Foruminlägg av Petter Lundgren

< < < 1 2 > > >
#1
1 mars 2011 kl 01:02
Gilla
Jag röker av och till, precis som jag tränar och läser böcker. I perioder. Just nu är jag inne i en period där jag inte röker och tog första joggpasset på 8 månader härom veckan. Bara på att sluta röka, låg jag på ungefär samma nivå som när jag sprang 3-4 gånger i veckan och rökte c:a ett paket på tre dagar ungefär.

Så det är en enorm skillnad. Som någon skrev blir det nog betydligt lättare att sluta om man börjar löpa mer seriöst, som inför ett lopp eller dylikt. Så börja med att anmäla dig och sätt upp ett ambitiöst tidsmål, så kommer ciggen smaka betydligt sämre än innan.
#2
1 mars 2011 kl 01:09
Gilla
Är av naturen lat och joggar på och lallar på i makligt tempo, så jag får liksom påminna mig själv att trycka på lite ibland.

Fick förra året stryk på Göteborgsvarvet av båda mina barndomskamrater. Då hade jag rimliga bortförklaringar, men i år får det bara inte hända. Alltså måste jag försöka öka lusetempot.

Men samtidigt är det ju i lusetempot som springandet blir njutbart. Vill jag ha blodsmak, så äter jag en köttbit liksom.
#3
7 mars 2011 kl 03:48
Gilla
Inga problem, det löser du lätt Rebecca. Jag sprang varvet för första gången i fjol och hade minimal uppladdningsperiod (slutade tex röka 3 dagar innan) och joggade 2 ggr/vecka, en bra vecka. Erbjöds ta över en kompis nummerlapp och körde. 1:54 kom jag runt på då.

Se spinning eller vad det nu är som "tempopass" och löpningen som distanspass, så är det hur lugnt som helst. Jag tror du slår min tid från i fjol. Enda är väl att du bör boka in 2-3 långpass på 15-16 km för att känna hur det känns efter dom distanserna. Lycka till.
#4
7 mars 2011 kl 03:55 Redigerad 7 mars 2011 kl 03:55
Gilla
Hey! Jag må ligga under 6min för tillfället. Men ålder, kön, vana och sånt måste du räkna in. Jag är en 8 minuters-löpare i en 6-minuterlöpares kropp.

Jag tränar aldrig tempo, aldrig backträning och får som sagt påminna mig själv att öka när jag håller prattempo. Om jag kommer ihåg att påminna mig själv. Jag lovar, jag är snigel.
#5
8 mars 2011 kl 02:08
Gilla
Tycker någon egentligen att det är roligt att springa? Det är ju inte mycket till aktivitet egentligen. Man springer. Kan vara jobbigt, avkopplande, svettigt, terapeutiskt etc. Men roligt är det inte. Möjligtvis om man tävlar, tycker om att tävla (och oftast vinner). Men det är nog inte vägen att gå för att få folk som inte springer, att springa.

Nej det roliga är inte att springa. Det roliga ligger väl i upplevelsen att man blir bättre och bättre. Att en viss sträcka var betydligt jävligare förra gången, att du nu orkade springa hela vägen utan att behöva stanna och gå. Finns ju en anledning till att vi pundar GPS-klockor, och rabblar kilometertider här inne hela tiden.

Att få en fotbollskille att vinna terrängloppet på gympan över 4km och få honom att gilla det, är mycket enklare än den där dataspelande överviktiga killen att springa 1000 meter och gilla det.

Lägg fokus på förbättringen och inget annat. Med tex tider, procentsatser, pulsklockor eller dylikt. Det tror jag är vägen att gå.
#6
11 mars 2011 kl 02:57
Gilla
Karin:
Jag kommer göra det oavsett. Antagligen inte i eget namn.
#7
11 mars 2011 kl 03:07
Gilla
Jobbar natt fram till 7, vilket är de enda tillfällena jag är uppe dom tiderna på dygnet.

Låter kul.
#8
11 mars 2011 kl 03:21
Gilla
Känns som om detta är något alla får förr eller senare. Kan man göra dom här övningarna i förebyggande syfte?
#9
11 mars 2011 kl 03:30
Gilla
Vad är jobbigast?

Många hävdar ju Lidingöloppet, men kan det verkligen stämma. Jag har sprungit 3X10:an i Skatås som mest i kuperad terräng, men det var aldrig i närheten av Stockholm Marathon i ansträngning som jag sprang 3 veckor senare.

