Krönika/Tävlingsberättelse– Vi anmäler oss till Prag halvmarathon och skickar ut en inbjudan till våra barn och syskon om att det är släktmästerskap, kommer mannen och jag på, och en halvtimme senare är det gjort.
19 personer nappar på idén - vi är plötsligt nio anmälda till loppet och resten följer med för att heja på, umgås och dricka en och annan tjeckisk öl.
Det här är i slutet av oktober, Prag halvmarathon är inte förrän i början av april. Under vintern tränar alla rätt flitigt, de flesta reggar sina pass här på Jogg. Alla anar vem vinnaren blir, men sedan finns det en klunga där vem som helst kan hamna på pallen som nummer två och tre. Jag är en av sniglarna i sällskapet. Även om vi skulle räkna om tiderna med hjälp av WAVA.
Dagarna före loppet får någon feber, några flyg blir inställda, men allt löser sig. Alla blir friska och det finna nya flygbiljetter att köpa, och så är vi på plats i Prag en dag i förväg. Så gott som alla bor på samma hotell. Vi hämtar nummerlappar och äter mat tillsammans. Ses till frukost nästa dag och vid elva går vi i gemensam tropp till starten i närheten av Karlbron. Några startar i de första startgrupperna, andra längst bak. Smetanas Moldau donar ur högtalare och starten går. Rätt snart tappar jag bort de två jag börjar att springa tillsammans med. Det är tätt mellan löparna och till nästa gång ska jag lära mig vad ”men se vart du skickar din spottloska” heter på det språk de flesta löpare förmodas förstå. Strax efter tolv kilometer står släkten och tjoar, väntar in oss alla och ställer sig vid 18 kilometer istället. Fast då har de snabbaste redan gått i mål.
Kommer i mål, det gör vi andra också, varenda en av oss. Mattias vinner på finfina 1:36:47, sex minuter före Julia som springer sin första halvmara på 1:42:44. På pallen hamnar också Jennifer som springer för att få en sluttid under två timmar. 1:56:40 stannar klockan på.
På kvällen äter vi på hotellets restaurang, pratar tånaglar som värker, vilket lopp vi vill springa nästa gång och är rörande överens om att det här var ett roligt sätt att träffa släkten på. Både som löpare och hejarklack.
