Löpning • Träning • 39 inlägg • 7047 visningar •

Hur gå ned i vikt

Emil Lörelius
1976 • Skarpnäck
#1
•
16 maj 2012 - 14:46
Gilla
Jag följer forumet här ganska ofta och har förstått att ett lågt BMI skulle göra susen för resultatet. Är i dag 191 cm och väger 78 kg. BMI=21.4
Skulle jag gå ned till 74 vore det ganska optimalt då jag då skulle ha BMI 20.3
Vissa säger till och med att 1 kg=1 min per mil?!

Men hur ska man gå ned i vikt utan att förstöra för övrig träning. Jag antar att det behövs en massa näring för att återhämta sig?

Jag kör 3-4 pass vecka. Ett långpass, ett kvalitet och ett distans. Jag vill inte börja med LCHF.
< < < 1 2 > > >
Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#2
•
16 maj 2012 kl 14:58
Gilla
Det är nog inte lätt att gå ner i vikt från ett BMI på 21.4. Jag ligger där själv med 178/68. Efter min skadeperiod gick jag snabbt ner ca 2 kg på ett par veckor men nu verkar det ha stabiliserat sig på 68 kg, trots 7-9 mil i veckan. Förbättringen per kg är väl ungefär som viktminskningen har jag för mig, dvs 1/68=1.5%=4 s/km (för 4.30-tempo)=3 min på en mara. Ungefär.
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#3
•
16 maj 2012 kl 15:03
Gilla
Emil,
Det finns inget 1-1 förhållande mellan vikt och miltempo. Löparekonomi, mental styrka och teknik är andra faktorer som ofta kan var minst lika viktiga som vikten.

Jag blir inte förvånad att det kommer bli lite debatt om detta i denna tråden med, men enligt mina erfarenheter är det säkraste sättet att gå ner i vikt att tillföra mindre energi till kroppen än det som du gör av med.

Personligen kan jag justera min vikt genom att äta mindre potioner mat, hålla blodsockret jämnt med mellanmål och köra fler långpass ifall jag behöver gå ner lite i vikt. Nu är jag precis på gränsen till överviktig med ett BMI på 24,7 (180/80), och har lite fett att gå på. Med ditt redan låga BMI, kan det vara svårare.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#4
•
16 maj 2012 kl 15:11 Redigerad 16 maj 2012 kl 15:14
Gilla
Förbätringen blir normalt högst ca proportionell mot viktminskningen ned till optimal vikt.

Men BMI 21.4 är ingen krisvikt, men KAN vara onödigt hög ändå. Jag själv började på BMI kring 20.6 och nådde i toppform 17.7, dock bara 165 cm lång och BMI är lite "snällare" mot korta.

För nedgång gäller att nå energiunderskott vilket lättast nås med lite mer löpta mil och/eller minskat (tycker jag) fett-intag. Det kan ofta uppnås utan minsta problem med viktiga näringsämnen.

Teoretiskt max torde du kunna minska vikten uppåt 10 % och nå 10 % sänkt långloppstid, allt annat lika.

Med ökad träningsmängd nås eventuellt viktmål snabbare och resultatet kan bli bättre än 10 % tidssänkning.


Rent allmänt i DITT fall är mängdökning i sig mer viktigt för resultatförbättring även om medföljande viktminskning alltså kan ge ytterligare viss förbätring så att du sammanlagt får en kraftig förbättringseffekt av ökad mängd.
Kajsa B
1987 • Göteborg
#5
•
16 maj 2012 kl 16:32
Gilla
förra våren förbättrade jag mig markant i löpningen samtidigt som jag tappade några kilon, gick från BMI på 20,5 till 19,5.
Matmässigt höll jag hårt på att äta en "normalportion" av vanlig mat. blev jag inte mätt på det var det utfyllnad med frukt och grönsaker som gällde. Drack inte heller mycket alkohol. Det senare är en källa där åminstone folk i min ålder lätt kan dra ner på sitt energiintag.
Emil Lörelius
1976 • Skarpnäck
#6
•
16 maj 2012 kl 16:36
Gilla
Jag fattar ju ekvationen intag/förbränning, men det kan kännas konstigt att inte äta sig mätt när man vet att kroppen ska bygga upp sig. Men det är klart lite fettsnålare skulle jag kunna äta. Och som du Bo skriver, så är förstås en mängdökning viktig generellt. Jag jobbar just nu på att förlänga långpassen. Tänkte att de inom några veckor ska ligga på dryga 2 mil. Då kanske det är dags att lägga in ytterligare ett väldigt lugnt distanspass per vecka?

