Löpning • Skador & Rehab • 11 inlägg • 1370 visningar •

Alla er som varit skadade någon gång

Sarah Hellström
1977 • Stockholm
#1
•
30 december 2011 - 22:02
Gilla
Ge mig hopp! När man en gång fått en eller flera skador blir det inte mentalt jobbigt att springa då, det kan ju komma igen.. Vilken blir nästa skada?.... Osv. Och hur orkar man kämpa vidare att bli helt återställd , kan man bli det?
Är just nu i botten och behöver bara skriva av mig. Jag vill ju vara kunna springa igen!
Karin L
1981 • Linköping
#2
•
30 december 2011 kl 22:43
Gilla
Nä, nästa gång är du både starkare och klokare. Du är snart på benen (och i skorna) igen!
Peter Fredriksson
1977 • Varberg
#3
•
30 december 2011 kl 22:44
Gilla
Jag väljer att se det tvärt om, jag njuter i fulla drag av att kunna träna nu när jag blivit av med mitt löparknä. Men visst tänker jag mig för på ett helt annat sätt med att inte öka på träningsmängden för fort och att verkligen lyssna på kroppen när någon känns fel.
Jessica
1973 • Bollebygd
#4
•
30 december 2011 kl 22:58
Gilla
Lite pepp, för du _kommer igen_! Gjorde jag det gör du det med :-)
Hade mina glory days ända fram till början på april; fick tarmvred och 1 månads konvalecens. Precis innan tarmvredet lyckades jag överbelasta knäet.
Efter tarmvredet ökade jag tillbaka till mängd/fart och fick problem med nerv i kläm i ländryggen som yttrade sig i smalbenet. I juli fick jag löparknä och har just återhämtat mig och fått/börjat öka distanserna igen.

För mig hjälpte det att revidera orsaken till skadorna; för egen del var det farten. Så fort jag ökade farten kom skadorna som på beställning.

Som sagt, kom jag tillbaka så kommer du. För egen del var det längtan och lusten till löpningen som höll mig uppe, att utröna källan och bygga styrkan. Tanken på att lägga av helt har funnits men aldrig som ett alternativ. Att helt lägga av skulle innebära att börja om från början igen, från scratch; och så mycket hade jag ändå jobbat upp. Mao. för mycket att kasta bort pga. egen skär dumhet :-)

Lycka till med din återhämtning/återkomst - du grejar det!
Stefan Thörnqvist
1973 • broby
#5
•
30 december 2011 kl 23:20
Gilla
Är inne i samma svacka som du, löparknä=(. Mår piss just nu men inser att jag måste ta det lite lungt med löpningen=(. Skulle sprungit sylvesterloppet i morrn, Nyårsafton, men måste tyv ställa in det. Får passa på att lägga lite mer tid på gymmet istället tills jag känner mig bättre i knäet=)
Susse
1968 • Löddeköpinge
#6
•
30 december 2011 kl 23:50
Gilla
Ser du på det långa perspektivet att du har hela livet på dig att träna, då känns det inte så farligt att vila under sjukdom/skada.

Själv så har jag en skadad fot som troligen aldrig blir helt återställd och jag har varit nästan konstant förkyld sen två veckor efter skolstarten i Augusti.
Stephan Nylinder
1975 • Göteborg
#7
•
31 december 2011 kl 00:11 Redigerad 31 december 2011 kl 00:12
Gilla
I skadeperioder är det inte själva skadan i sig som varit problemet, utan min egna skalle som envist hävdat att eftersom det inte gjort ont på ett par dagar så är det bara att blåsa på som vanligt, och vips så är man tillbaka på ruta ett igen.

Ökade min egen belastning alldeles för mycket och för fort, skadorna kom som på beställning och efter ett drygt års dåligt inflytande av huvudet på rehabtiden lyckades jag till slut vända trenden. Nu är målet inte längre att göra sträcka X på tid Y, eller lopp A på tid B, utan mer att göra sträcka X så det känns bra.

Springer numer helt skadefri, i lugnare takt, har kastat hela pers/rekord/press/intervallgrejen på tippen och springer bara så mycket och fort (eller, nja kanske mer långsamt än snabbt) som kroppen accepterar för stunden. Tänker aldrig återvända till pressandet och stirrandet på klockan med andan i halsen. Stressar tillräckligt mycket med jobbet, och behöver dessutom verkligen inte ha den känslan i löpspåret också...
Kajsa B
1987 • Göteborg
#8
•
31 december 2011 kl 00:23
Gilla
ha bara tålamod! Har själv lätt för att skada mig, men man lär sig känna igen tecknen och anpassa träningen innan skadan satt sig.

fast egentligen är det enklare än så, var i en olycka för 7 veckor sedan, fick operera benet efter en riktigt ful fraktur. är ordentlig rehab som följd, förhoppningsvis kan jag jogga till sommaren. kan kännas så tungt ibland, men så tänker jag på springturer i en höstfärgad skog, vid havet en ljummen sommarkväll eller en kall och klar vinterdag. När flåset och kroppen bara stämmer. Då finns det bara en (tålamodskrävande) väg att gå.
Christian
1980 • Gävle
#9
•
31 december 2011 kl 00:28
Gilla
Skadorna har lärt mig att ta hand om mig bättre med förebyggande styrketräning och mycket stretching. Stretching underskattas ofta, kan göra underverk. Har lärt mig att skynda långsamt vilket fler borde göra. Du kommer självklart att bli skadefri igen, tålamod är nyckeln.
Per Rabe
1962 • Laholm
#10
•
31 december 2011 kl 01:26 Redigerad 31 december 2011 kl 01:30
Gilla
Det suger, det gör det, men det är ju en hygglig tid på året att vara skadad när det ändå är ett faktum. Du är snart igång igen men ta det lugnt i början...
Kollade i din träningslogg. Utgår ifrån att du sökt sjukgymnast !?
Sarah Hellström
1977 • Stockholm
#11
•
31 december 2011 kl 10:56
Gilla
Tack alla för ert stöd! Det är höften som är skadad och jag har varit hos naprapat igång i veckan. Nästa steg är dock idrottsklinik och sjukgymnast.
Och som sagt, tanken på att springa på vackra platser i underbar natur gör att man klarar vad som helst :)
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.