ReportageVi som följde resultatraporteringen från Karlstad 6 timmars inomhus i lördags kunde se att ettan i damernas resultatlista höll hög fart från start. Inget ovanligt i det, men när tempot hålls nästan genom hela loppet och leder till svenskt rekord är det lite mer uppseendeväckande. Vi kontaktade Mona Hallberg för att få en bild av personen bakom segern.
I tonåren var hon en av de bättre skidjuniorerna i landet med långa distanser som sin starka sida. I 20-års åldern lade hon dock ner elitsatsningen och fokuserade på utbildning och jobb i stället. Men träningen har alltid funnits med som en viktig del i hennes liv och sedan ett antal år är det löpning som gäller.
Vad är din bakgrund inom löpning?
Har alltid gillat att springa, sprang en del mindre lopp när jag var liten vid sidan om skidåkningen. Som skidåkare blev det mycket löpning främst under sommarhalvåret som komplement till rullskidåkningen. Men även under vintern blev det några löppass i veckan eftersom att jag alltid haft en förkärlek till att springa. Började satsa på löpning för 3 år sedan då jag gick med i IF Göta. Innan det sprang jag ca 10mil/vecka, mycket mängdträning men hade ingen struktur i min träning och körde inga intervallpass. Under tiden i Göta har jag riktat in mig på 5km upp till halvmarathon. Har dessvärre haft otur under vägen med skadebekymmer och överträning och inte känt att jag fått ut det jag har inom mig! Var Sverigenia på halvmarathon 2010 och sprang Lidingöloppet på 2.14,02. Vet att jag kan mycket bättre än så. Har haft en tanke på att testa på marathon någon gång framöver men inte trott att jag varit redo för detta.
Vad hade du för mål inför lördagen, hade du förväntat dig motsvarande resultat?
Jag hade ett klart mål framför mig inför 6-timmars i Karlstad. Jag skulle slå det svenska inomhusrekordet för damer! Hade ingen aning om vilken konkurrens som väntade eller vad jag kunde förvänta mig av loppet, hade bara fokus på att slå inomhusrekordet! Vet att jag är envis och kan fokusera men måste erkänna att jag inte trodde att jag skulle springa så pass bra som jag gjorde. Visste inte hur kroppen skulle reagera på att springa under så lång tid men det gick förvånansvärt bra. Hade inga problem med att fokusera, enda problemet var illamående av den energin som jag tillförde som jag inte testat ut tidigare samt att jag fick problem med fötterna av för små skor, skavsår, blåsor och sår men det var bara att strunta i och springa vidare! Har ingen rutin på sådana långlopp, har aldrig ens sprungit ett marathon. Men vet att jag är uthållig, ville testa mina gränser och i lördags sprängde jag dom! :-)
När (under loppet) förstod du att det skulle hålla hela vägen?
Jag kände mig förvånansvärt pigg genom hela loppet, hade någon dipp efter 3 timmar och alldeles för många vätskepauser mot slutet men hade målet i sikte och det släppte jag aldrig!
Svårt att veta att farten skulle hålla, gick ut lite hårdare än beräknat men ville ligga lite före ifall orken skulle tryta mot slutet. Det finns mycket som kan hända under ett sådant långt lopp men jag hade bestämt mig och trodde på mig själv så jag hade inte tillåtit mig själv att misslyckas.
Hur är känslan i kroppen ett par dagar efter, börjar du återhämta dig?
Jag var riktigt stel i kroppen dagen efter. Men hade mest problem med mina fötter som fick ta mycket stryk under loppet. Fick det till 7 blånaglar, blåsor och några sår. Nu börjar träningsvärken gå över och jag kan börja köra lätta återhämtningspass.
Vi önskar Mona lycka till med återhämtningen och ser fram emot att se fler framgångar, förhoppningsvis i ett par något större skor och med färre blånaglar.
