Löpning • Kom igång • 18 inlägg • 1510 visningar •

Hur "långt efter" är musklerna mot konditionen?

Johanna Franzén
1987 • Göteborg
#1
•
17 maj 2010 - 12:24
Gilla
Jag har alltid hört att man utvecklas konditionsmässigt snabbare än vad musklerna utvecklas. Finns det någon generell "regel" om hur mycket långsammare musklerna utvecklas än konditionen?
Jag har inte joggat så länge någorlunda regelbundet (sen början på april), men tycker nu att 5 km inte är jobbigt konditionsmässigt men benen "dör" typ efter 2 km och blir otroligt stumma vilket nu känns väldigt frustrerande när jag egentligen vill jogga längre. Är det bara att acceptera läget och vänta in att musklerna kommer ikapp konditionen?
Martin Ek
1978 • Västervik
#2
•
17 maj 2010 kl 13:17
Gilla
Har precis samma problem ... hjärtat och lufttillförseln fungerar finfint lämgre sträckor men benen blir till "styltor" med kort varsel. Har värmt upp ordentligt, stretchat, kört backträning etc. Behöver jag stanna under en löprunda är det alltid pga "benstumhet" aldrig pga "flåset". Tyvärr har jag inget botemedel för detta ... antar att det måste bli gymet under framtida vinterträningen.

Säg till om du finner en bra lösning!

Martin
Västervik
Daniel Robertsson
1977 • Göteborg
#3
•
17 maj 2010 kl 13:43
Gilla
Vet inte om det finns någon särskild norm för hur lång tid det tar innan musklerna är ikapp. Men testa om du kan hitta en flackare runda än du springer nu, det blir ju lite snällare mot musklerna. Åtminstone om man kuskar runt på stadens elljusspår (t.ex. 5:an i Skatås) så är det i regel lätt att tro att den som designade spåren inte direkt ville uppmuntra relativt nya löpare eftersom där är få partier som inbjuder till att hitta nån form av rytm.

Nån extra vilodag eller två kan också vara nyttigt, kroppen måste få tid att hinna utvecklas i rätt takt annars ökar risken för överträning eller skador lätt.

Sitter det i en längre tid kan det tänkas vara läge att titta på andra möjliga förklaringar såsom slitna skor eller annat.
Oldboy
1952 • Danderyd
#4
•
17 maj 2010 kl 14:44
Gilla
Spring långsammare, ta det lugnt med små steg i uppförsbackarna. Då ska ni se att det går bra att komma ganska långt.
Jennie A
1979 • Karlskrona
#5
•
17 maj 2010 kl 20:35
Gilla
Håller med old boy, spring sakta!

Jag genomgick en stor bäckenoperation i okober, hade 10 kg:s övervikt och inte sprungit (eller knappt ens gått) på två år. Jag började jogga i feb och springer nu 7 km utan att känna det minsta i benen! Jag tror att det är den extremt låga farten som har gjort det!
Susanne Olofson
1969 • Skattkärr
#6
•
17 maj 2010 kl 21:08
Gilla
Så frustrerande!! Jag känner också att flåset funkar fint, men behöver få upp farten en hel del om jag ska lyckas ta milen på max 60 min. Nu ligger jag på 6,24 min/km, behöver alltså skala av 25 s/km - det är rätt mycket! (Inte har jag sprungit en mil heller - ligger på ca 5 km nu).
I mitt fall så är det inte så farligt med stumma ben, men med hälsenor som inte hänger med riktigt, något som också gör att jag bör hålla farten nere (om jag fattat rätt).

Visst är det irriterande till max när kroppen inte vill hänga med i samma fart som huvudet!
Sebastian Bernhardsson
1980 • Umeå
#7
•
17 maj 2010 kl 21:41
Gilla
Min erfarenhet är att benen tar mer stryk än flåset om man springer långsamt. Det stämmer nog att man inte ska springa för fort när man är ovan löpare för att spara på leder m.m. och att musklerna inte "hänger" med. Men, kör man ett sprintpass så tycker iaf jag att hjärtat får jobba mycket mer och att det är konditionen som sätter stopp och inte benen. Man kan ju tänka sig "extremvarianten" att man tar en långsam promenad på två mil. Nog är det ben och fötter som då börjar värka och inte flåset som känns tungt.

