30 mars 2014 kl 13:11
Att trafikförodningen (som diskuteras av Johan och Jenny här ovan) är så vag är ju lite märkligt kan man tycka. Vad menas med att "Gående som ska gå ut på ett övergångsställe ska ta hänsyn till avståndet till och hastigheten hos de fordon som närmar sig övergångsstället." Vad avses med hänsyn här? Att bilisten ska ha en rimlig chans att se en och stanna, eller att man ska tänka att han inte ska behöva stanna om han är tillräckligt nära i tillräcklig fart? Så det är ju inte en helt lätt fråga. Att "gående" måste kunna likställas med "fotgängare" har jag svårt att se att någon skulle invända mot - som några varit inne på; hur tusan skulle man dra den gränsen?
Nonsensargumentet att "det spelar ingen roll om fotgängaren har rätt - han borde inte vilja bli överkörd" har jag hört förut och tänker man bara en sekund så inser man ju att det bara funkar om man sedan hävdar att den enda trafikregeln som behövs är "störst går först". T.ex. har jag enligt denna modell ingen glädje i att det var motparten som gjorde fel om jag blir nermejad av en lastbil på en cykelbana heller... Och dessutom, om man vänder på det så har man ju som bilist inte så mycket tröst i att det var motparten som gjorde fel om man står med en barnvagn under hjulen på ett övergångsställe. Med tanke på hur förb-t egoistiskt många beter sig i trafiken, så borde såna tankar vara vanligare - ren skär självbevarelsedrift!
Finns inget stöd för det i trafikförordningen som sagt, men jag har alltid tyckt att det är lite underligt förresten att den som har väjningsplikt vid ett övergångsställe ska få röra sig mot detsamma i 50 km/tim i ett stort tungt fordon, medan den som inte har väjningsplikt kritiseras för att hålla 12-14 km/tim i träningskläder...