Happy Tour

Från en huvudstad till en annan

Rubriken på det föregående inlägget löd ”Berlin, ett minne blott”.

Helt plötsligt är hela Tyskland detsamma.

Igår korsade vi gränsen med Tyskland i ryggen och ett Tjeckien som väntade framför oss.

Men en del har ju så klart hänt från det att vi satte punkt i förra inlägget till nu, då vi ligger och blickar ut över det Tjeckiska höglandet.

På vår resa ner mot Dresden fortsatte byarna avlösa varandra, byar där tiden verkar stått stilla och där kyrkor verkar vara en väldigt viktig byggnad att stoltsera med. Inte oss emot då de i regel är fantastiskt vackra att skåda.

Alltså, tysk regel nummer 3:

Inte en by utan en kyrka.

I en av dessa pittoreska byar, närmare bestämt Wansdorf, tog vi ett kort stopp för att kolla in kartan i våra telefoner.

Ett stopp som inte alls skulle bli särskilt kort visade det sig.

Bakom oss bromsar en bil in och ur kliver en äldre herre med vitt skägg (inte Udo, det hade varit för bra för att vara sant) för att stämma av vart dessa fyra vilsna pojkar kan tänkas vara på väg.

Efter lite knackig tyska befinner vi oss helt plötsligt i mannens, som för övrigt hette Martin, lilla ateljé i anslutning till hans hus alldeles bredvid vår mötesplats.

Här blir vi bjudna på kaffe och bullar samtidigt som Martin ivrigt viker ut den ena kartan efter den andra för att visa oss den bästa och vackraste vägen till Dresden.

Vi får tipset att ta oss till staden Meißen, som ligger strax nordväst om Dresden. Staden ska tydligen vara väldigt vackert belägen vid floden Elbe.Sedan skulle det bara vara att följa cykelbanan som slingrar sig längst med floden hela vägen till Dresden och vidare.

Vi tackade Martin och hans fru för det utsökta kaffet med tilltugg samt hjälpen med att hitta vidare längst den tyska landsbygden.

DSC_0058

Mot Meißen!

Vi skulle inte hinna hela vägen denna dag.

Däremot skulle vi denna dag hinna med att cykla genom alla tänkbara väder, utom möjligtvis snöstorm.

Solen byttes ut mot kastvindar som sedan kombinerades med ösregn för att därefter övergå till hagelstorm.

En spännande upplevelse, minst sagt.

Som tur är har vi blivit sponsrade med fantastiska kläder från Tierra som hittills stått emot vädrets makter på ett utmärkt sätt.

Detta resulterade i enbart glada miner då ovädret dragit förbi och det var dags för solen att åter titta fram.

Natten spenderades ett par hundra meter in i ett skogsbryn väl undanskymt från vägen. Vi vet att man inte får slå upp tält hur som helst i det Tyska riket men ibland måste man få vara lite busig…

Morgonen kom och det var dags att inta så väl Meißen som Dresden.

Och visst hade den gode Martin rätt.

Meißen, med sina gamla välbevarade byggnader låg vackert beläget med så väl vatten, i form av Elbe, som höjder och kullar omkring sig.

DSC_0097

Med floden på vänster sida om oss fortsatte vi nu på cykelbanan österut i ca 2.5 mil för att inta Dresden.

Denna stad med sina dryga 500 000 invånare var om möjligt ännu vackrare än den vi just lämnat bakom oss.

Enorma byggnader, framför allt kyrkor (så klart) tornade upp och välkomnade oss på eftermiddagen.

Något som också tornade upp var ett stort knippe mörka moln. Väldigt mörka moln.

Vi tog ett snabbt beslut att finna ett fik eller något i den stilen som serverade så väl godsaker som internet.

Vi svängde höger ett par gånger, vänster ett par gånger och vips var det som att gud hört oss.

Starbucks 50 meter rakt för över.

Här väntade vi ut regnet tillsammans med fin fina muffins med det obligatoriska kaffet. Fredrik, som ännu inte lärt sig dricka kaffe (ett av alla missions på vår resa) beställde världsvant in en enorm kopp Chai té.

Boende för kvällen då?

Ja, vad ska man säga.

Många skulle använda orden galet, sjukt, vidrigt osv.

