ReportageDagen hade kunnat starta riktigt illa, när allt varit för sent - för att vara lite dramatisk! Jag drabbades av den så kallade IPhone-buggen som satte alla engångsalarm ur funktion och således ringde inte klockan på söndagsmorgonen. Lyckligtvis har jag en hungrig katt som alltid väcker mig i lagom tid. Jag hann därför till Slussen i Stockholm i god tid innan avfärden för Årets Första Långpass gick av stapeln. En rivstart i träningsdagboken redan på årets andra dag!
Peter Lembke är en känd ultraprofil och den som arrangerat den här tillställningen under flera år. Tidigare har Årets Sista Långpass avslutat året, men nu föll helgerna sig så att det fick bli ett Första Långpass istället, en bra start på det nya året. Sen 2007 har Peter bjudit in alla som vill vara med på detta äventyr genom olika sociala forum på nätet. Han tyckte att det saknades den här typen av gemensamma träningsmöjligheter för långdistans och fick uppmaningen att "skapa den möjligheten då" - och så blev det.
För många är såna här arrangemang tillfället de väntat på för att testa att springa långpass i grupp, våga springa en ultradistans eller känna på hur det känns att vara ute under lång tid. Vägvalen som Peter gjort för det här passet är ypperligt för alla kategorier av löpare som vill vara testa på en längre sträcka. Vill man springa hela banan (60 km) är det bara att följa "skepparen" som visar vägen och som håller ett utlovat tempo. Ingen lämnas efter vägen då ett "ankare" alltid finns sist i ledet. Vill man hoppa av längs efter vägen så finns det alltid en buss eller tunnelbana nära tillhands då banan följer kollektivtrafiksnätet. En skön vetskap att ha i bakhuvudet om man är osäker på sin form – det går alltid att kliva av.
Hur gick det i år? Runt 40-45 personer kom till Slussen på morgonkvisten. En tredjedel stack iväg i en snabbare grupp och vi övriga sprang tillsammans i den långsammare gruppen genom ett stillsamt Stockholm. Snömodd till trots så var väderleken för dagen perfekt, -4° och vindstilla.
I vår ganska stora grupp blev det mycket mingel från första steget. Man springer om några, hamnar brevid en ny bekantskap, man pratar lite, man halkar efter – och börjar prata med någon annan. Årets mål och nyårslöften avhandlas och inspirationen till egna stordåd frodas. Det är ett lättsamt sätt att umgås, det känns prestigelöst och vänligt. Alla är primärt ute efter att ha en bra dag i löparskorna – det förekommer ingen hets eller stress vilket kan vara en helt ny upplevelse för många.
Jag sprang med till Sollentuna och fick mig ett lagom långpass på 25 km som dessutom innehöll en fantastisk paus efter 19 km då Peters fru Ulla servade oss med kaffe, buljong, bullar, saltgurka, godis och cola. Alltid lika uppskattat av alla löpare!
I Sollentuna hoppade jag av tillsammans med en tjej som slog sitt eget distansrekord med 4 km. En grymt bra bedrift i snömodden! Enligt rapporter från andra löpare så kom nästan 50% av vår grupp tillbaka till Slussen när mörkret lagt sig över staden. 60 kilometer och en stor dos självkänsla rikare!