Någon tipsade om att springa direkt på morgonen, bara dricka kaffe, och jogga mycket långsamt, för att förbränna fett.
Johanna Gullberg
1983 • Kreta
#7
•
16 maj 2012 kl 16:41
Gilla
"Någon tipsade om att springa direkt på morgonen, bara dricka kaffe, och jogga mycket långsamt, för att förbränna fett."

Det borde ju vara effektivt eftersom långpromenader innan frukost ofta rekommenderas de som har övervikt. Lugn jogg är ju tuffare och borde därmed vara effektivare än långpromenader.

Det enda är väl att man inte ska hålla på för länge på "tom mage", det menar förståsigpåare bryter ned muskler istället för bränner fett. Är inte helt säker på min sak här dock.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#8
•
16 maj 2012 kl 16:53 Redigerad 16 maj 2012 kl 16:55
Gilla
När jag tränade som "värst" 1979 med snitt 18 mil/vecka var jag iofs IBLAND extra kolhydratsugen och vräkte i mig och åt godis och tränade ofta 4-5 mil i ett pass dagen efter.

Kanske uppstår ett lite överdrivet "onödigt" energisug när man tränar extremt mycket så att man t o m kan få problem att hålla vikten (fettprocenten) SÅ LÅG SOM LÅNGLÖPNING kräver för OPTIMALT resultat.

Rent allmänt tror jag tyvärr att "vi" som har MINST problem med rimlig löparvikt mest strävar att optimera den, vilket tyvärr kan drabba några sjukligt med anorexi som följd. Det är beklagligt.
Jag tror dock väldigt många löpare har onödigt högt BMI på t ex 23 eller mer och som med mer lugn distanslöpning kan bli avsevärt bättre tack vare mängden och en viktnedgång det medför. Det gäller även om man har en hel del muskler i "övervikt".

Mer mängd hur den än uppkommer med oförändrat energiintag ger nästan ovillkorligen viktnedgång om man var i balans innan vktnedgången.

Kaffe 1 h innan varje pass kanske ger lite ökad fettförbränning. Och som Emil skriver lååångsam löpning likaså.
Men viktigast MER löpning :-)
Kajsa B
1987 • Göteborg
#9
•
16 maj 2012 kl 16:53 Redigerad 16 maj 2012 kl 16:55
Gilla
ursäkta om jag uttryckte mig osmidigt. såklart ska man äta sig mätt, men man kan välja på vad. och oftast behöver man inte äta så mycket som man tror. man kan därför äta lite mindre, är man inte mätt en liten stund efter måltiden är det bara att äta sallad/grönsaker (utan att dränka den i dressing) eller äta lite frukt.

EDIT: men det där med vad som ar lagom med vanlig mat kan kräva att man läser in sig en del.
Fredrik Stertman
1987 • Sollentuna
#10
•
16 maj 2012 kl 17:03 Redigerad 16 maj 2012 kl 17:03
Gilla
när jag läste detta kom jag att tänka på något som sades i boken "born to run"

Där stod det att om man springer under sin ansträngningsnivå, att man inte andas tungt och kanske tom enbrart skulle klara av andningen genom näsan så går kroppen på sina fettdepåer och sparar kolhydraterna i kroppen inför ett plötsligt behov av fartökning. (jakt/flykt)

Kommer inte ihåg exakt hur det stod och har inte boken här men är det någon som vet något om detta? stämmer eller stämmer inte?

edit: kanske tom kommer ihåg fel. Rätta mig isåfall=)
Joakim Ljungberg
1973 • Älvängen
#11
•
16 maj 2012 kl 17:17
Gilla
Det låter rimligt Fredrik. Som jag lärt mig är andelen fett du bränner högre vid låg ansträngning.

