Mot nya PB

Racerapport från Berlin Halvmarathon- känns forfarande lite overkligt

På Berlin halvmarathon förra året sprang jag lite besviket in på 1.27.22 Det var personbästa då med 1 min och 35 s men jag kände redan där att jag hade mer att få ut. Senare förra året drabbades jag av min stressfraktur som gjorde att jag varken fick kontinuitet i träningen eller tävlingarna. På nyårsafton 2014 satte jag nytt personbästa på halvmarathon med tiden 1.25.16..

I helgen var det dags för ett lopp som länge varit ett stort mål,nämligen Berlin halvmarathon 2015. Jag hade som mål att komma under 1.24, ett högt men inte orimligt mål.... Hur gick det då?

Jag börjar från början och låter er följa med på uppladdningen och loppet såklart..

Jag och min pojkvän flög ner till Berlin i torsdags. Vi landade redan 9.50 så lagom till lunch hade vi checkat in på vårt hotell mitt på Alexanderplatzen i centrala Berlin. Vi hade två dagar i Berlin själva innan resten av gänget anlände på fredag natt.

Det var två helt fantastiska dagar där jag inte hade något som helst fokus på löpningen utan vi myste och strosade runt och upptäckte Berlin och åt gott. Det fanns ingenting mer att önska. Jag har haft en tendens att stirra upp mig inför tävlingar men jag tror det har lagt sig en hel del. Tidigare var det mer en press att lyckas prestera eftersom det alltid låste sig. Nu när det faktiskt har släppt lite känner jag bara en enorm taggning till att prestera ännu bättre. Det är stor skillnad på att vara taggnervös på ett bra sätt än att vara nervös genom att känna press på ett dåligt sätt. Vid flertaler tillfällen har det därfö resulterat i panik där jag bara velat strunta i att springa.  

För att återgå till Berlin så kan jag varmt rekommendera att besöka den staden. Den erbjuder allt man kan önska. Vi hann bl.a. besöka TV-tornet, Berlinmuren, Alexanderplatzen, Olympiastadion, flertaler gallerior, äta bratwurst och andra tyska specialiteter, bowla, fika m.m. - helt underbart!

Under fredagen flyttade vi ut 25 km från Berlin centrum till en stor villa där vi skulle bo tillsammans med resten av klubben. Det var en stor nyrenoverad lyxig villa precis vid en sjö.

Vi startade lördagen med 11 km löpning inklusive fartökningar. Sedan körde bussen oss in till Berlin där vi skulle hämta våra nummerlappar. Det var en enormt stor mässa där de flesta märken exponerade sig. Startnummer 1452 fick jag. Det kändes bra! Jag hade bara positiva tankar inför loppet. Två händelserika mysiga lugna dagar utan träning med god mat. Sedan ett lugnt pass den här dagen. Resten av dagen var också lugn och på kvällen gick jag och Björn ut och åt med mamma, pappa och mormor på en italiensk restaurang nära Alexanderplatzen. Ni som läst mina tidigare inlägg kan till 100% säga vad jag valde.....? Varför bryta ett koncept som faktiskt passar mig. Det blev självklart pizza, parmaskinka och ruccola utan ost. Jag har svårt att beskriva vad det är som gör att pizza passar mig så bra. Det är inte många som kan förstå mitt val, men jag tror anledningen är den sköna mättnadskänsla jag får utan att känna mig tung.

Tävlingsdag............:) Jag gick upp 07.05 och bussen skulle köra mot starten kl.8. 10.15 skulle startskottet gå. Jag var pirrig men fortfarande en härlig känsla om att det här kommer bli en bra dag. Jag åt två mackor och drack en flaska med vatten och resorb. Jag gillar inte att äta för mycket och framförallt inte senare än tre timmar innan loppet. Lite mindre än en timme innan start började vi värma upp tillsammans hela gänget utanför start/målområdet. Det blev drygt 3 km med lite fartökningar. Tillbaka till bussen, bytte om för att sedan gå in i området. Det vimlade av folk och köerna till toaletterna ska vi inte snacka om.

Det var ca 10 grader, mulet och ganska så mycket vind.

PANG! Klockan 10.15 gick startskottet. Jag stod i grupp A så jag hade en relativt bra situation till skillnad från många andra även om det alltid blir köbildning ett tag efter startlinjen. Efter lite korsande mellan löpare hittade jag en bra linje, typ allra längst ut till vänster. Där flöt det på i den fart jag önskade. Min plan var att gå ut i 3.57 min/km första 10 och sedan känna efter om jag orkade, för då hade jag åtminstone lite marginal till min måltid på sub 1.24.

Första milen passerades på 39.13, snabbare än planen men kroppen kändes lite väl fräsch. Av erfarenhet vet jag att det mycket väl kan komma en dipp någonstans mellan 15-17 km så jag vågade inte öka för mycket. Halva loppet var inte ens sprunget då. Kilometer efter kilometer avverkades snabbare än planen. 14 km... 2/3 är gjorda. Vågar jag öka? Nä inte för mycket än. Jag sprang på i en fart runt 3.54-55. Utan att skämta så njöt jag av att springa, tröttheten kom inte. Vid 17 kilometer la jag in en extra växel. Kroppen fortsatte att svara och jag tror, om jag inte minns helt fel att min snabbaste kilometer var mellan 18-19. In på upploppet med en massa publik och en pigg kropp kunde jag passera mållinjen på ett nytt personbästa på 1.22.26! Pers med 2 min 50 s sedan nyår och det räckte till en 19 plats av 8715 damer. Tiden känns lite overklig. Att hålla en snittid på 3.54-3.55 i 21 kilometer. Det var inte längesen jag kämpade att klara under 4 min/km på milen.

Loppet var perfekt upplagt, första milen på 39.13 och andra på 38.52... Det här var utan tvekan det bästa loppet jag gjort, känslan, resultatet och att ha Björn, mamma, pappa och mormor på plats var så härligt.

Alla i klubben gjorda otroligt bra prestationer. Jag är stolt att tillhöra en så grym klubb!

Jag har många anledningar till att det går bra nu. BG, min tränare som hjälper mig massor med coaching och upplägg, klubbkamraterna som är otroligt peppande, Björn som gör mig så lycklig, hjälper mig stöttar mig och min familj som alltid också stöttar, ställer upp och finns med.

Vi hann med en snabb dusch innan det var dags för en lång bussresa hem. Runt 23 tiden var vi framme och sedan blev det en god natts sömn

 

Hur mår jag idag? Huvudet mår toppen, jag är glad och kroppen mår helt okej, lite stela vader och träningsvärk men inget värre än så. Jag sprang ju med mina lätta New Balance 1600 för första gången på ett lång lopp. Jag kan väl säga som så.. Jag känner att jag sprang igår :)

 

1 kommentarer till inlägget

1971 • Nykvarn
#1
1 april 2015 - 20:28
Stort grattis! En härlig milstolpe att snitta halvmaran under 4 min/km och med den känsla som du beskriver finns säkert mera tid att hämta! Grattis igen!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.