Hellasgården

Jag försöker bli en skidgubbe och idag ångrade jag inte det beslutet en sekund. Vinterlöpningen är rätt glåmig (minus snöpulspassen) medan skidåkningen bjuder på upplevelser som varm chokladhavremjölk i termos, sol och puder, olika sorters magplask inför publik och snö innanför brallorna. Hur kan man inte gilla det?

Det enda som gnager är att jag inte ställde upp i Hammarby Alpin Marathon. Inte ofta man får chansen att köra i såhär fina/jävliga förhållanden. Jag var där och sprang långa backintervaller igår och syran fick liksom inte plats i låren utan trängde vidare ut i vaderna. Undrar hur det känns att hamna i spurtstrid på 22a varvet? Jag vill knappt veta.