En varierad mil med pyramid

Högerfoten känns bättre och bättre för var dag. Vädret hade slagit om rejält. 11 grader, rejält blåsigt och regnet hängde i luften. Ingen risk för värmeslag så läge för att prova en lite längre runda.

Först sprang jag tre kilometer i 5:30fart till jobbet. Där hämtade upp en tröja jag lånat ut. Sen startade jag om och sprang vidare.
Efter omstarten vimsade jag runt för samla in lite olika Pokestops (behöver bollar till mina promenader med sexåringen). Så det blev en väldigt slingrigt runt SanktSigfridsområdet.

Efter knappt två km i 5:50fart kom jag fram till utomhusgymet där det finns en stor pyramid i trä. Vet inte riktigt hur man ska göra med en sån, men jag blev nyfiken på hur jobbig den är att springa uppför. Klev uppför de jättestora “trappstegen” så fort jag kunde. Blev överraskad över att det inte kändes alls jobbigt. Så jag bestämde mig för en runda till. Ner var mer spännande än upp. Vet inte vad som är rätt teknik, men jag provade att kliva eller att hoppa jämfota. Inget kändes bra. Jag har blivit gammal och feg för jag kände mer skräck för att ramla än trötthet. Tog mig uppför en gång till så fort jag kunde och ner igen. Kändes lika ojobbigt och läskigt. Nä, det var inte min grej, kände jag och sprang vidare.

Efter ett par kilometer till kom jag fram till Teleborgshallen. Här börjar stigningen upp till Teleborgs högsta punkt. Kände mig pigg och bestämde mig för att springa rätt fort uppför backen som en liten värdemätare. Efter att ha plottat in sträckan i Strava visade det sig vara totalt 25 meters höjdskillnad fördelat på nästan 900 meter. Sprang uppförsbacken på 4:41 utan att riktigt helt maxa.

Efter att tagit mig upp på toppen sprang jag de sista tre kilometerna på snitt 5 blankt. Foten känns bara av lite lite grann. Konditionen var helt ok. Känslan är överlag positiv.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.