28 juli 2014 kl 10:04
Känner igen det där, kunde för mig hända åt både höger och vänster, hade t.o.m en period då jag brukade tejpa de inre fotknölarna inför de allra längsta passen och tävlingar. Kom alltid i slutet, när man var trött och steget blev (ännu) sämre.
Det har dock numera i princip försvunnit sedan jag för några år sedan började lägga in tåskolöpning som ett regelbundet inslag i min träning.
Tror därför att det i mitt fall hade med tidigare utpräglad hällöpning att göra, dessutom troligen förvärrat av att jag har Mortons tå bilateralt (alltså att pekfingertån är längre än stortån) vilket hela livet har fått mig att gå med fötterna lätt vinklade utåt och hälarna lätt vinklade inåt (mot fotknölarna på den andra foten).
Minns att jag kollade bakåt på mina egna spår i snön någon gång och såg att jag även joggade så, det var inte förrän jag kom upp i lite fart som fotspåren blev "rakare".
