Porträtt/TävlingsberättelseVid halvmarathon VM som avgjordes i Köpenhamn under lördagen slog Mikael Ekvall det svenska rekordet med tiden 1.02.28. 12 sekunder snabbare än Mustafa Mohammeds tidigare rekord.
Vi ringde upp Micke Ekvall igår vid lunch för att ta reda på hur det känns att vara killen som precis slagit svenskt rekord. Vi möttes av en glad Micke Ekvall. 24 år, Göteborgare, tidigare målare och nu hårdsatsande löpare. Rekordhållare och fint ödmjuk.
Hej! Har du lunchrast nu eller?
– Nej, jag jobbar inte som målare längre. Jag sa upp mig i mars och nu satsar jag fullt som löpare. Eller, tja, det har jag egentligen gjort hela tiden. Jag har till exempel varit i Australien januari och februari två år i rad. Jobbet har jag haft för att få in lite pengar.
Pang på rödbetan nu: hur känns det att ha slagit svenskt rekord?
– Jag är jättenöjd, allt fungerade precis som det skulle.
Varför satt allt bra just den här gången, tror du?
– Det handlar nog mycket om att jag har varit i Australien. Jag insåg vad som krävs för att bli riktigt bra.
Och vad är det som krävs?
– Kontinuitet, att verkligen kämpa på.
Hur ser en vanligt vecka ut, på ett ungefär?
– Jag ger mig ut 12-13 gånger per vecka och springer 17-19 mil. Av dem är tre kvalitetspass. Oftast tisdag, torsdag och lördag. På söndagar kör jag långpass på runt två timmar.
Hur såg din uppladdning ut inför tVM?
– Jag hade tränat på bra i januari, februari och mars. Sista veckan gick jag ner i träningsdos och laddade med rödbetspulver. Det tycker jag funkar väldigt bra.
Var du nervös när du stod på startlinjen?
– Jag försöker att inte tänka så mycket på det överhuvudtaget. Lite nervös blir jag, men jag tycker ändå att jag kan behärska det rätt bra.
Berätta lite om själva loppet.
– Första kilometern var trång, det var några som ramlade i närheten men jag klarade mig. Vid fem kilometer kände jag att det gick bra och vid tio kilometer insåg jag att jag nog kunde slå svenskt rekord. Men vid 12 kilometer började jag känna mig ganska sliten, och hängde mest på en grupp där. Vid 20 insåg jag att rekordet i princip var klart, då var det bara att fortsätta.
Wow. Hur kändes det när du gick i mål?
– Jag vågade inte tro på det, jag ville vara helt säker. När jag verkligen fick det bekräftat blev jag väldigt nöjd såklart.
Har du njutit ordentligt nu?
– Jo då, det har jag. Men jag har fortfarande andra mål. Den 11 april ska jag till USA och försöka klara EM-målgränsen.
Du slog din tränare Mats Erikssons gamla rekord. Hur känns det?
– Haha, det var kul men jag har mer att bevisa. Han är fortfarande bäst.
Kommer du fortsätta träna som vanligt framöver?
– Ja, men nu startar banintervallerna. Så dem kommer jag köra en gång i veckan.
Vilket är ditt bästa tips för andra som vill bli lika snabba som dig?
– Träna hårt i flera år. Det är en jobbig och hård väg men det är ingen omöjlig väg. Det som krävs är att ha kontinuitet, att kämpa på, och att träna i flera år.
