Barnfri och löpning

Plötsligt händer det, en barnvecka får en ledig kväll.
Då jag skulle gå en ledarskapskurs för min arbetsgivares räkning så började veckan med en barnfri kväll.  Då kursen skulle slute redan vid 19 var planen att ge mig ut på ett 50-60 minuters pass innan det blev alldels för mörkt i skogen. Givetvis ville det sig inte riktigt och jag var inte hemma fören kl20 men vad gör väl det. På med kläderna och ut för en löptur. Dock inte i skogen utan med reflexväst och slicks på fötterna. 

Hittar ganska snabbt ett lagom och bekvämt tempo. Efter 10 dagar med förkylning blev jag förvånad att det ändå känndes så pass bra. MEn jag följde min coachs råd att skynda långsamt och la mig på ett behagligt 5.00 tempo.
Efter ca 10 minuter börjar jag störas av att något piper okontrollerat och vänder mig om i tron att nån är bakom mig. Fortsätter några minuter innan jag inser att det är min klocka som fått tuppjuck och piper okontrollerat för att sen dö. Fattar ett snabbt beslut att jag måste kunna bevisa för coachen att jag varit ute så tar fram telefonen och startar movescount på den istället. ( ett oregistrerat pass är ett pass man inte genomfört)

Fortsätter löpningen och kommer snabbt tillbaka till ett skönt tempo. Dock något irriterad över klockhaveriet och ilskan gör att tempot ökar, vilket i sin tur gör att jag börjar springa fel och börjar irra runt inne i ett bostadsområde för att hitta ut. Får stanna och ta fram gps:en innan jag kan irra mig vidare och ut ur denna djungel. Tar nu det säkra före det osäkra och beger mig hemmåt. Det blev inte 60 min som var tanken utan landade nog på 40 men jag tog mig ut. Hade det varit för 1 månad sen hade jag stannat hemma. 

Känner att löpsteget och känslan inte riktigt finns där än, fortfarande för tungt och jobbigt att starta igång. Men jag kommer ut. Det är inte längre kämpigt att ta på mig löparkläderna som det var för några månader sen. Ett stort positivt tecken. KLart jag är besviken att jag låtit mig förfalla som jag gjort. Men en skillsmässa, och 1,5 år senare nära väggen så är jag glad att jag ändå inte tappat allt. 

NU gäller det bara att bygga vidare på det som finns, sakta men säkert kommer det komma tillbaka.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.