Viktor Johansson PT

Ulricehamnsloppet i grisföre

I söndags var det äntligen dags för vinterns första riktiga värdemätare. I nollgrader och i ymigt snöfall blev det ett så kallat grisförelopp på den numera klassiska världscupsbanan på Lassalyckan i Ulricehamn. Mjukt, sladdrigt, sockrigt, snorigt och inga spår. Visst, det är lika för alla och så här kan det vara även på Vasaloppet, men det var helt klart det tråkigaste loppet jag har kört.

image

Jag vallade upp klisterskidorna för blötföre och de andra kallskidorna för eventuellt nysnö. Så när jag väl kom fram så valde jag de sistnämnda direkt. På testrundan upplevde jag fantastiskt bra glid och fäste, dock upplevde jag också hugg i topparna på uppförsbackarna. Så det blev lite snabbfix innan start.

Vallning från Skigo
Glid: HF Orange + pulver C105
Rill: Toko kryssade (gul) +  1 mm rak (blå)
Fäste: Klister, Tunt Violett + tunt Universal + röd burk på toppen 
Bindning: -2 (Flyttades bak under skidtestet, vilket var ett riktigt bra drag).

image

Jag hade med mig pappa som supporter och langare, vilket givetvis var jätte roligt. Han ställde sig i mitten av banan uppe på toppen innan den långa nerförsbacken, en strategisk plats och perfekt plats för dricka. Tack för detta farsan!

Trots extraskidor att lägga ut i start, hade jag önskat få en bättre position i led 2. Men jag var inte tillräckligt tidig på plats, vilket också märktes tydligt när väl starten gick. Första varvet blev mest att ligga i rygg på i mitt mått långsammare åkare. Det var först på andra varv jag kunde hitta ett tempo att börja jaga ikapp. Men då var också spåren ett minne blott och det sockriga underlaget hade tagit över. Energin var på topp, jag tog placeringar hela tiden, men åkningen var verkligen ingen höjdare. Det är inte jätte lätt att åka avslappnat och tekniskt rätt på ett sådant här lopp.  

I mitten på tredje på varv ser jag ryggen på Herr Siljegård, vilket både var förvånansvärt och motiverande. Men ju mer jag började fundera så blev det mer uppenbart att han inte var i slag. Så när jag kom fram till pappa stod han bredvid och då fick jag svaret. 

“Jag skiter i det här nu, det här är för tråkigt. Men du kör på för fan”. Det är bara att lyssna på chefen och göra som han säger. Men det är klart, lite vekt att bryta är det ju ändå. Men kolla resultatlistan här nedan så ser ni att det var inte bara en person…

Jag gasade vidare, eller rättare sagt, jag halkade vidare på banan och hamnade mer i ett ingenmansland.  Placeringsmässigt låg jag bra till, men det är tufft och tråkigt att åka ensam. Det var inte förrän på 5e varv jag åkte ifatt två grabbar att följa.  Jag gick om och drog och känslan var att jag hade bra kontroll. Med mycket energi i kroppen, tack vare Umara sportdryck och en perfekt langning av farsan laddade jag nu upp för sista varv.  

image

Ni ser grabbarna där framme. Jag var i rygg på dessa sista varvet och jag laddade rejält för en sista spurt. Men när jag gled in på upploppet tog det stopp under skidorna. Jag valde fel spår, det högg och jag bjöd publiken på en snygg volt.  Snön smakade bra och här glider jag in med ett leende på läpparna. Vad ska man göra liksom!

image

Så här ska det inte se ut under skidorna efter 42 kilometer. Trots riktigt bra glid högg det lite väl mycket.. Bra lärdom att ta med i framtiden!

Sträcka: 42 km
Tid: 2:21:12 
Placering: 37 (27:38 efter segraren Markus Johansson)
Maxpuls:166 slag/min
Snittpuls:154 slag/min

Hela resultatlistan hittar ni här

Nu sitter jag i väntan på seedningstabell och hoppas på led 2. Men om jag ska vara riktigt ärlig tror jag inte det blir på detta grisförelopp. Men bara att hålla tummarna och laddar om. På söndag blir det Västgötaloppet med ny chans till bättre resultat. Väderprognosen för veckan tyder på att vi slipper grisföret och till och med kan få en fantastisk fin vinterdag. Det hoppas vi på!

 
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.