Hur utvecklad är ultralöpningen?

I morse läste jag en artikel i svenska Runners World om världens bästa ultralandslag, Sverige. En artikel som lyfter fram våra svenska löpare och det är alltid trevligt. Dom har tränat bra och både Kajsa Berg och Jonas Buud (som fick sina egna artiklar) har gjort prestationer som är ska uppmärksammas mer än mycket annat av det som uppmärksammas. Dom har presterat på topp i en gren som vi är bra i. Men jag vill ha lite perspektiv på saker och ting. Jag saknar vinkeln på hur saker står sig i konkurrens med annat. Är det här något som är svårt att bli bra i? Artikeln förklarar våra framgångar med att vi svenskar har alltid varit bra i uthållighetsidrotter som orientering och skidåkning. No offense, men det är inte särskilt konkurrensutsatta idrotter om man jämför med till exempel maratonlöpning eller andra löpgrenar inom arenaidrotten.

Jag har läst många som tycker att våra svenska löpare inom ultra eller stiglöpning borde uppmärksammas mer och det har till och med föreslagits bragdguld. En journalist sträcker ut hakan och säger att det Jonas Buud gör är större än det Usain Bolt åstadkommer. Vi snackar alltså om att Jonas bräcker världens bästa sprinter genom tiderna. En gren som lockar massor av unga talanger. Jag tycker att Jonas är en fantastisk idrottsman men nu vill jag ha lite perspektiv på saker och tänker försöka att vara helt objektiv i senare delen av texten. En världsmästare är en världsmästare och man kan aldrig slå dom som inte ställer upp. Så är det bara, kom ihåg det ni som kanske tänker rasa mot min objektiva analys. Det är så lätt att slå ifrån sig att några är avundsjuka på andra och hänvisa till jantelagen men då är ni snett ute. Jag skulle förvisso gärna vara lika snabb på 100 km som Jonas men då skulle jag till att börja med behöva hans talang för att springa långt (det har jag inte) och sen lägga ner det jobb han gör!

Vad händer om en världsmästare i ultralöpning ställer upp mot vår i internationellt perspektiv mediokra svenska långdistanslöparelit. Låt oss titta på årets Lidingölopp. Där är världsmästaren på 100 km knappt sex minuter bakom Linus Rosdal. Det är ganska mycket rent objektiv sett. Nu vet jag inte om Jonas gick på max för han har sprungit snabbare tidigare men han har aldrig varit bästa svensk. Visst är det bara en tredjedel av distansen och Jonas styrka är just uthålligheten. Men ändå, det är svenska eliten vi snackar om som motstånd. På maraton står sig världsmästaren på ultra med sina 2:22:03 som personbästa cirka fem minuter efter David Nilssons Sverigebästa i år.

Vad skulle hända om världsmästaren på 10 000 meter (Mo Farah ) tävlade på 30% av den sträckan? Jo han är med sina 7:33(i) 13 sekunder från det otroligt bra världsrekordet som stått sig i 19 år. Han kan med andra ord fortfarande hänga med hyggligt på en tredjedel av sträckan. Eller för all del hänga med hyggligt på en sträcka som är 4,2 gånger så lång som maraton där han gjort 2:08:21, det är 5½ minut från världsrekordet men fortfarande nästan nio minuter snabbare än vad någon svensk gjort i år. Ska vi jämföra 3000 meter så är Mo’s rekord 25 sekunder snabbare än vad någon svensk presterat i år.

Det var ett exempel världsmästare emellan på hur dom står sig på andra distanser och mot svensk elit. Jag känner mig lite taskig som jämför personliga tider mot andras eftersom man kan liksom aldrig vara bättre än sitt eget bästa men nu har vi en svensk världsmästare och då vill jag jämföra mot just andra svenskar och mot andra världsmästare.

