Tankar inför marathon

Igår var jag på gymmet efter jobbet, och trots att där vimlade av kollegor att prata med så fick jag ändå till mitt pass så som det var tänkt. Först sprang jag 3 km på bandet i 7.30, som är den fart jag har som mål att hålla på mitt marathon i oktober. Farten kändes behaglig men inte utan ansträngning, och svetten rann verkligen. 3 km gick, bra, 5 hade säkert också gått bra, och kanske 10 med, men 42 km i den farten? Nope, jag har allt lite (=läs mycket) träning att göra…

Efter löpningen så laddade jag på skivstången och körde lite tunga marklyft med på 50 kg. 5 x 5 set körde jag, plus 3 uppvärmningsset med 30, 37,5 och 42,5 kg. Även dom gick bra och idag har jag inte riktigt lika ont i musklerna som efter förra omgången marklyft. Det tar sig! Men marklyft är inte det som jag främst behöver träna för att bli snabbare på maran (även om styrka aldrig skadar) utan jag måste jobba med min uthållighet. Som vanligt så drar jag mig för att ge mig ut på de riktigt långa långpassen, framförallt i den här förbaskade värmen som jag börjar bli riktigt irriterad på. Jag måste hitta ett sätt att komma runt det här.

Målet är att springa minst ett långpass på 3 mil innan loppet. Gör jag det i rimlig fart (8.00 – 8.30) och det känns hyfsat lätt så har jag en god chans att klara loppet med hedern och livhanken i behåll. Men vägen dit känns oerhört lång. Jag har dock bestämt mig för att jag ska starta i maran den här gången, oavsett hur min träning nu än blir. Det är liksom tredje gången gillt, och den här gången tänker jag inte fega ur.

Men den insikten så är det nu bara en fråga om hur jag förvaltar den tid som är kvar till loppet, vilket nu är nere på 11 och en halv vecka. Jag måste helt enkelt se till att varje pass räknas! Igår sprang jag första passet i tävlingsfart och det kommer att bli många fler, för den farten ska präntas in i ryggmärgen så att jag kan hålla den utan att tänka. Jag är medveten om att polariserad träning där man kör mycket långsamt och lite snabbt och inget mittemellan är det bästa för eliten, men jag är ingen elit utan en enveten motionär som måste ge mig själv de absolut bästa förutsättningarna att komma i mål under 5,5 timmar, vilket är loppets maxtid.

Vad är ditt absolut bästa tips för att komma i marathonform på 11 veckor?

The post Tankar inför marathon appeared first on Emma Hällbacka.

2 kommentarer till inlägget

1981 • Linköping
#1
26 juli 2018 - 23:18
Att springa.
Du reggarvsäkert inte allt här på jogg, men jag tänker att en veckodos om minst 4,2mil är lämpligt (dvs den totala sträckan du sedan ska springa på en dag).
Spring aldrig under 5km (brukar skämta om att det knappt är värt duschen, stämmer ju inte just nu, ha ha) och spring iaf varannan dag.

Alternativträning är bra, men det kan du syssla med i vinter, nu behöver du fokusera på att springa.

Om jag var du (& då du inte har ett stenhårt tidsmål) skulle jag fokusera på att springa lugnt (gärna långt) och inte fokusera på intervall där skaderisken är hög då man inte är vältränad.
Johan Pihl
1975 • Olofstorp
#2
30 juli 2018 - 22:43
Håller med följande talare. Veckomängder uppåt tävlingsdistans är att rekommndera, och även längre distanspass.
Din tanke om ett långpass på 30 km är inte fel i sig, men om du inte är uppe i veckomängder nära maradistansen så kommer det slita något oerhört. Du bör kunna göra uppåt 40 km/vecka fördelat på distans, kvalitet och långpass, och den veckan du kör ditt längsta pass bör du korta av övriga pass ordentligt. Längsta långpasset bör ligga 5 eller 4 veckor innan maran, och öka längden på långpasset försiktigt under löngre tid upp till maxlängd, försöker man drämma till med 30 km utan att byggt upp till det ökar skaderisken dramatiskt.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.