Mitt tips är att variera träningen mer. Varva kortare/längre pass med högre/lägre hastighet och kanske lite spinning för att träna upp låren ordentligt (är även skonsammare mot knän och fotleder). Dock är en viktig poäng, som nämndes tidigare, att man lyssnar på sin kropp och ger den chansen till återhämtning.
Oldboy
1952 • Danderyd
#8
•
18 maj 2010 kl 00:34
Gilla
Susanne, hälsenorna stärker du fint med excentriska tåhävningar, finns flera trådar med beskrivningar här på jogg.
csaba
1973 • Malmö
#9
•
18 maj 2010 kl 05:57
Gilla
Jag känner precis tvärt om !
jag känner att jag har lyckats få bra fart på benen, men har fått fruktansvärt tung andning.
Sista tävlingen - Lundaloppet, var jag fruktansvärt pigg i benen och kände att farten var där, men andades fruktansvärt tungt.

Jag känner att för mig är det konditionen som blir efter innan jag får bra fart på benen. Dessutom så har jag ofta på "vanliga" distansjogg att jag har svårare att "hålla igen" på farten, då blir distansen lidande.

Jag tror att intervaller och stegringslopp är svaret.
Kent Eriksson Pripp
1973 • Nyköping
#10
•
18 maj 2010 kl 08:21
Gilla
Är det inte precis tvärtom?!? Det brukar framhävas att det tar lååång tid att bli en bra uthållighetsidrottare, just för att konditionen (dvs. alla organ och celler som tillhandahåller syre) tar mycket längre tid att utveckla än den muskulära färdigheten. Så i ditt fall ser det i så fall ganska ljust ut :-)
Johanna Franzén
1987 • Göteborg
#11
•
18 maj 2010 kl 09:49
Gilla
Tack för alla tips!
Ska testa lägre fart på nästa pass, jag tar inte tiden när jag är ute och joggar så jag vet faktiskt inte hur fort (eller snarare långsamt) det går. Kanske är det lika bra att gå raskt i de värsta uppförsbackarna istället för att pina sig upp och få cementben. I alla fall ett pass i veckan får bli intervallträning. Ska se om detta gör någon skillnad.
@Kent: Då kanske det inte är helt kört för mig som joggare :)
Oldboy
1952 • Danderyd
#12
•
18 maj 2010 kl 10:04
Gilla
Johanna, ett bra mått på "lagom" fart på det vi kallar vanlig distanslöpning, dvs man springer en runda, är att man kan prata med en löpkompis utan att bli andfådd. I brist på sällskap får man underhålla sig själv ;-)
Johanna Franzén
1987 • Göteborg
#13
•
18 maj 2010 kl 10:36
Gilla
Haha, ja grannarna tycker redan jag är knäpp som motionerar frivilligt så att börja prata med mig själv kommer antagligen inte göra så stor skillnad :)
Susanne Olofson
1969 • Skattkärr
#14
•
18 maj 2010 kl 14:05
Gilla
Oldboy - tack, har kollat in de där tåhävningarna och gör dem lite halvhjärtat ... får ta mig i kragen och köra lite hårdare, men har allvarligt svårt att få in 3 pass dagligen med 3x15 på varje ben. Har ju små barn som vill umgås med sin mamma också! Men lite är väl bättre än inte alls hoppas jag.

Ska småpratandes jogga till gymet ikväll för att köra lite styrka - hoppas jag inte möter för många på vägen ... ;-)
Lars
1978 • Segeltorp
#15
•
18 maj 2010 kl 15:32
Gilla
Kan bero på hur man andas oxå, Gäller att få ner syret till benen för att de ska orka. Alltså jobba me diafragman (eller va den heter). Annars stämmer de klassiska citatet: finns inga genvägar!! bara o köra på blanda olika pass kort, lång, snabb, lugn. TIll slut kommer det.
Anna Nord
1976 • Torslanda
#16
•
19 maj 2010 kl 14:20
Gilla
Jag upplever samma sak. Flåset är det absolut inga problem med. springer idag 5 km 3 ggr/vecka. Skulle nog kunna springa längre om det inte vore för mina extremt stumma ben. Nu har jag bara sprungit i ca 1,5 månad så jag hoppas det ger sig
Maria Finnved
1986 • Mjölby
#17
•
19 maj 2010 kl 16:20
Gilla
Men allt hör ju ihop också.. Benen blir väl trötta för att hjärtat inte klarar av att pumpa ut tillräckligt mycket syre till musklerna... Så ha tålamod så blir det säkert bättre och känns jämnare om ett tag!

För övrigt så håller jag med om att benen oftare känns som trästockar...!
Johanna Franzén
1987 • Göteborg
#18
•
20 maj 2010 kl 15:24
Gilla
Skönt att veta att det inte bara är jag som har det här problemet iallafall. Ska gå och få benmassage imorgon och förhoppningsvis kommer det att mjuka upp benen litegrann också.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.