KuriosaVi fick ett mejl häromdagen. "Ville bara tacka er och meddela att jogg.se indirekt har gett upphov till den här donnan!", stod det. Det var Linn och Linus som skrev. De träffades på Jogg. Å se så fint det blev!
Hej Linn! När blev du medlem på Jogg?
– Jag blev medlem för ett par år sedan! Jag ville hitta nya forum och nya människor som kunde hjälpa mig ur mitt bekvämlighetstränande. Jag hade blivit väldigt förtjust i att tävla och ville börja pressa ner min tid på milen inför Blodomloppet.
Hur länge har du löptränat?
– Jag började springa i Slottsskogen i Göteborg, i platta skor för 200 kronor och med en bärbar cd-spelare i handen. Då var jag 20. Jag behövde omständigheter som lockade mig ut i spåren och investerade i bättre kläder och ljud. Sedan dess har jag sprungit kontinuerligt men med större intensitet sedan jag flyttade till Umeå 2007. Umeå är en frilufts- och träningsstad, det är svårt att inte ryckas med när man flyttar hit. Nu är jag 30 och springer gärna in nya städer och tycker att det är det bästa sättet att lära känna en stad. Jag har exempelvis gjort ett av mina längsta och roligaste pass längs Seine en mycket tidig morgon i Paris och testade ifjol att springa på lite högre höjder i Denver och Breckenridge i Colorado.
I vilket sammanhang, och varför, kom du och Linus i kontakt?
– Jag hade gjort milen på 50-51 minuter i ett år och behövde en knuff i rätt riktning. Jag skrev ett inlägg på jogg.se och sökte löpare i Umeå. Min ambition var att vi skulle ut och springa i grupp, men de kontakter jag knöt via Jogg ledde istället till flera enskilda löpturer eftersom vi hade svårt att synka oss. En av dem som svarade på mitt inlägg var Linus.
När träffades ni första gången?
– Jag och Linus stämde träff vid ett centrum mittemellan oss och sprang en dryg mil tillsammans. Linus var och är en betydligt bättre löpare än mig. Mitt bekvämlighetstempo låg på 05.20 och han drog ner mig mot 05.00, men han hade nog gärna hållit ett högre tempo. Efter löpturen stannade vi och pratade i kylan och bestämde att vi skulle ge oss på backintervaller nästa gång. Vi sprang ett par gånger till innan jag bjöd hem honom på middag. Vi blev tillsammans och några månader senare sprang jag Blodomloppet på 48 minuter.
Berätta om er dotter!
– Den 24 september föddes Svea. Genomsnittstung och genomsnittslång, men osedvanligt söt med långt mörkt hår och stora ögon. Linus tyckte att jag skulle se förlossningen som ett sjukt hårt intervallpass och det var precis vad det var. Sedan förlossningen känner jag ett enormt sug efter att få börja löpträna igen, eftersom jag vet att min kropp är kapabel till så mycket större ansträngningar än jag vågat och orkat utsätta den för. En löpvagn står på inköpslistan inför våren.
Löptränar ni fortfarande?
– Jag hade en enkel graviditet men blev tvungen att sluta springa i vecka 16 då jag fick återkommande sträckningar i lårmusklerna. Jag ersatte löpningen med simning och vattengympa. Styrketräningen kunde jag fortsätta med fram till förlossningen. Vid varje styrkepass stötte jag på andra gravida och tänkte att vi har kommit långt från jag-kan-äta-vad-jag-vill-för-jag-är-gravid-tanken som var kopplad till graviditeter när min mamma väntade mig. Nu har jag inte sprungit på 30 veckor och har en lång väg tillbaka. Jag saknar mina benmuskler och att ha en hyfsad kondition. När min kropp har återhämtat sig har jag tänkt köra den klassiska springa-mellan-lyktstolpar-metoden för att sakta komma tillbaka till min gamla form. Linus har fortsatt springa men haft problem med skador under sommaren. Nu är vi båda sugna på en halvmara till sommaren och kanske en helmara sommaren därpå, även om det känns avlägset just nu.
Vad har du för tips till andra som också vill träffa en löpningsintresserad joggmedlem?
– Det svåra med att hitta kärleken är att klyschan "Det händer när du minst anar det" faktiskt har viss giltighet. Linus hade rätt ofördelaktiga bilder på både Jogg och Facebook, så när vi möttes upp var det utan romantiska motiv från min sida. Helt överraskande fann jag mig själv i sällskap av en snygg och trevlig kille. Så mitt råd är kanske att lägga bort ambitionerna om att träffa en partner och istället sträva mot att sätta sig själv i nya sammanhang med nya människor utanför ens bekväma omgivning. Rätt vad det är hittar man nåt fint.
