Löpning • Skador & Rehab • 11 inlägg • 5166 visningar •

Mental rehab; timeout.

Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#1
•
16 augusti 2014 - 22:38 (Redigerad 16 augusti 2014 - 22:42)
Gilla
Till skillnad från majoriteten av ofta positiva inlägg eller åtminstone löpinriktade, inkl mina egna går jag mot strömmen.

Jag hade planerat att springa AXA fjällmaran i helgen, och senare i september Oslomaran.
Efter ett pass för inte så länge sen kände jag mig mentalt sliten, och nästa morgon när jag klev upp bara bestämde jag mig; jag behöver en paus.

Sen dess har jag inte löpt en meter och jag saknar det inte. Jag tappade fokus på det sköna med löpningen och hade bara mål i sikte.
I sanningens namn ska sägas att jag har för mycket att hinna med och jag var tvungen att välja. När passen måste "hinnas med" och allt annat får vänta blir det mer en press än den sköna känsla det ska vara.
När jag är mogen tänker jag jogga igång igen, men utan kalender.

Keep on jogging så ses vi snart i en skog nära dig!


Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#2
•
25 oktober 2014 kl 18:56
Gilla
Så har jag känt på två väldigt lätta pass. Det kändes att det behövdes, en ständig rastlöshet i kroppen. Får väl se vad det blir av det. Känner jag mig rätt kommer jag antingen inte igång igen eller så blir det fullt fokus på nya mål. Svårt att motivera en lagomväg bara för att.
Annika
1979 • Mölndal
#3
•
25 oktober 2014 kl 22:13
1 Gilla
Jag tycker det låter vettigt att ta en paus ibland och fundera på varför man gör som man gör.

Själv har jag, som annars är väldigt målinriktad, av någon anledning väldigt svårt att jobba målinriktat med löpningen. Så fort jag får för mig att försöka följa någon sorts schema eller ens bestämma i förväg hurdant pass jag ska springa, så får jag någon sorts mental spärr som gör att jag inte KAN. Jag anmäler mig till lopp och självklart tränar jag med dem som mål men det får ändå inte bli för prestationsinriktat för då sätter kroppen (huvudet) liksom stopp och så funkar ingenting.

Vissa saker ska man bara göra för att det är roligt, och för att man mår bra av det :)
Leonard
1981 • Hovet
#4
•
26 oktober 2014 kl 18:15
Gilla
Jag hade en liknande upplevelse efter säsongens sista halvmaraton i 2012. Inser i efterhand att jag var övertränad. De senaste tre åren dominerade kommentarerna "sliten", "inte i form", "gick inte så fort som jag ville" mina träningspass och det tog ut sin rätt.

För ca ett år sedan började jag träna enligt Maffetone's principer, dvs med stort fokus på lågintensiv basträning. Precis som han skriver upplevde jag större glädje i träningen och numer känns varje pass som en fröjd. Dessutom vet jag numer at jag tränar på ett mer hälsosamt sätt vilket gör att det är ännu lättare att motivera sig att komma ut!
Johan K
1974 • ÖREBRO
#5
•
26 oktober 2014 kl 18:32
Gilla
Know the feeling, helt och hållet. Jag har haft många korta, och längre uppehåll men kommit fram till att jag mår som bäst när jag strävar efter bättre tider och tränar mycket.
Peter Andersson
1965 • Eksjö
#6
•
27 oktober 2014 kl 13:15 Redigerad 27 oktober 2014 kl 13:15
Gilla
Själv har jag ett ofrivilligt uppehåll sedan en tid p.g.a skada men efter att ha kommit över de första veckornas desperata känsla av att vilja klättra på väggarna så har jag insett att jag dessutom varit övertränad sedan åtminstone mitten av sommaren - så nu känns det bättre trots att jag har några veckor kvar innan jag kommer igång igen.

Är som #4 inne på att köra Maffetone i vinter sedan när jag kommer igång igen, inte minst sedan min favvoförfattare om löpträning Matt Fitzgeralds senaste bok om träningsvetenskap hakar på det tåget:

http://www.adlibris.com/se/bok/8020-running-run-stronger-and-race-faster-by-training-slower-9780451470881
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#7
•
27 oktober 2014 kl 15:44
Gilla
Jag fördelar min tid mellan löpning, spinning och styrketräning/rörlighet på gym. Känner jag mig sliten tar jag en gymdag, tränar lätt och satsar mycket tid på rörlighet och koordination. Jag försöker att inte låsa mig i en fast planering utan tränar efter lust och känsla. Jag brukar mest kolla av klockan efter passen. Just nu är jag mest motiverad att träna löpning och lägger det mesta av tiden där. Om man inte satsar elitmässigt så är nog lusten och glädjen i träningen riktigt viktig.
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#8
•
27 april 2015 kl 22:09
2 Gilla
Över ett halvår tog det, men nu är jag igång så smått.
Har tappat massor men känner att det är skönt igen.
Ska försöka varva med mer styrka och cykel nu för att inte bli sliten på samma sätt. Och inte ha två veckor mellan två 6H-lopp. Misstänker att det var där nedåtkurvan startade.
Patrik Magnerius
1968 • Kållered
#9
•
28 april 2015 kl 07:16
Gilla
Härligt!
Man ska nog inte ha en hobby som man blir negativt påverkad av, men just löpning - med alla fina lopp som finns - är ju lite lurigt.
Det låter ju bra när man säger: "Äh, gå ut o lufsa utan klocka och gå på känsla." - men ärligt talat, hur många gör det ens ibland? :) Inte jag iaf. :)
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#10
•
28 april 2015 kl 15:20
Gilla
Håller med dig Patrik, jag grejar inte att bara lufsa för sakens skull. Behöver ett mål eller syfte.
Men med erfarenheten kan man försöka undvika samma fälla igen.
Åsa
1978 • Tyresö
#11
•
28 april 2015 kl 20:48
Gilla
Det gäller väl att hålla i åtanke varför man håller på med något. Sedan är det lättare sagt en gjort för man dras lätt med i massa saker av bara farten. Men man gör det ju för att det ska vara kul. Även en som elitsatsar behöver ju i slutänden känna att det är kul för att göra även de jobbiga bitarna, men där finns det nog större utrymme för plåga och späkning än det gör för en som springer vid sidan av sitt ordinarie inkomstbrinande uppehälle (sedan kan ju ett visst mått av späkning och plåga vara något vissa tycker är det som gör det kul, men då ska det ändå hålla sig inom gränsen för att det känns givande. Utanför den gränsen blir det oerhört fort helt meningslöst).
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.