Jag höll mig till planen och det fungerade perfekt i 33 km. Sedan fick jag uppsöka ett träd för att åtgärda den där kissnödigheten som ”plågat” mig i över två mil och efter ytterligare ett par kilometer började fötterna kännas tunga som bly. Men första 33 är jag helnöjd med.
# 33 – 160903
Helsingborg Marathon 42.2 km
4.44:44 (6:45/km)
Men vad f-n, jag gjorde det! Jag tog mig runt, trots att jag i vanlig ordning kände mig skum dagarna innan start. Den här gången var det inte bara inbillning; båda barnen snörvlade och hostade och jag var säker på att de skulle hinna smitta ner mig lagom till start. Och visst kliade det lite i halsen? Visst kändes armar och ben lite ömma?
Men det kändes OK när jag vaknade och satte mig i bilen till Helsingborg och det kändes OK under uppvärmningen där jag höll ett stadigt öga på pulsklockan men den visade aldrig över 145-155 så jag bestämde mig för att starta och gå ut tillsammans med 4:30-ballongerna och höll alltså min plan i 33 km innan jag fick stanna och pinka. Mellan 37 och 41 var det så jobbigt i fötterna att jag gick (tur att jag börjat lägga in extra promenadpass i högt tempo som ”bonusträning”) och kubbade sedan på sista biten in i mål.
Jag gillade verkligen detta lopp. Föredömligt arrangerat, gott om vätskekontroller, funktionärer och många sköna hejaklackar längs vägen. Som i Råå, där den första kören hälsade oss välkomna med ”Heja på, kämpa på, välkomna till Råå” följt att rena folkfesten nere i hamnen med storband och allt. Härligt!
En annan fördel med loppet är att det är så varierat. Det är inte bara långa asfaltspartier som brukligt på stadsmaror, utan även långa partier på grus genom Ramlösa brunnspark, Jordbodalen, Fredriksdal, Pålsjö skog och Sofiero, vilket inte bara gav omväxling för fötterna utan även en skön dos naturupplevelse. Den beryktade serpentinbacken – 40 meter upp och ner vid Sofiero – hade strukits vilket jag tyckte kändes fantastiskt skönt. Likaså att de sista 4 km går utför.
Jag vill också ge extra beröm till min farthållargrupp. Fyra sköna snubbar, som peppade både oss löpare och publiken. De flesta farthållare brukar gå ut lite fortare under första halvan för att ha lite extra tid tillgodo under vägen hem men dessa fyra hade gått ett steg längre och anpassat tidtabellen efter terrängen; i backarna efter Råå tog vi det lugnt, efter 12 kilometer kunde vi sträcka ut och så vidare. Tack, killar, ni gjorde ett jättebra jobb men tyvärr var jag ju tvungen att släppa er efter 33 km.
Halvvägs passerade vi på 2:11 och på god väg mot en tänkt sluttid på 4:27-4:28 och det hade ju varit fantastiskt. Jag lyckades ändå – trots 4 kilometers promenad – ta mig i mål under 4.45, vilket är nio minuter snabbare än jag mäktade med i Barcelona 2014. Andra halvan gick 23 minuter snabbare, så jag har all anledning att vara nöjd, trots allt.
RunTobyRun!
Tankar efter HBGM: I eftertankens kranka stelhet
Läs bloggen i sin helhet på www.runtobyrun.se!
Finns också på www.facebook.com/runtobyrun
PS. Som kommunikatör vill jag också ge en guldstjärna till den grafiska profilen hos HBGM, enkelt och elegant i typsnitt, färger och annan utformning med en grönblå tråd som genomsyrar loppet oavsett om det är trycksaker, tröjor eller skyltar längs vägen. Var också kul att ligga bakom tröjor med texten ”We run this city”. DS.
PS2. Tidigare maror: Stockholm 1987 (4.05), Köpenhamn 2013 (4.24) och Barcelona 2014 (4.53). DS2.