Foruminlägg av Johan Paulsén

< < < 1 2 3 > > >
#1
•
21 oktober 2009 kl 20:56
Gilla
Fick sånt där ögonflimmer en gång efter att jag kört ett riktigt hårt pass. Det jag fokuserade på såg jag inte eller hur man nu ska säga.Det flimrade även i höger nederkant i synfältet. Det gick över efter en halvtimme ungefär. Hade ingen huvudvärk alls men var helt slut dagen efter.
Ringde ögonkliniken efter att min kära mor tjatat på mig och läkaren där sa att jag fått en migränattack av den kraftiga ansträngningen. Man kan tydligen få migrän fast utan huvudvärken som han sa. Skumt. Jag hade migrän ibland när jag var i tonåren så jag vet hur det känns. Men det var ingen fara enligt honom, visserligen var han ögonläkare.
#3
•
24 maj 2011 kl 05:56
Gilla
Så där ja. Har inte varit sjuk sen november men nu var det dags. Det började med halsont i söndags och idag på morgonen så hade jag 38,2.
Vet inte egentligen vad jag hoppas någon ska säga. Jag vet nog själv att det är kört =/
Jag får väl passa på att önska alla er andra lycka till!
#4
•
24 maj 2011 kl 06:30
Gilla
Jag har använt Salomons Whisper belt i ca ett år. Har fungerat helt klockrent. Jag har haft flaskan bak på ryggen och efter ett par löppass så vet du precis hur du ska få upp och ner flaskan igen.
Den rymmer 600ml så den är kanske lite väl liten men på kortare långpass fungerar den ypperligt. Annars är det bara ryggsäck med vätskesystem som gäller tycker jag. Det är så otroligt jobbigt annars om man får slut på vätska och man har långt till att fylla på. http://aktivtraning.se/utrustning/produkttester/produkttest-av-salomon-whisper-belt
#5
•
24 maj 2011 kl 09:24
Gilla
Var nog lite väl uppgiven imorse när jag såg att jag hade feber. Ska fortsätta kurera mig så kanske, kanske...

Man blir ju matad med läskiga hjärtmuskelinflammationshistorier(långt ord) när man googlar runt.

Vilopulsen har jag ju faktiskt koll på och den ligger där den ska nu när febern gått ner. Får fortsätta hålla koll på den fram till maran och helt avstå dom sista träningspassen.

Tack för uppmuntrande ord!
#6
•
24 maj 2011 kl 13:21
Gilla
Om det finns intresserade så fick jag med hjälp av Petra Månström det här svaret från idrottsläkaren Dan Leijonwall:

Man bör definitivt inte chansa på att tävla (eller träna) ens med
minsta sjukdomskänsla i kroppen. Minst 1 dygn bör gå mellan full
symptomfrihet och tävlande, och man bör inte räkna med något
toppresultat så kort tid efter en förkylning som nämns i frågan, i
synnerhet när det handlar om marathon. Prestationsförmågan är märkbart
nedsatt även dagarna efter en förkylning, och det tar några dygn innan
kroppen man hunnit ladda sina olika energidepåer och kroppen hunnit
ställa om. Inte bara risken för hjärtmuskelinflammation ökar, utan
också den allmänna risken för skador, när man har nedsatt
prestationsförmåga.
#7
•
27 maj 2011 kl 11:54
Gilla
Feberfri sen tisdagen. Men har the snuva from hell. Pollenallergi blandad med förkylning. Men jag startar imorgon iaf! Sluttiden är reviderad från 3:45 till "klara skiten".

Det går fler lopp! Tack för råd och uppmuntran.
#8
•
30 maj 2011 kl 20:41
Gilla
Uppdatering!

Hade mitt livs bästa löpning. Hela loppet kändes lätt. Sjukt var det!
3:44:20 med negativ split! Så nöjd så jag vet inte ens vart jag ska börja.