Om vi leker med rekord då och tittar på kilometertider distanser mellan och håller oss till manliga världsrekord. Då ser det ut som följer:

  • 3 000 meter: 7:20.67 -> 2:27/km
  • 5 000 meter: 12:37.35 -> 2:31/km
  • 10 000 meter: 26:17.53 -> 2:38/km
  • Halvmaraton: 58:23 -> 2:46/km
  • Maraton: 2:02:57-> 2:55/km
  • 100 km: 6:13:33 -> 3:44/km

Det vi ser är att för varje fördubbling av distanserna så tappas det mindre än 10 sekunder per kilometer i tempo fram tills vi kommer till 100 km. Nu är 100 km lite mer än en fördubbling utan där är det 2.37xdistansen så det borde inte ge under 10 sekunder/kilometer längre utan lite över. Men det vi får är en plötslig ökning på 49 sekunder/kilometer. Nu skulle man kunna förklara det här med att det är en annan kravprofil som plötsligt krävs där kroppen inte jobbar med kolhydrater som främsta energikälla längre men räcker den förklaringen? Jag tror inte det utan jag gissar att att ultralöpningen helt enkelt inte är lika utvecklad. Det är inte alls samma konkurrens som på de kortare distanserna där pengarna finns.

Summa summarum tror jag att vi har att göra med en underutvecklad gren men jag är väldigt nyfiken på hur underutvecklad den är. Det kan vara så att den annorlunda kravprofilen göra att det kanske borde vara en ökning på en 30 sek/km i fart jämfört med maratonlöpning? Jag har ingen aning på den fingranulära nivån men det vore jädrigt häftigt att någon gång få veta hur det står till. Det var det där med det statiska urvalet igen. Fram till dess nöjer jag mig med att beundra den fart våra svenska ultralöpare springer i men skulle vilja se att någon av våra betalda journalister faktiskt grävde lite i det här och satte saker i perspektiv.

DSC01780

Ha det,

Mackan – Som tycker att svensk elitlöpning aldrig kan få för mycket uppmärksamhet


17 kommentarer till inlägget

1954 • Falun
#1
17 oktober 2015 - 18:08
Lite roligt med bilden från Lidingö är ju att den även innehåller Ulrika Flodin och Malte?
Marcus Aveholt
1974 • Silverdal
#2
17 oktober 2015 - 18:12
Jag kan bara instämma i det du säger. Minns själv när jag fick ta emot bronsmedalj på 50 km i Uppsala för ca 5 år sedan. Kändes helt sjukt. Det var en rätt dålig tid och konkurrensen var usel. Jag tvekade om jag ens skulle gå upp o hämta priset då jag inte kände att prestationen egentligen förtjänade det. Ingen av medaljörerna sprang under 4h. Katastrofalt dålig konkurrens. I en "vanlig" löpartävling brukar jag snabbast hitta mitt namn om jag börjar ner i från och går uppåt.
1967 • www.sapiens.se
#3
17 oktober 2015 - 18:14
Ja Ulrika var på väg uppför backen i lugnare fart. :-)
1967 • www.sapiens.se
#4
17 oktober 2015 - 18:16
Ingen kan ta ifrån dig din placering Marcus men jag förstår hur du tänker. :-)
Marcus Aveholt
1974 • Silverdal
#5
17 oktober 2015 - 18:47
Tack Marcus. Som svar på din fråga så kan jag säga så här. Det har blivit bättre. Jag minns första gången som TEC hölls så var vinnartiden på omkring 20h. När Jonas Buud ställde upp så blev tiden 12.32 (om jag inte minns fel) och numera så brukar de andra vinnarna vinna på ca 14-16h på 100 miles. Dock tycker jag det är alldeles för långt avstånd till Buuds tid på 12.32. Om man lovade att förstapriset skulle bli 100 tkr och på den nivån närmsta 10 åren är jag övertygad om att nya banrekord skulle uppstå på TEC och att vi skulle få se helt nya tider på ultrorna. Rekordtiderna på 50 km ser rätt bra ut, men jag är faktiskt förvånad över att ingen klarat sub 3h. Måste finnas löpare som klarar detta.
Marcus Aveholt
1974 • Silverdal
#6
17 oktober 2015 - 18:53
Nu vill jag gardera mig lite också o säga att jag inte sett svenska tider på SUM eller LU på sub 3h. Kanske det redan har gjort sub 3h på bana i Sverige eller utomlands. Jag har inte kontrollerat detta.
1967 • www.sapiens.se
#7
17 oktober 2015 - 18:54
Jo rejäla prispengar brukar vara en bra morot!
Gabriel Littson Enning
1980 • Lidingö
#8
17 oktober 2015 - 19:34
Riktigt bra text Mackan! Jag tror dock att det finns något där i just "fettförbränningstalangen". Jag är inte säker på att särskilt många 2:05-maraton-kenyaner skulle slå Jonas Buud eller Killian Jornet på 100 miles även om dom fick 3 år på sig att träna.