Vi väljer ett annat. Världsklass.

Dumle, som på riktigt luffat runt i så väl Australien som Portugal (för att nämna ett par länder), har genom dessa resor utvecklat något av vad man skulle kunna kalla för Hawk-eye vad gäller att hitta sovplatser för natten.

Med cykellysen samt pannlampor på gav vi oss ut i mörkret för att hitta den gyllene platsen.

Det tog inte många minuter förrän vi fann vår svit.

Denna svit bestod av ett gammalt rum som bäst skulle kunna liknas med en betongkulvert på 10-15 meter beläget alldeles vid floden mitt i centrala Dresden.

Det var bara för perfekt för att inte checka in.

Lite kusligt kan vi väl erkänna att det var och sömnen blev inte helt perfekt (förutom för Tomi som snarkade så väggarna skakade) men när morgonen kom var vi nog alla nöjda med vårt val.

Ny dag skulle även innebära ett nytt land.

Tjeckien närmare bestämt.

Efter att spenderat morgonen och förmiddagen i Dresdens centrum var det så dags att ta sig dom nätta 3 milen till gränsen.

Glöm det där med nätta.

Efter att rest genom ett relativt platt Tyskland började nu kullarna berätta om sin närvaro.

Denna närvaro resulterade i lårmuskler som inte alls var tillfreds med situationen utan istället skrek efter nedförsbackar.

Och tillslut kom den. Den varade inte länge men ack så skön den var. Den tog oss nästan hela den återstående vägen till gränsen och under färden ner sattes dessutom nytt hastighetsrekord för resan, 58 km/m. Hela 1 km/h snabbare än det tidigare rekordet.

Backarna fortsatte en bit in i vårt nya land.

Men efter att klättrat en längre sträcka kunde vi nu inte motstå utsikten som mötte oss på toppen utan valde här att slå läger för kvällen.

DSC_0021

Att få vakna upp till denna bild kändes helt klart tillfredsställande. Det var något samtliga i gruppen var rörande överens om.

Vi avslutade som bekant föregående dag med ett par gedigna uppförsbackar i benen.

Dessa hade nu förvandlads till en lång och brant nedförsbacke, som uppförsbackar allt som oftast gör.

Det var dags för nytt hastighetsrekord. Denna gång stannade mätaren på hela 63 km/h.

Ett rekord vi egentligen inte borde försöka slå…

Vi hade kommit överens om att ta vägen förbi Tjeckiens huvudstad, det vill säga Prag, när vi ändå var i krokarna.

Fredrik var den enda i gruppen som besökt staden. Trots att det var ganska många år sedan hade han bara varmt att säga.

Beslutet var fattat.

Målet blev att rulla in i staden fredagen den 18:e april.

Nu har vi på något märkligt sätt nått Prag, alltså samma dag som vi startade strax söder om gränsen till Tyskland.

Många vägar har vi färdats på men aldrig förr en motorväg.

In till Prag gjorde vi slag i den saken. I virrvarret av vägar finner vi oss själva nere på trefilig motorväg.

Även fast det gick fort in i Prag blev förmiddagen allt annat än rak motorväg. Inte mycket blev uträttat på dygnets första 9 timmar. Sammanlagt max 2 mil.

Ett par backar och ett berg vid sidan av som vi ville bestiga gjorde att klockan sprang iväg.

Den högsta punkten i omgivningen och som det såg ut ett avstamp för det släta Tjeckien åt ena hållet och det bergiga åt det andra. Den synen var vacker och lugnande på flera sätt.

DSC_0057

Klockan hade slagit halv fem när vi tillslut kunde ta oss an Tjeckiens mer normala natur på riktigt. Strax efter nio rullar vi in.

Här sitter vi nu på vårt hostel där vi kommer spendera två nätter i väntan på att få ta oss vidare mot nya äventyr.

Trötta, mätta, plågade men framför allt med ett leende på våra läppar.

I morgon väntar vilodag där stadsvandring förmodligen kommer vara aktuellt, om benen bär vill säga.

Kanske hittar vi ett trevligt fik där vi bara kan sitta och ”vara”, det vore vid närmare eftertanke inte helt dumt.

Vi får helt enkelt se…

Återkommer så snart vi bara kan med fler tankar och fakta.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.