Löpning • Skador & Rehab • 12 inlägg • 15297 visningar •

droppfot

Andreas Pettersson
1989 • Umeå
#1
•
16 februari 2017 - 18:24
Gilla
Hej! Började löpa igen efter en lång tids uppehåll nu efter jul, har ändå gått bra. Senaste veckan upptäckte jag att jag stampade med foten då jag gick. Då jag kom hem kände jag att ovansidan på fotan var halvt bedövad typ, och kan inte lyfta foten uppåt, bara liiite, finns ingen styrka öht i foten. Jag ringde en sjukgymnast och han sa att det kallas för droppfot och kan uppkomma då man skadar en nerv vid knät, eller av andra neurologiska sjukdomar. Vanligt att få då man sitter med benen i kors eller sitter på huk (bärplockning typ)

Så, till min fråga, någon fler som haft denna åkomma? Kom den plötsligt och hur länge tog det innan kraften kom tillbaka?

Mvh
D
Martin Larvia
1981 • Solna
#2
•
16 februari 2017 kl 19:04
Gilla
Jag hade droppfot för drygt 1 år sedan och hade det även för ca 8 år sedan. För mig tog det ca 3-4 månader innan det försvunnit helt (dvs innan jag helt obehindrat kunde stå på hälarna). Värst var det första 2-3 veckorna men jag sprang på som vanligt, trots att foten släpade.

Pratade med både läkare och naprat och dom såg inget hinder i att avstå löpning mer än att risken för att snubbla eller trampa snett var ganska hög.

Första gången jag fick droppfot hade jag suttit med benen i kors och det kom helt plötsligt. Senaste gången misstänker jag att det berodde på min snabba viktnedgång (droppade 7-8kg på bara några veckor)
Andreas Pettersson
1989 • Umeå
#3
•
16 februari 2017 kl 19:16
Gilla
Intressant. Jag upptäckte på jobbet att jag stampade med ena foten. Mest troligt från benen i kors. Kände du direkt du suttit med benen i kors att foten var borta? Hur lång tid tog det den gången att få tillbaka kraften?
Martin Larvia
1981 • Solna
#4
•
16 februari 2017 kl 22:25
Gilla
Första ggn jag fick droppfot så kände jag direkt att foten släpade efter att ha suttit i en inte alltför bra position i skrivbordsstolen under några timmar. Har för mig att det var nåt liknande även då, dvs ett par månader innan det blev bra. På den tiden sprang jag dock inte men vanlig gång påverkades ju. Framför allt såg det väldigt lustigt ut när foten släpade.

Tyvärr finns det ju inte så mkt man kan göra mer än att vänta ut det. Det gör ju inte ont utan det är bara en väldigt konstig känsla att inte kunna lyfta på foten hur mkt man än försöker.
Tage Ericsson
1952 • Varberg
#5
•
17 februari 2017 kl 12:05
Gilla
Jag varnar bestämt för att springa med droppfot. Den vurpan man kan göra då kan slå sönder mycket inklusive ansikte och tänder.
Andreas Pettersson
1989 • Umeå
#6
•
17 februari 2017 kl 15:07
Gilla
Tage, har du också haft detta fenomen?
Martin Larvia
1981 • Solna
#7
•
17 februari 2017 kl 15:26
Gilla
#5 Visst är det så. Personligen så tyckte jag dock inte att det var något problem att springa med droppfot men man måste såklart vara försiktig. Jag åkte på detta i November då det var mörkt och halt ute så risken att snubbla och ramla var givetvis hög men så länge man tog det piano var det inga problem för mig iaf.
Tage Ericsson
1952 • Varberg
#8
•
17 februari 2017 kl 15:59 Redigerad 17 februari 2017 kl 15:59
Gilla
Nej, jag har inte haft det, men känner till det. Tyvärr är det inte bara att ta det försiktigt eftersom man inte har kontroll över muskulaturen. Sedan finns det förstås som inom allt gradskillnader, men den lilla kontroll man eventuellt har kan ju också variera över tid. Den typen av snubbelvurpa rakt framåt är nog den farligaste varianten man kan göra - hinner reflexerna i armarna med är risken stor att handlederna ryker och hinner de inte med ryker skallen/ansiktet.
Pär M
1969 • Umeå
#9
•
17 februari 2017 kl 19:59
Gilla
Jag har haft det.

(Vad vill du veta och på vilken "nivå" är du)
Andreas Pettersson
1989 • Umeå
#10
•
18 februari 2017 kl 07:47
Gilla
Pär, jag vet inte vilken nivå jag har. Men är oerhört svag i foten helt enkelt. Hur upptäckte du din droppfot? Och hur längr hade du den?
Andreas Pettersson
1989 • Umeå
#11
•
18 februari 2017 kl 09:23
Gilla
Fick det för cirkus en, en och en halv vecka sedan. Nu känns foten inte bedövad längre och stickningarna har minskat i foten, fortfarande lika svag dock.
Pär M
1969 • Umeå
#12
•
18 februari 2017 kl 11:36
Gilla
Jag var drabbad av en efter en cellgiftsbehandling .
Så det första vara att ta bort alla mattor (på alla platser jag skulle gå)

Hade i början noll styrka i foten (tappade mycke saker åxå för ena handen var inte så bra!!!!!!ingen känsel i tumme och pekfinger)

Var tvungen att lära mig gå igen kändes det som.

Cyklade ca 400 mil på 2-3 månader (tänkte på hur jag använde foten hela tiden)

Det här var nu 15 år sen.

Prio ett som andra åxå skrivit.
Se till att inte slå dig.

Mvh pär
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.