Men helt klart så är ultrlöpningen underutvecklad. Precis som längdskidåkningen, som du skriver. Men säg inte det till någon norrman bara.... :)
1967 • www.sapiens.se
#9
17 oktober 2015 - 19:38
Jag är inte heller säker på att det är en easy-pick att spöa honom bara för att man springer skitsnabbt på maraton men jag är säker på att den är underutvecklad. Men vi ifrågasätter aldrig grenar där vi är bra. :-) Å andra sidan så vet alla ändå att t.ex. bandyn har rätt tveksam konkurrens.

Tack Gabriel!
1979 • VESSIGEBRO
#10
18 oktober 2015 - 17:59
Har noll koll men som vanligt skriver du en intressant debatt... Jag gillar marathon som mest (Som du vet) ...

1967 • www.sapiens.se
#11
18 oktober 2015 - 18:20
Tack Hoffen! Maraton är alltid det finaste. :-)
1979 • VESSIGEBRO
#12
18 oktober 2015 - 18:25
Det var ett bra citat! Maraton är alltid finaste :D
1954 • Falun
#13
18 oktober 2015 - 19:26
Nu hör jag lite dåligt...
1958 • Borlänge
#14
19 oktober 2015 - 08:03
Att Jonas inte är "snabb" har jag redan konstaterat, troligen har han tvingat en hel del av sina snabba muskelfibrer att jobba uthålligt då han tränar och tävlar på ultradistans. Jag har svårt att se att han jobbar med intervallpass speciellt mycket i sitt träningsupplägg. Han tävlar nästan aldrig på korta distanser heller, utan hans styrka är snarare den hårda, jämna farten.
1967 • www.sapiens.se
#15
19 oktober 2015 - 08:16
Han springer inte snabba intervaller öht.

Men faktum kvarstår att det är ett jädra glapp i fart mellan världsrekorden på maraton och 100 km. Det borde ligga en bit under sex timmar på 100 km om distansen var utvecklad. Redan för knappt 40 år sen var det någon ryss som sprang på strax över 6 timmar på bana men det är inget officiellt rekord.
1984 • Stockholm
#16
21 oktober 2015 - 09:46
Intressant inlägg! Hur mkt större kan man förvänta sig att glappet är tro? Jag tänker att det är rätt stor skillnad rent fysiologiskt på mara och 100km för eliten. Ungefär som skillnaden mellan halvmara och mara för en halvdan motionär? jag menar 2 timmar på maran, det är ju inte ens ett särskilt länge på motionärsnivå - för eliten är det väl nästan ett kort lopp rent fysiologiskt?
1967 • www.sapiens.se
#17
21 oktober 2015 - 09:55
Det finns en del svar på inlägget där det ligger i WP där det utvecklas. Vi tror att det bör vara en skillnad på mindre än 30 sekunder för ja, det är andra mekanismer som muskelslitage och fettförbränningskapacitet som kommer i spel.

Sen hur teori och praktik stämmer överens får man inte veta förrän man har lika många duktiga löpare som satsar mot 100 km som mot maraton!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.