Löpning • Träning • 11 inlägg • 10852 visningar •

Distans vs Intervall

Mats Burström
1972 • Umeå
#1
•
21 juni 2011 - 12:02
Gilla
Jag är helt med på att intervallträning är bra. För teknik, för hastighet, för effekt etc. Men hur stor blir skillnaden mellan ett distanspass och ett intervallpass - eller hur stor bör den vara? Jag läser i senaste Aktiv Träning om intervallträning. Där jämför de ett 26 minuters pass i 6 min/km tempo som testpersonen gör med drygt 120 i snittpuls med ett 26 minuters intervallpass som samma testperson gör med närmare 160 i snittpuls om jag minns rätt. Det är klart att det blir skillnad då... Mina löppass är dock ALLTID med en maxpuls på 170-175 och en medelpuls på 160-165 oavsett om jag springer 7 eller 10 km (det är dom längderna jag springer). Jag ligger alltså redan på 90-95% av min (kalkylerade) maxpuls. Det skulle inte falla mej in att springa på så låg puls som 120 - eller är jag helt galet ute nu? Jag kanske ska blanda in lite långsam löpning också? Annars känns det som om intervallpass för mej blir mer som att jag lägger in lite pauser i min vanliga löpning om ni fattar vad jag menar... (eftersom jag redan springer på dom pulsnivåer man förväntas uppnå i intervallerna).
Mikael
1986 • Borås
#2
•
21 juni 2011 kl 12:24
Gilla
Läs på om pulsträning ordentligt är mitt råd till alla som tänker använda det som verktyg i träningen. Och ta reda på din maxpuls innan du börja följa några gränser (nej, alla har inte samma maxpuls)

Karin L
1981 • Linköping
#3
•
21 juni 2011 kl 13:32
Gilla
låter galet att alltid springa i samma puls (samma tempo?) tycker jag. För att utvecklas behöver du träning i samtliga pulssoner. Jag håller med Mikael, om du ämnar använda puls som träningsredskap så läs på lite (och bli salig på din tro, det finns massor av teorier). Men oavsett detta så anser jag att det är vansinne att alltid springa på samma sätt och i samma tempo/ansträngningsgrad. Spring längre och lugnare någon dag och kortare men än fortare någon dag.
Mats Burström
1972 • Umeå
#4
•
21 juni 2011 kl 13:54
Gilla
att alla inte har samma maxpuls vet jag, min ligger dock rätt nära testpersonen i artikeln. Att springa i 120 går dock bort helt enkelt för att det blir tråkigt. då gör jag hellre något annat. jag springer alltid i princip så fort jag orkar. full gas jämt, liksom. :-) lägre intensitet får jag istället i inlinesåkning som är mera rekreation eller den dagliga cyklingen till/från jobbet. springa sakta går bort. ska jag springa riktigt långt tror jag hellre att jag läger mej i häraden kring 150 i puls. jag kan inte komma ifrån min känsla av att de i artikeln jämför ett återhämtningspass i låg puls mot ett högintensivt intervallpass
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#5
•
21 juni 2011 kl 14:28
Gilla
Mats,
även jag tycker att det låter som om de har jämfört "äpplen och päron" i artikeln. Man bör dock ha flera element i träningen än bara högintensiva pass. Du beskriver hur du får din del av lågintensiva pass i det senaste inlägget. Jag har en maxpuls runt 188 bpm, tränar intervaller och snabbdistans i spannet 165-175/distanspass 150-165/långpass med 135-150 bpm. Jag ger mina pulssoner som exempel på pulsspann. Jag vill dock rekommendera dig att testa din maxpuls så att du hittar dina pulsspann.
Mårten Hemström
1969 • Sala
#6
•
21 juni 2011 kl 14:39
Gilla
Ja, som andra har skrivit, måste man känna till sin egen maxpuls för att klockan ska vara till nytta. Annars är den bara till skada.

