. Som idag. Kvartsmaran blev en plåga, jag ville dessutom helst lägga mig ner och sova. Krigade mig iaf runt, passerade milen på 40,26 vilket är lite långsammare än jag borde, gick i mål på 42,39, blev 11:e dam men bästa lokala. Blev liggande en bra stund efter mål – fasen bra gjort att hinna vägga på ett millopp – tills min pappa fixade Cola åt mig. TACK TACK TACK alla som hejade, ni var många. Idag var jag dock för trött för att uppmärksamma er – förlåt”

Sedan har jag faktiskt varit med ännu mer i tidningen. För ett par veckor sedan publicerades ett reportage som jag faktiskt var lite nervös för. För någon månad sedan blev jag kontaktad av min favoritreporter på tidningen, Hilda Djupenström, som undrade om jag kunde tänka mig att ställa upp i tidningen och berätta om min historia med ätstörningar. Det är ju såklart ganska naket att gå ut med personliga saker, men jag tänkte att om det skulle kunna vara till nytta för en enda människa så skulle det vara värt det. Vi pratade i säkert två timmar och ur det kom ett väldigt fint sammanfattat reportage. Tyvärr kan jag inte lägga ut det i sin helhet då jag inte tror att det är tillåtet, men ni kan få se en glimt. Är ni i er idrottsförening eller liknande intresserade av att jag kommer och berättar mer så kan ni kontakta mig här på sidans kontaktformulär.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.