Bildtext: Me and Mr Bunny (farthållare i Kanada får stå ut med en del)
Ottawa Raceweekend är Kanadas största löparevent. Totalt är det 48 000 anmälda till fyra lopp. Distanserna är 5, 10, 21 och 42. 10 km och 42 km har en s.k. Gold label från Internationella friidrottsförbundet. I samband med tävlingarna ordnas även en musikfestival.
Mitt fjärde halvmarathon började inte bra
På morgonen när jag skulle klä på mig saknade jag mina löpartajts. Den som hade packat hade slarvat. Till min smala lycka hade jag dagen innan spontanköpt ett par splitshorts. Det fick bli till att testa nyheterna under loppet, även om jag inte gillar att springa i spiltshorts under längre sträckor. Jag får lätt skavsår på insidanlår.
En olycka kommer sällan ensam. Den här dagen stämde det påståendet. Dagen innan hade jag noggrant planerat hur jag skulle ta mig med buss till startområdet. Trodde jag. Jag var ute i mycket god tid men vad hjälpte det. Samtliga bussavgångar på morgonen var inställda pga dagens lopp. Häpp.
När jag kom fram till gatan med närmaste busshållplats höll man precis på att slutföra förberedelserna för en av dagens vattenstationer. Den första funktionären som fick syn på mig tittade på mig och utbrast lite oroligt ”är ni redan här?”. Lika snabbt som funktionären blev lugn av vår konversation blev jag orolig. Ingen hade någon information om de inställda bussturerna.
Bildtext: I startfållan. Dags att sjunga Oh Canada och sen ge järnet!
Snabbt bestämde jag mig för att börja jogga mot startområdet. I värsta fall skulle det bli en 6-7 km lång uppvärmningsrunda på morgonen till den dag då rekordvärme väntades. Med lite tur skulle jag hitta en buss att hoppa på eller någon att lifta med. Jag hann inte längre än 300-400 meter. Då vänder morgonens otur. Där kommer en taxi som är ledig. Tio minuter senare står jag i startområdet med all tid i världen för uppladdning och förberedelser.
Dagarna innan
Jag är nog inte typen som oroar mig i onödan men under veckan innan loppet hade jag anledning.
Just nu är jag mitt inne i förberedelseträning inför mitt livs första maraton. Utmed vägen använder jag andra tävlingar både som ett roligare sätt att träna men också som belöning för visad flit. Helgen innan Ottawa var jag anmäld till Göteborgsvarvet men kvällen innan varvet bryter årets första förkylning ut. På lördagsmorgonen konstaterar jag snabbt att det skulle vara dumt att ens tänka tanken att åka till Göteborg. Förkylningen hänger sedan i ordentligt framtill onsdagen. Helt symtomfri blev jag först dagen innan.
Även om förkylningen inte var en optimal uppladdning bleknade det problemet snabbt i jämförelse med väderprognoserna. Under veckan innan står det alltmer klart att tävlingshelgen kommer att bjuda på lokal rekordvärme. Prognoserna pendlar mellan 30-32 grader för helgen. Det är temperaturer som jag tycker det är jobbigt att göra ingenting i.
Jag kom till Ottawa fredag två dagar innan mitt planerade lopp. När jag slog på telefonen översköljdes jag av rapporter om att tävlingsledningen övervägde att ställa in helgens tävlingar. Hade jag åkt till hela vägen till Kanada i ogjort ärende? På lördagsmorgonen kommer det definitiva beskedet. Tävlingarna blir av men flyttas, mitt lopp, halvmaran ska starta 8.15 istället för 9.00.
För att klara den förväntade värmen (söndagens toppnotering blev 32 grader) utökades antalet vattenstationer, is, fler duschar och en uppmaning till Ottawas invånare och företag utmed banan att hjälpa till med att kyla ner löparna. Uppmaningen till oss löpare var att verkligen dricka och att kyla ner oss genom att hälla vatten över huvudet vid varje station.
Loppet
Bansträckningen går i centrala Ottawa och i närliggande områden. Det är en rundbana som man springer ett varv. Banan är platt, på asfalt och med lite bättre väderförutsättningar förmodligen väldigt snabb.
Starten går från Eligin street, några hundra meter från parlamentet. Innan start ljuder nationalsången Oh Canada över startområdet. Om man som jag aldrig har sprungit ett lopp tidigare i nordamerika slås man direkt efter starten av ljudnivån. Ett annan fenomen är alla skyltar som blandar uppmuntran och humor på ett härligt vis.