Hoppas det också gick bra för dig Michael!
#9
•
26 juni 2011 kl 15:20
Gilla
Jag trycker bara på "inbäddad" så får man en html-kod som det bara är att klistra in i inlägget. Hepp!
#10
•
16 juli 2011 kl 10:52
Gilla
Hade problem under mina första långpass också. Trots att jag ätit som senast en timme innan och drack bara vatten under rundan. Men det gav sig efter 3-4 pass. Tror nog bara att magen måste vänja sig. Eller jag hoppas det för din skull så du får njuta av de längre passen! Lycka till!
#11
•
27 september 2011 kl 15:30
Gilla
Jag stämmer in i klagokören. Nu är det väl kanske inte så jättesynd om mig, när jag jämför med er.

LL-debuterade i år med en måltid på 2:30. Hade seedat in mig i startgrupp 3 och kom med alldeles för liten marginal till Lidingövallen. Fick springa för att hinna in i startfållan. Med 1 minut till godo så var skorna färdigknutna och klockan riggad. Stod långt bak i trean för att jag hört att man ska försöka skippa rusningen samt att jag inte ens hann tränga mig fram.
Klockan startade jag för sent för att i all min stress så väntade jag på en tidtagningsmatta att starta klockan på.
Första femman var planerad till mellan 25-26, den var klar efter 30+change. Det fattade jag inte riktigt då för att jag var lite snurrig efter att ha startat klockan för sent. Kunde så klart bara kollat tiden på dagen så hade jag vetat. Men inte ens det vettet hade jag efter all stress.
Någonstans på andra femman kom tidspaniken, som någon annan uttryckte det. Sprang in en del tid fram tills att backarna började och sen handlade det mest bara om att ta sig i mål.
Ju mer jag läser om arrangemanget desto mer irriterad blir jag. Är så sjukt sugen på revansch just nu men nästa år blir det Berlinmaran för mig.

2:36:41 blev sluttiden.
#12
•
4 oktober 2011 kl 13:33
Gilla
Kan rekommendera City Sports i New York. Kring 35:e gatan har jag för mig på 5th ave. Köpte både garmin klocka och skor där. Överlägset mest löparskor av de butiker jag var i. Missade dock Paragon sports som jag hade tänkt besöka.

#13
•
8 maj 2012 kl 23:34
Gilla
Kanske lite off-topic men jag beställde precis Kinvara 2 för $60.- på running warehouse. Hoppas att jag kan stämma in i lovsången!
#14
•
10 maj 2012 kl 13:05
Gilla
Jag har lyckats med negativ split dom två gånger jag har sprungit Sthlm maraton (mina enda maror också).

Att gå ut lite lugnare för att sedan kunna öka och springa OM folk på andra halvan gör så sjukt mycket för psyket. Har svårt att tänka mig att jag skulle kunna fått en bättre tid genom att öppna hårt och sen få se andra springa om mig på slutet tillsammans med dalande kilometertider. Blir trött bara av att tänka på det :)

I år har jag siktet på 3:30 och hoppas på en "threepeat" men jag vet att det kommer bli tufft som fasen.
#15
•
14 maj 2012 kl 13:41
Gilla
Verkar vara spännande läsning med bra instruktioner. Ctrl-d!
#16
•
24 maj 2012 kl 22:01
Gilla
Hej!

Är så sjukt deprimerad just nu med lite drygt en vecka kvar till maran.

För två veckor sen så sprang jag snabbdistans och började känna mot slutet att jag var lite stum i vänster vad. Fortsatte en bit men bestämde mig att stanna efter ungefär 1k med tilltagande smärta. Gick en liten stund och försökte jogga igång igen men det var helt kört.

Avfärdade det som hände som en sträckning (har aldrig tidigare haft problem med vaden) och behandlade med kyla när jag kom hem, körde med linement i ett par dagar och haltade lite. Efter 4-5 dagar kände jag ingenting alls i vila. Inte mycket heller när jag promenerade.

Sen blev jag förkyld och det var väl lika bra det tyckte jag då, för att jag fick några fler dagars vila på vaden.

