23 januari 2013 kl 10:30
Redigerad 23 januari 2013 kl 10:31
Man kan springa ganska olika och ändå få en bra uthållighet/löpekonomi beroende på fart och distans.
Det som Klas skriver låter bra som grundtanke.
Själv brukar jag stämma av under passen och gå nerifrån och upp och tillbaka och stämma av ungefär såhär:
checklista:
springer jag avslappnat i fötterna?
landar fötterna under mig och inte framför mig (mer än om man hoppar över en rot i terrängspåret)
höften - oansträngd och något lite lite framskjuten, inte släpande efter. Lite svag svank men inte med överkroppen hängande rak över lodlinjen
överkroppen i rätt position och avslappnad (oftast en svag framåtlutning)
axlarna avslappnade (i fart något upphängda med armarna pendlande - minskar risken för håll för mig och jag har alltid sprungit så) OM axlarna rör sig LITE i samband med balansering av höft så får det vara så. Men jag undviker att "aktivt" röra axlarna.
armpendlingen "naturlig" och inte överdriven, varierar lite med fart och backar upp/ner (balanserar utför) pendlingen får röra på axlarna men axlarna får inte röra på pendlingen om man säger så.
Nacke/huvud (ingen gamnacke-löpning) med blicken lite svagt i fjärran och ca 10-20 meter fram i mitt fall och inte ner på skorna. Kollar förstås av terrängen vid behov.
Det låter som mycket men det går på ett par få sekunder att pejla av fram och tillbaka. Det går som en våg upp och ner och hittar man inget så stannar vågen inte upp.
Det jag är ute efter i första hand att pejla av är:
inte springa som en märla och få fel hållning i höft och jobbigare att andas
inte springa och spänna fötterna, placera fötterna naturligt och "rätt" för mitt löpsteg
Inte hänga upp axlarna och få sämre hållning i nacke/huvud då det indirekt påverkar resten.
Ovanstående är min egen lilla checklista.
Jag behöver mest pejla av mig själv under senhöst/vinter då jag är mer frusen i början och mer benägen att spänna mig i kroppen. På våren/sommaren brukar det falla sig naturligt.
:)