Problemet är jag upplever att detta missuppfattas av många. Det är som bekant skillnad på andel och total mängd. Vill man bränna mycket fett är det alltså bättre att höja ansträngningsnivån under samma tid.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#12
•
16 maj 2012 kl 17:19
Gilla
Re Fredrik

Nja kan man andas genom näsanså visst springer man långsamt och då anses ju fettförbränningsandelen öka så lite ligger det säkert i det.

Men fett kräver ju LITE mer syre per producerad mängd löpenergi än glykogen så, allt annat lika, flåsar man mer vid fettförränning än glykogendito.

Gissningsvis är andelen fett som förbränns vid given fart i procent av maxfart- t ex 5km troligen mycket individuell oxå dvs en bra marathontränad förbränner troligen mer fett i många hastigheter än relativt otränade.

Evolutionistiskt borde det vara naturligt att kroppen direkt föredrar glykogen eftersom det ger mer energi per syreenhet och om man rör sig kortare sträckor.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#13
•
16 maj 2012 kl 17:22 Redigerad 16 maj 2012 kl 17:23
Gilla
RE Joakim

"Vill man bränna mycket fett är det alltså bättre att höja ansträngningsnivån under samma tid. "

Ja i vart fall bättre att springa typ 65 % av max under 2 timmar än 50 % av max under samma tid, men 95 % av max resp 65 % på 2 timmar kan nog ge något mer osäkert resultat eftersom kroppen i riktigt hög fart föredrar glykogen (iofs ett extremt exempel !).
Joakim Ljungberg
1973 • Älvängen
#14
•
16 maj 2012 kl 17:34
Gilla
Det jag vill belysa är att många tar en promenad på en timme, i tron att dom bränner mer än om dom joggar eller springer en timme. Detta eftersom man inte reflekterar över den totala förbränningen utan bara "andelen fett".
Johanna Gullberg
1983 • Kreta
#15
•
16 maj 2012 kl 17:36
Gilla
@Joakim: Ja, det är nog en vanlig missuppfattning.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#16
•
16 maj 2012 kl 17:37
Gilla
Jo, i normalfallet om man vill förbränna mer fett är det bättre att jogga-slölöpa en given tid än promenera samma tid !
Joakim Ljungberg
1973 • Älvängen
#17
•
16 maj 2012 kl 17:38
Gilla
95% av max i två timmar kan nog betraktas som extremt ja! :-)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#18
•
16 maj 2012 kl 17:41
Gilla
Ett annat extremfall är snabbdistans 5 km och en tävling all-out 5000m där tävlingsmaxet med dess mjölksyra och allmän utmattning troligen gör att efterförbränningen blir klart större och gissningsvis mer fettförbränning och värmeproduktion.

I vart fall brukar jag vara "het" efter tävlingar och sannolikt bränna extra fett . Så tävlingar kan ge mycket bonus !
Bengt
1979 • Vallentuna
#19
•
16 maj 2012 kl 18:26
Gilla
Nu blir det kanske lite off topic, men personligen tycker jag BMI skalan är lite fel satt.

Jag väger 68kg med mina 181 cm detta ger ett bmi på ca 20,7, de flesta tycker jag är väldigt tunn och underhuds fettet är i det närmaste obefintligt, men jag skulle enligt bmi skalan kunna gå ner sju kilo och ändå ligga inom normal vikt.

Förra vintern vägde jag 75, jag tyckte då att jag låg ok i vikt, en del av mina byxor kunde jag till och med ha utan skärp ;-), men hade då bara 5kg kvar till överviktig. Borde inte hela skalan flyttas "uppåt" lite?
Andreas Mårtensson
1976 • Dösjebro
#20
•
16 maj 2012 kl 18:31
Gilla
Det är lite roligt med vikt kontra miltempo.
Själv är jag 189 cm och väger 91 kg, och har då ett ganska högt BMI . Visst har jag en hel del muskler efter många års gym träning. Men om man skulle följa "10% viktnedgång ger 10% minskat tid" på långlopp typ mil skulle jag vara väldigt snabb om jag kommer ner i de låga BMI som många andra har. Jag springer idag milen på 42-43 min men satsar på 40 innan året är slut.
Hopplöst med min "höga" vikt då?? Inte för mig. Jag ska fixa det!! ( hoppas jag -:) )
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.