Idag var förkylningen helt kurerad och jag begav mig ut på ett lugnt distanspass. Första 2k gick bra men sen började jag känna hur det stramade lite i vaden. Tänkte att så kan det väl kännas de första passen men jag stannade till lite för att försöka töja den lite.
Joggade igång igen och kom väl ca 100m och sen var det kört. Gick en bit och försökte jogga lite igen och då stramade det till som f-n!

Fick snällt promenera hem. Har ingen rodnad utan det är bara ömt och "stramt" ganska högt upp på vaden. Känns också som att det är djupt inne i muskeln.

Förstår väl att det är ordentlig rehabträning nu som gäller men skulle gärna vilja kunna avfärda bristning?

Så tomt det känns nu när man tränat så hårt en hel vinter =/ Ska förhoppningsvis springa Berlin marathon i slutet av september. Får väl sikta om till den.

Snart finner ni en startplats i grupp D i "Köp och sälj."
#17
•
25 maj 2012 kl 08:14
Gilla
Tack för svar! Får väl försöka fixa tid hos någon läkare/sjukgymnast.
#18
•
25 maj 2012 kl 10:09
Gilla
Ok, tack! Väntar på ett eventuellt återbud hos två sjukgymnaster idag annars är det måndag som gäller.
#19
•
18 juni 2012 kl 13:15
Gilla
Om det är någon i framtiden som är intresserad så är här en liten recap över min rehab. Detta funkade för MIG.

Det var en bristning/sträckning. Snarare mer kraftig sträckning.

Har fått massage, ultraljud och akupunktur (i den ordningen) x 8. De sista tre behandlingarna har varit utan akupunktur. Nu kör vi bara massage och ultraljud och just massage har funkat jättebra för mig. Har masserat vaden i tid och otid och nästan alltid försökt att ha en calfguard (http://www.runningwarehouse.com/descpage-2XCCG11.html) på mig. Masserade in Radital varje kväll innan jag drog på mig calguarden som jag behöll på under natten.

Annars blev ordinationen mellan behandlingarna - tåhävningar, tåhävningar, tåhävningar, voltaren och stretching. I början skedde tåhävningarna på golvet med 50% belastning som mest.

Wet-west löpning har jag också kört. Riktigt tråkigt men säkert jättebra träning. Har hellre valt cykeln på gymmet och simning.

Sprang igen efter ungefär två veckor, fyra veckor efter "andra" skadetillfället ska tilläggas. Har normalt en "lugn distans fart" på 5:15-5:30 men det här passet gick i 7:00 fart och gång i uppförsbackarna. Hade tillåtelse från sjukgymnasten att jogga så länge det kändes bra. Körde ca 6km utan någon känning.

Joggade igen två dagar senare men då kände jag en liten trötthet i vaden och bröt direkt.

Joggade i 7:00 fart igår igen över 8km utan några problem och testade tre fartökningar under passet utan att känna någonting. Så ganska snart kan jag nog börja så smått återgå till den vanliga träningen.

En månads rehabträning blev det. Nu i efterhand så är väl min analys, efter att ha gått igenom träningsdagboken, av varför skadan uppkom att jag tappat bort min styrketräning lite. Sen att marathonträningen växlade från långpass till snabbare hårdare pass med en överansträngning som följd. För klena vader helt enkelt.

Jag har tränat med en total super-paranoia. Alltså jag har i det närmaste varit förföljd av min vänstra vad. Har lyssnat på minsta lilla smärta. Kanske överdrivet men nödvändigt för att komma tillbaka så fort som möjligt.

Nu hoppas jag på Black River Run och sen Berlin Maraton i slutet av september!
http://pallespringer.blogg.se/
#20
•
18 juni 2012 kl 20:12
Gilla
Tack!

Japp, mycket behandling blev det. Men jag har lyxat lite och tidigare tecknat en privat vårdförsäkring, just för att kunna använda vid såna här tillfällen.



< < < 1 2 3 > > >