RunTobyRun! | LUND RUNT: fick äntligen testa R-W-R i skarpt läge
RunTobyRun!

LUND RUNT: fick äntligen testa R-W-R i skarpt läge


# 56 – 181117
Lund runt (27.7 km)
2.57:20 (6:24/km Run-Walk-Run)

Det gick över förväntan, i alla fall i 22-23 kilometer. Sedan började jag tappa fart och med ett par kilometer kvar var det kört: krampkänning i vaden. Men trots att jag fick knalla hem sista två så klarade jag mitt tidsmål, att gå under tre timmar.

Det fanns flera skäl till varför jag ville springa Lund runt, trots den gambling det innebär vädermässigt att  springa långt i november. Det ena är att jag äntligen skulle få ett bra tillfälle att testa run-walk-run i skarpt läge, det andra att äntligen få se Lund.

Känner du till att jag arbetar i Lund, sedan maj förra året, så höjer du nu kanske på ögonbrynen och undrar vanudå, har han blivit helt tossig? Nej, inte alls, för när jag rör mig i Lund så gör jag det på ungefär samma friserade del som brukar locka turister: den med Domkyrkan, Stortorget, Universitetshuset, Kulturen, Stadsparken, centralen och de små pittoreska gatorna med gathus och stockrosor. Ungefär samma ”utsikt” får man för övrigt om man springer korta banan på Lundaloppet i maj.

Lund runt är något helt annat. Den osminkade, ocensurerade delen av Lund. Höghus, baksidan av Tetra Paks fabrik, Råby ungdomshem, en och annan betongromantisk gångtunnel under någon av stans huvudleder. Men banan  bjuder också på ett antal vackra och härliga miljöer som de flesta turister brukar missa: Råby, Nöbbelöv, Värpinge, Rinnebäcksravinen, reningsdammarna. Och så en ganska rejäl klättring uppför en av Sveriges mest kuperade stadskärnor, om inte den mest kuperade av dem alla. Från lägsta punkten upp till Brunnshög är det 77 meter enligt min Garmin. Inga branta backar, som ute på motorvägen, men en hel del små, sega, charmlösa motlut.

Med andra ord: nu har jag sett stan på riktigt!

Extra krydda dök också upp ungefär halvvägs, när en kollega kom ut och hejade, viftandes med en fransk flagga medan hon ursäktade sig för att det var den enda hon hittade. Allez, allez, allez. Härligt med pepp!

Dags för start! 230 löpare trotsade november och tog sig an utmaningen!

Run-walk-run, då? Ja, jag hade ju siktat på att anta utmaningen med intervallerna 4/1 (fyra minuter kuta, en minut gå) men ändrade mig i sista stund till 3,5 minuters löpning – vilket visade sig vara ett slugt sätt att lura mig själv. Varje gång klockan pep till – en halv minut tidigare än den gjort på träningspassen kändes det som en boost. Wow, är det redan dags att gå… Det här går ju riktigt bra…

Det kändes också skönt att börja gå redan efter 640 meter, så att huvuddelen av de andra löparna hann springa förbi istället för att hamna mitt i en stor klunga. Kände innan loppet att det borde vara lättare att springa R-W-R i sin egen ”bubbla” men det dröjde faktiskt över två mil innan det blev helt glest omkring mig så varje gång jag skulle börja en ny springintervall så påverkades jag av andra löpare. Det är mycket möjligt att detta ledde till att jag sprang lite för snabbt och att jag redan från början borde försökt sänka tempot med 15-20 sekunder.

Mina intervaller måste också tett sig lustiga för den klunga som låg i ett tempo runt 5:45-6:00. Hela första milen hoppade vi bock om varandra; antingen var det jag som sprang om dem eller så tog de sig förbi mig medan jag gick.

R-W-R innebar också att jag kunde hålla ett jämnt tempo, i alla fall upp till halvmarapasseringen. So far, so good:

5 km: 29:00
10 km: 59:03 (30:03)
15 km: 1.29:30 (30:30)
20 km: 1.59:55 (30:25)
21.1 km: 2.06:47
25 km: 2.32:20 (32:25)
27.7 km: 2.57:;36 (preliminär tid)

Vackraste delen av banan går i det sydvästra hörnet, 23-27 km.

Efter 22-23 km började jag känna mig trött – trots att jag borde fått lite extra pepp av att det gick lite utför och var fin utsikt längs ravinen och genom Värpinge by. Men väl nere vid reningsdammarna (som är betydligt finare än man kanske skulle kunna tro) började det alltså ömma till i högra vaden, vilket det för övrigt gjorde även i somras på BUS efter 23-24 kilometer. Svårt att säga om det finns något samband.

Bestämde mig därför för att knalla sista två, vilket gick utan problem, och gjorde sedan ett försök att börja springa igen när det var typ 400 kvar. Det gjorde ont direkt på första steget så jag lät bli och svarade väl för årets långsammaste finish. Men jag slapp i alla fall bryta med 400 kvar… Det hade ju varit pinsamt.

Med detta sätter jag ”check” på försöken med R-W-R för den här gången. Kommer jag att testa igen? Ja, det tror jag, i alla fall på träning. På lopp, däremot, nja… Knappast något stort lopp, men kanske detta lopp igen om ett år. Vi får se!

RunTobyRun!
Läs bloggen i sin helhet på www.runtobyrun.se 

5 kommentarer till inlägget

Monica Carlsson
1971 • Partille
#1
17 november 2018 - 17:47
Bra där! Måste vara skönt att verkligen bestämt sig för en taktik innan, och hålla den. Inte luras av sig själv till något som verkar smartare eller känns bättre just då. Grattis till besluten på slutet också, som gjorde att det blev ett lopp där du inte gick sönder! Klokt.
Thobias Ligneman
1967 • Västra Ingelstad
#2
17 november 2018 - 17:51
Min kompis Ola sprang precis den klassiska maran från Marathonas till Aten med R-W-R. Och kände vid målgång att han hade kunnat springa längre.

Så det finns nog fog för att teorin fungerar även i praktiken - även om allt i slutändan handlar om dagsform. I alla fall för mig...
1980 • Vik
#3
17 november 2018 - 20:52
Bra runda och kul att se ”hela” Lund. Jag tror stenhårt på R W R. Tror det kan vara en nyckel till att avverka riktigt långa distanser, om man nu är intresserad av sådant.
Thobias Ligneman
1967 • Västra Ingelstad
#4
18 november 2018 - 08:56
Ser ju kanske lite märkligt ut om någon börjar gå redan efter några minuter. Sten i skon? Gått ut för hårt? Stackarn har ju 27 kilometer kvar... men metoden bygger på att vara konsekvent från början, inte börja gå efter en mil eller så.

Vill man ”bara” orka långt så är en fördel med RWR att man kan släppa allt vad kilometertider och tempo heter. Man springer till klockan piper och så går man en minut tills den piper igen. Väldigt praktiskt :-)
1962 • Bjärred
#5
18 november 2018 - 10:05
Jag kan tänka mig att RWR funkar bättre och bättre ju längre man springer. I´m hooked :-)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.