Löpning Kom igång 39 inlägg 7862 visningar

Även tjockisar kan, även om det går långsamt

Karl-Fredrik Blixt Hagholm
1975 • Normlösa
#1
30 oktober 2012 - 17:06
Gilla
Som alldeles nyregistrerad måste jag också göra mitt avtryck på forumet. Så här är jag!

37-årig man med övervikt nästan hela livet som efter att ha börjat promenera varje lunch med kollegor i början av 2012 även har börjat springa.

Jag har precis idag avslutat Couch25K-programmet och känner mig så ofantligt nöjd med mig själv! Trots att jag springer långsammare än en snigel (7:33 bästa km-tid).

Anledningen till att jag började springa var för att tre av oss som brukar gå på lunchpromenaderna kom överens i våras om att vi skulle springa en liten tävling som heter Lilla Broloppet, som är för Saab-anställda i Linköping (jag är konsult där). Så då var det ju bara att bita ihop och börja. Jag började först på egen hand strax innan semestern med att springa korta intervaller av den sträcka vi normalt gick lunchpromenad tillsammans. I augusti blev jag tipsad av en kompis om Couch25K och insåg att första veckans punkter var precis det jag höll på med, så det var bara att kliva in på vecka 2 och genast få blodsmak i munnen. :)

Efter några veckor då delen löpning började bli markant jämfört med delen promenad så beslöt jag mig för att skaffa riktiga skor. Det har jag inte ångrat. Det kostade visserligen en slant, men då ingick att kolla att jag fick rätt och kunde byta om det inte funkade.

Så idag har jag nått sista punkten i programmet, 5 km för tredje gången. Det var tungt idag, jämfört med att det gick oväntat lätt första gången jag sprang 5 km i sträck, så dagsformen gör mycket märker jag. Jag hade lite ont i vänster knä redan innan löpningen (så jag tog det extra försiktigt), så jag ska ta och vila det lite innan jag kör vidare. Det sista jag vill är att skada mig så att min lata sida får en anledning att hålla mig kvar i soffan. Jag är nämligen världsmästare i att sluta träna.

Planen nu är att försöka nå 10 km, för vadet för mig gällde att jag skulle spring 6 km, även om jag är säker på att jag redan idag skulle klara det utan några större bekymmer. De andra ska springa 10 km så jag tänkte att om jag klarar det när det blir tävlingsdags kan jag ju lika gärna köra den klassen. Jag har inga ambitioner att springa tokfort, så länge jag tar mig runt utan att gå är jag extremt nöjd.

Det intressantaste med hela den här processen är att jag alltid hatat löpning, från tidig skolålder. Men jag har under de senaste åren mer och mer närt en misstanke om att det egentligen inte var löpningen utan omständigheterna jag hatade (mobbad, dålig kondis, tvingad till det på gympan, osv). Så därför är jag glad att min misstanke besannades och att jag faktiskt kan säga att jag längtar till löppassen. Inte så att jag längtar efter själva ansträngningen (ibland är det olidligt de första 1-2 km), utan snarare längtar till känslan av att ha klarat det när passet är över, och att se förbättringen i tid, sträcka och hälsa. Jag hoppas även kunna nå till den punkt då själva löppasset är njutningsfullt hela tiden (det kommer korta stunder nu, så det är väl på väg). Jag har en kompis som springer mycket och jag vill kunna skriva likadana statusuppdateringar som han nästa sommar om njutningsfulla löp på ljumma sommarkvällar. :)

Övervikten på nästan 40 kg har det inte hänt mycket med än, ungefär 1,5 kilo ner, men jag märker stor skillnad på mått och muskelmängd, så jag ser med tillförsikt fram emot att sakta minska i vikt om jag bara håller igång löpningen och passar mitt kaloriintag (man blir plötsligt väldigt medveten om hur "dyrt" godis är när man kan jämföra med en löprunda). Jag hoppas även kunna sluta med blodtrycksmedicinen jag blev tvungen att börja med för ett par år sedan, även om jag räknar med att antagligen få börja igen så småningom då det ligger i släkten.

Så, där börjar jag väl så får det komma mer här vad det lider.

/Kalle
< < < 1 2 > > >
Camilla Andrén
1977 • Ed
#21
1 november 2012 kl 17:53
Gilla
Välkommen till snigelklubben! Vi är rätt många som har mer kilon än vad som är bra för oss men som kämpar på andå, även om det inte går så fort Roligt att höra att du funnit lusten och kämparglöden. Lycka till
Tomas B
1974 • Uppsala
#22
1 november 2012 kl 23:23
Gilla
Så länge du har viljan så kommer allt annat fungera allteftersom!

Heja!
1965 • Höganäs
#23
2 november 2012 kl 01:28
Gilla
Respekt mer än så behövs inte
Jenny Andersson
1981 • Oskarström
#24
2 november 2012 kl 06:25
Gilla
Bra jobbat! Sitter lite i samma båt, har tappat 30 kilo men har några kvar på min övervikt.

Farten kommer med tiden, jag trodde att jag var dömd till att vara en långsam löpare då mina tider låg som dina och det kändes som om jag kunde träna mig till att springa längre men absolut inte fortare.

Men av sig själv så märkte jag att farten ökade (jag har runkeeper i öronen när jag springer, gps-mätare i telefonen som talar om hur fort jag springer varje km). Sakta men säkert ökade farten och idag ligger jag runt 6-6.30. Vilket fortfarande är långsamt jämför med en löpare i bra form, men en otrolig förbättring för en tjockis!