Bildtext: Tveklöst så
Banan vänder till en början söder ut, först genom downtown för att sedan följa Rideau canal (världens mest kända skridskobana när isen lägger sig) 3-4 kilometer. Därefter kommer man in i ett villaområde som led till Ottawas coolaste ”neighborhood” Hintonburg. Den här sträckningen var fantastisk. Här märktes det att väldigt många ville hjälpa oss löpare att ta oss i mål.
I villakvarteren kändes det som att loppet var en gemensam angelägenhet för både löpare och ttawa. Så här i efterhand blir jag nästan rörd av tanken på hur invånarna försökte underlätta för oss löpare. Vattenslangar, sprinklers, vattenpistoler, ja allt, som kunde kyla ner oss, var riktade ut mot gatan där vi sprang.
Efter 7-8 km började jag märka av mina nya splitshorts alltmer. De började skava rejält mot låren. De tät utplacerade sjukvårdsstationerna räddade mig. Vid några av dom hade man ställt upp bord där man kunde ta glasspinne med vaselin för att motverka allehanda skav. Det räddade resten av min dag.
Efter de mysiga kvarteren i Hintonburg vänder banan tillbaka österut. Nu följer den tråkigaste delen. I ett antal kilometer springer man på en av huvudlederna och i kontors/industrikvarter.
Ungefär halvvägs in i loppet kom jag ikapp en man som uppenbarligen har det extra svårt i värmen. När jag passerade får jag höra den märkligaste löparrelaterade frågan jag någonsin fått. Han började med att ursäkta sig och sa sedan:”min fråga måste verka konstig men hur långt är ett halvmarathon?”.
Loppet fortsätter över en bro över Ottawa River in Quebec och den franskspråkiga delen av Ottawa. Marathonbanan utgår till stor del från halvmarathonbanan men med ett par rejäla avstickare. Senare under dagen kortades marathonbanan här. De långsammaste löparna fick bara springa 30 km. Här mötte vi marathonlöparna för första gången när de kom tillbaka till halvmarathonbanan. Det förvirrar mig efter en stund då jag ser en kilometermarkering för marathonbanan men ingen för halvmarathonsträckningen. Hade jag missat en delning av banan? Jag fick syn på en farthållare längre fram, sprang ikapp och fick veta att vi just då sprang tillsammans.
Avslutningen avloppet startar med att vi sprang över Ottawa River igen och kom in i downtown vid parlamentet. När jag mötte den ljudvägg som var här börjar jag förstå att jag kommer att ta mig i mål trots värmen.
Bildtext: Det var inte många som missade den avkylande duschen efter målgång
Efter målgång var jag verkligen trött, men mycket vätska både under och efter loppet räddar dagen.
Jag var noga med att följa rådet att ta två vattenmuggar vid varje station, en för att dricka och en för att kyla ner huvudet. Mindre lyckat var att jag av misstag tog fel vid ett tillfälle. Tro mig, det är en väldigt klibbig känsla att hälla sportdryck i håret.
Några timmar och öl efter målgången skulle jag ta bussen tillbaka till mitt boende. När jag skulle köpa ett daypass för 10 dollar tyckte chauffören att jag skulle behålla mina pengar och istället köpa kallt vatten eller något annat jag behövde. Det blev en fin slutpunkt på en löpardag som blev extra speciell tackvare extrema omständigheter.
Resfakta
Ottawa är ett lite udda resmål för de flesta. Jag lockades dit för att jag ville återvända. Mitt första besök var 1976. 14 år gammal var jag där och spelade en ungdomsturnering i ishockey. Då som nu kombinerade jag Ottawa med Montreal. Ottawa är en väldigt trevlig stad att besöka. Montreal är mycket mer än så, det är en världsmetropol som är en kulturell smältdegel där det franska möter det nordamerikanska. Spännande.
Vill du ha tips på roliga lopp i nordamerika skulle jag rekommendera poden Marathon Training Academy. Paret Trevor och Angel, som gör poden, avhandlar allt mellan himmel och jord som har någon som helst koppling till löpning. De reser och springer många lopp som de berättar om. Man blir verkligen sugen på att resa och springa i deras fotspår.
Det är billigare att resa till nordamerika just nu. Min biljett till Ottawa/Montreal kostade 3.700 kr. För första gången testade jag Airbnb. Fem nätter hos fantastiska människor i de trevligaste och coolaste områdena i båda städerna kostade sammanlagt mindre än 1.500 kr. Är du sugen på att prova Airbnb kan du utnyttja den länk som jag har fått från företaget, den ger dig 390 kr i resekredit första gången du provar på Airbnb.