27 juli 2009 kl 12:44
Redigerad 27 juli 2009 kl 15:00
Vilket fantastiskt arrangemang!
Hallsbergs Ultraweekend var utan tvekan den bäst arrangerade tävling oavsett sport jag någonsin deltagit i.
Vilket fantastiskt engagemang!
Funktionärerna efter banan gav i 24 timmar den bästa service man kan tänka sig. De matade, uppmuntrade och tröstade oss. Drog dunkar med vätska och skottade grus, sopade vattenpölar och målade hinder med självlysande färg under hela helgen.
De åskådande tjejerna vid Hasses tält hejade och ropade något nytt och uppmuntrande varje gång jag passerade hela natten. Själv börjar jag upprepa mig redan efter ´det ser bra ut´ och ´kom igen´ men här fanns det tillräckligt med uppmuntrande tillrop för att skriva en bok.
´100 uppmuntrande tillrop – handbok för ultaänkor och slika änklingar.´
Vilket fantastiskt klubbrekord!
Klubbkassören Niklas krossade oss motionärer i vårt första inofficiella KM på 24H. Han sprang (om man nu kan kalla det lätt parkinsonska förflyttandet som vi beskådade från åskådarbänken för springa) fyra maraton på raken och la sedan in ett och ett halvt spurtvarv (i 6:30-tempo) före slutsignalen.
De flesta löpare tog någon längre paus men Niklas malde i princip på hela tiden. Grattis! Där la du ribban högt för oss övriga. En femteplats på RM är inte heller helt fel.
Vilket fantastiskt 18H!
Själv upptäckte jag att jag är en fantastisk 18-timmarslöpare men sedan gick det en säkring och resten av tiden förflyttade jag mig med ålning medelst hasning mellan toaletten och sovsäcken med jämna tvåtimmarsintervall.
Jag sprang faktiskt hela natten och kom på mig själv med att tänka att roligare än så här kan man inte ha. Men som med alla överdrivna nöjen så straffar det sig.
Fantastiska medlöpare
Före slutsignalen lånade jag K-Gs kryckor och hoppade ut och kikade på Philip och Niklas och de andra. K-G Nyström (71 år), som redan blivit bestulen på sina kryckor, förbarmade sig över mig och kom joggande med två muggar kaffe från varvningen. Den mannen vet vad en krossad 24H-debutant behöver.
Tack K-G!
Slutligen ett tack till Fredrik som sprang 6-timmars och som körde mig hem.