Kämpa på, ge inte upp. Du inspirerade mig till att skärpa till mig igen, har slappat till mig de 2 senaste veckorna och nu måste jag ta tag i det rejält innan jag helt slutar springa!

Hejja hejja!
1985 • Järfälla
#25
2 november 2012 kl 09:50
Gilla
Starkt jobbat Karl-Fredrik! Kul och inspirerande läsning. Respekt! Önskar dig all lycka i fortsättningen. Snart är du och nosar på den där milen. :)
1974 • Reftele
#26
2 november 2012 kl 13:50
Gilla
Kul läsning kämpa vidare. Rapportera gärna hur det går efter hand.
Karl-Fredrik Blixt Hagholm
1975 • Normlösa
#27
7 november 2012 kl 12:13
Gilla
Idag inleder jag första steget mot att springa en mil. Vi får se hur lång tid det tar att nå dit. Programmet säger sex veckor, men jag är inte säker på att jag kan springa tre gånger i veckan varje vecka, särskilt inte som det tar betydligt längre tid varje gång än när jag "bara" skulle upp till 5K.
Karl-Fredrik Blixt Hagholm
1975 • Normlösa
#28
7 november 2012 kl 14:25
Gilla
Jösses vad tungt det var! Jag har haft uppehåll en dryg vecka för att jag var orolig för ett knä, och jag trodde inte jag skulle klara att fortsätta springa emellanåt. Det blev bättre efter några kilometer, men det var riktigt tungt idag. Kan konditionen verkligen försämras så snabbt, eller var det troligast en dålig dag?
1987 • Råcksta
#29
7 november 2012 kl 21:09
Gilla
@Karl-Fredrik: Riktigt kul att läsa din härligt inspirerande text, jag hoppas att fler läser den och tar efter dig. Det kommer över tid att gå upp och ner, men det kommer att bli bättre och bättre. Kämpa på. (:

www.runandreasrun.se - Frihet är att springa
Mattias Larsson
1966 • Segeltorp
#30
7 november 2012 kl 21:53
Gilla
Härlig läsning. Häng i bara! Och bli inte besviken om milen tar lite längre tid att nå än 6 veckor. För mig tog det ca 16 veckor innan jag gjorde min första mil i september förra året. Dagsformen betyder jättemycket, särskilt i början när man inte har någon "nivå" att falla från...
1984 • Mariefred
#31
8 november 2012 kl 00:33 Redigerad 8 november 2012 kl 00:34
Gilla
Fan vad härligt att höra Karl-Fredrik!
Se till att stretcha hamstrings (baksida lår) ordentligt, det kan vara en sån enkel grej som känns i knät - ett tidigare problem jag hade. Efter att ha stretchat hamstrings i tid och otid har knäsmärtan försvunnit.

Kom ihåg att även om du inte springer "enligt schema" så är det bättre att göra något än att låta bli helt. I början speciellt, för att hålla i rutinerna och inte tappa bort allt. Vissa dagar är tröttsammare än andra när det kommer till träning - det gäller att bita i och köra ändå, även om man gör det lite lugnare.

Lycka till, jag ser fram emot vidare läsning!
1972 • Alingsås
#32
8 november 2012 kl 09:42
Gilla
Hejja dej!!
katrin johansson
1979 • åkersberga
#33
8 november 2012 kl 11:13
Gilla
gud va du e grym!!!
Karl-Fredrik Blixt Hagholm
1975 • Normlösa
#34
8 november 2012 kl 11:21
Gilla
Tack för all peppning!

Jag ska testa att stretcha baksida lår, jag har mest fokuserat på vader och framsidan. Träningsvärk har jag nästan enbart i lårmusklerna (särskilt den inre precis ovanför knät).
Josefine
1985 • Nyköping
#35
8 november 2012 kl 14:29
Gilla
Grym du är!

Och ja, jag märker också av dåliga dagar när jag tror att jag är tillbaka på ruta ett men det är man inte! Nästa dag kan vara hur fantastisk som helst! Bra att du skyndar långsam, klokt och medvetet!
Maria Johnson
1980 • Piteå
#36
8 november 2012 kl 14:32
Gilla
Hejja dej! Så ta det lugnt och kör hårt, skynda långsamt men keep on Jogging :)
1972 • Västra Frölunda
#37
8 november 2012 kl 14:54
Gilla
Som någon annan skrev, vid extra kilon tar benen extra stryk, att variera träning kan rädda dig från överansträngning i knäna.
Jocke Skog
1969 • Solberga
#38
9 november 2012 kl 20:38
Gilla
Fantastisk läsning! Jätteinspirerande! Tack! (174/86)
Jonas Hedström
1975 • Gävle
#39
9 november 2012 kl 21:26
Gilla
Grymt jobbat! Det är en fantastisk känsla att ha sprungit sina första fem kilometer utan att stanna/promenera, framför allt om man alltid varit typen som hatat att springa. Rätt vad det är så är du biten på allvar (om du inte redan är det) och börjar införskaffa allehanda - mer eller mindre nödvändiga - löprelaterade prylar. Ta det bara lugnt och försök lyssna på kroppen så mycket som möjligt. Det är lätt att dra på sig skador, framför allt om man har extravikt att bära.

Mvh
en annan Tjockis som återfunnit Livet/löpningen
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.