Jag tänker mig att mer avancerade löpare än mig (vanlig motionär) i Lidingöloppet, trycker på i backarna både uppför och nedför och därför upplever det som jobbigare, medan jag alltid lösar uppför och verkligen vilar nedför samma backe. Är ju betydligt mildare klimat under Lidingöloppet också.

Eller är tian i skatås betydligt enklare än Lidingöloppet helt enkelt? Hur som haver sprang jag 3X10 på typ 2:58 ungefär, men i samma tempo i Stockholm var jag totalt finito redan halvvägs och fick den gången nästan ge upp.

Vad säger ni experter?
#10
11 mars 2011 kl 19:35
Gilla
Tackar för svaren. Låter lite ändå som att jag slipper den värsta gubbångesten inför LL. Stockholm är jag inte anmäld till i år. Nästa år då jävlar.
#11
11 mars 2011 kl 20:07
Gilla
Att det dämpar ångest är väl inget att diskutera eller? Jag känner ingen inkl. mig själv, som haft riktiga problem med ångest dvs sjukskrivningar od, som inte tycker att ett motionspass hjälper mer än något annat nästan.

Fast man måste ju må tilllräckligt bra för att ta sig upp och ut också. så det är ju inget klämkäckt universalmedel direkt.
#12
29 mars 2011 kl 00:10 Redigerad 29 mars 2011 kl 00:10
Gilla
Har inte stretchat röven i hela mitt liv. Låter som om det är dags att börja. Jag har nog någon form av början till löparknä, sett till vad ni skriver här inne. Får inte ont under löpturen, men några timmar efter så kommer det och stannar väl i något dygn. Inte svinont, men en småirriterande smärta.
#13
24 april 2011 kl 10:29
Gilla
Äh hundar är inga problem. Jag tycker vi utrotar alla ormar i stället i skogen som måste leva där jag joggar.
#14
4 maj 2011 kl 17:59
Gilla
Jag tar den gärna.
#15
9 maj 2011 kl 01:08
Gilla
Avenyn icke att förglömma. Höll på att knäcka mig totalt i fjol. En psykande uppförsluta som man inte tänker på när man går där till vardags. Man har fortfarande göta älvbron i benen och så kommer avenyn. Vidrigt.
#16
19 maj 2011 kl 01:11
Gilla
Jag började mer eller mindre från scratch hösten 07 och sprang året därpå Stockholm Marathon som mitt första långlopp någonsin. Vete fan hur det gick så här i efterhand. Men min metod då i träningen handlade inte tider överhuvud taget, utan om distanser att klara i sträck utan att behöva stanna. Det funkade uppenbarligen för mig i alla fall, men alla sätt är ju bra, utom ...
#17
19 maj 2011 kl 01:44
Gilla
Känns som om jag läst en miljard såna här debatter vid det här laget. Dom mynnar alltid ut i att det inte finns några vetenskapliga belägg för att varken bevisa eller motbevisa någon av hållningarna. Ska försöka låta bli att följa dom här debatterna fortsättningsvis.

För egen del har träningen i mina nya Kinvara delvis inneburit vissa löparknäsymptom efter träning i skog och mark samtidigt som jag inte minns sist jag hade ont i fotled och hälar. Täcket blir väl helt enkelt inte längre hur man än drar det.
#18
22 maj 2011 kl 02:26
Gilla
Bra dag. Pers med 8 minuter. 1:46. Synd på all trafik efter poseidon. Annars hade jag nog gått under 1:45. Jag intalar mig det iaf.
#19
1 februari 2013 kl 00:55
Gilla
Tack så mycket!
#20
3 juni 2013 kl 18:04
1 Gilla
Andra maran någonsin, sjukt nöjd med att ha kapat min tid med 20 minuter. Flera rookiemisstag som jag inte gjorde om den här gången. Tex att springa sicksack första milen för att hålla bestämt tempo. Man tappar så mycket onödig energi. Att dricka för mycket var en annan grej jag inte gjorde om. Att stå och spy vatten på Gärdet slapp jag den här gången.

Är det bara jag, eller såg inte alla five fingers-löpare ut att må sjukt dåligt sista två milen. Påminn mig om att aldrig testa det där. Är full av beundran (igen) för de som är bra på riktigt, när jag själv känner mig som en världsmästare efter 4:18. Nästa år då jävlar. Då ska jag sluta röka tidigare innan loppet och kanske inte deka ner mig totalt helgen innan loppet. Men osvuret är bäst.
< < < 1 2 > > >