Jag klarade mig knappt utan pulsklocka tidigare, men utgick alltid efter maxpulsen som jag hade mätt upp på den sista backrepetitionen i ett backpass, när jag var spyfärdig och hade blodsmak i munnen och inte kunde få fram ett ljud. Nu är den 195 bpm för mig, så 90% är ca 174 bpm och där ligger jag på ett fartpass om jag ens mäter puls, för det är alltmer sällan. När jag springer ett distanspass ligger jag på ca 75-80% av max, men aldrig så lågt som pulsklockornas manualer anger. Där kan det ju vara så långt som 60% och då går det helt enkelt otrevligt långsamt och löpsteget blir dåligt. Att starta på 70% och sluta på 80% är ganska lagom, och sista km kan ju gärna få vara ännu fortare, t.ex uppemot 90% när man har 500 m kvar och sedan avsluta med att försöka komma upp i max. Sånt är kul!

Men farten säger mer än pulsen, faktiskt. Utgå hellre från faktiska tider från din löpning. Jack Daniels, McMillan och andra har tabeller som man kan följa.
moopoint
1983 • >
#7
•
21 juni 2011 kl 22:46
Gilla
Strunta i pulsen och spring på känsla, det verkar fungera bättre för dig ju.
Gunnar Müdtzy-Knutsen
1962 • Bergen
#8
•
21 juni 2011 kl 23:51
Gilla
Lav intensitet er gunstig for utvikling av kapilærene i muskulaturen. (Om det ikke heter kapilær på svensk, så er det det småmaskete blodårenettet) Dette er viktig for transport av oksygen til muskulaturen, og følgelig viktig for at man skal kunne løpe fort.

Om du trener kun 2 - 3 ganger i uken så er det ikke noe problem å trene hardt hver gang, men du utvikler altså ikke kapilærene optimalt. Det viktige er at du får restituert deg mellom hver treningsøkt.

Om du trener mer enn 2 - 3 ganger pr uke så får du ikke restituert deg godt nok mellom hver økt om du bare trener hardt. Da vil trening på lav intensitet være god restitusjon - og et godt bidrag til å bygge deg opp til å løpe lengre og fortere.

Ulrika A
1971 • Höganäs
#9
•
22 juni 2011 kl 08:57
Gilla
Det är nåt konstigt med min puls. Jag har aldrig mätt upp maxpulsen men har någon gång varit uppe i 198 under intervallpass, så jag gissar att den ligger runt 205. Vilopulsen är 65.
Har nyss köpt en Garmin FR305 så nu kan jag följa hur puls och hastighet följs åt på ett bättre sätt än innan.

Under Malmömilen i lördags steg pulsen under de tre första km upp till 185. När den låg på 190 blev jag illamående och fick frossa, ett tecken jag känner igen och vet att det betyder att jag måste sakta tempot för att kunna fortsätta springa. Min ambition var att kunna springa milen i 6:30-tempo men det blev ju omöjligt när pulsen låg så högt. Jag fick istället hålla fokus på pulsen och låg under de resterande 7 km på en puls på 187-189. De innebär med Karvonens formel att jag låg med 90% puls i över 45 minuter.

Igår skulle jag ut på en 7 km runda och tänkte att jag skulle kunna hålla 6:30-tempo hela vägen eftersom det var lite svalare ute än i lördags (min puls är väldigt värmekänslig) och det gick bra, höll pulsen under 180 de första fem km, steg sen upp till 187 och sen låg den på 192 de sista 500m.
Mina ben känns pigga och skulle kunna springa mycket fortare, men pulsen hindrar mig. Jag fattar ju att det är konditionen som behöver förbättras, men jag tycker ju att den borde förbättras rätt fort om jag nu ligger på 80-90% varje gång jag springer...
Jag springer 2-3 pass i veckan, varav ett intervallpass (blandar korta och långa) och ett långpass (10-12 km).
Är det bara att ligga i och hoppas på att jag kommer att kunna springa i 6min-tempo så småningom? Och varför beter sig pulsen så?
Mårten Hemström
1969 • Sala
#10
•
22 juni 2011 kl 19:35
Gilla
Det kommer. Fortsätt i några månader till så kommer du att få bättre kondition. Det tar ju lite tid.

För mig är det tvärtom, och det är också retsamt. Jag orkar med flåset, men benen blir trötta efter två km, fastän pulsen bara är på 90%, så jag lyckas inte slå mitt personbästa på 5 km trots att jag har konditionen. Men jag vet vad det är jag behöver: styrketräning, backträning och viktminskning.
Pär M
1969 • Umeå
#11
•
22 juni 2011 kl 21:12
Gilla
# mats.

vi måste testa vår max puls nån gång?

läge att göra det i nån backe i morgon :-)
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.