Mörkerlöpning för mörkrädda

Träning/KrönikaJag köpte en Silva pannlampa på rea för 3-4 veckor sedan, med tanken att jag skulle övervinna min rädsla för mörker. (Bra att bo på landet då…. Eum). Den har legat oanvänd alla dessa veckor och sambon har frågat mig med jämna mellanrum om jag inte ska testa den. ”Jodå, snart. Det är inte tillräckligt mörkt än”, har jag sagt.

Igår hade jag planerat att springa en runda så fort sambon kom hem från jobbet. Medan det fortfarande var ljust alltså. Han ringde från jobbet och meddelade att han var tvungen att göra det ärendet, och det och det och det. Så han blev nog lite sen. Jag har en svag känsla av att det fanns en baktanke med det hela. Något han helt och fullt förnekar. Jag vet inte, jag…?!

Samtidigt accepterade jag situationen och lovade mig själv att i alla fall försöka! Jag som annars tycker det är smått obehagligt att gå ner 50 meter till vår brevlåda i mörker. Bra utgångspunkt va? Jag tog på min pannlampan och gav mig iväg. Förbi två grannar. Det gick ganska bra. Väl förbi bebott område började det kännas betydligt jobbigare. Jag blev skrämd av:

1. Mina egna steg (trodde någon följde efter mig.
2. En stor sten som i ögonvrån såg ut som en stor grå…eh…RUND (?!) älg/björn.
3. Min egen katt, vars ögon lyste i mörkret och såg minst lika skrämd ut, över att se mig.
4. Varenda litet miniljud. Inbillade mig att det prasslade och knakade överallt.

Adrenalinkick på hög nivå! Jag sprang 1-1,5 minut snabbare per km (!) än vad jag annars gör när det gäller kuperade spår?! Jag verkar ha hittat min motivation; R.Ä.D.S.L.A…?! Jag kanske borde ladda ner den där zombie-appen, så kanske det går ÄNNU snabbare? Haha!

Det märkliga är att trots högre tempo, kändes kroppen riktigt pigg. Förmodligen hade det återigen att göra med adrenalinet som flödade. Pigga ben, rappa steg och mest förvånande: Lungor som med lätthet, tydligen (?) klarar att syresätta en kropp i ”flykt-mode”! Det blev inga småstigar. Jag hoppas att jag vågar ge mig in i skogen framöver. Men såhär första gången är jag grymt nöjd över att jag vågade utmana mig själv med att springa i totalt mörker. Även om det ”bara” var 6 km på grusväg!

Malin Johansson

20 kommentarer till artikeln

Kristina Runemalm

1960 • Kalmar

13 november 2013 - 08:53

Härligt Malin!
Jag övervann min mörkerrädsla med att börja med nattorientering för många år sedan. Vi tränar i skog med lampa året om. Enda rädslan som finns är att lampan ska slockna för då blir det jobbigt :)
Springa i mörker ensam i skogen känns betydligt säkrare än att gå ensam i stan på natten.

Linda Hedin Liljegren

1980 • Skivarp

13 november 2013 - 08:57

Bor också på landet och är sjukt mörkrädd. Jag däremot springer långsammare så jag ska ha krafter kvar ifall något eller någon hoppar fram.
Jag botar min rädsla med att springa med någon.
Bra jobbat iaf

Henrik Egerbo

1980 • Växjö

13 november 2013 - 09:01

Vilken lampa är det du har köpt? Uppdatera gärna när du provat den i skogen.
/Henrik

Krister Lundgren

1978 • FÅRBO

13 november 2013 - 09:51

Haha. Roligt läsning. Man kan känna igen sig själv på vissa grejer ;)

Martin Andersson

1978 • Bergshamra

13 november 2013 - 11:21

Kolla om det finns någon reflexbana i närheten. Att springa reflexbana med pannlampa kan mycket väl vara det roligaste som finns.

Ronny Lövstrand

1967 • Borås

13 november 2013 - 14:09

Nästa gång testar du utan pannlampa. Man ser bättre än man tror utomhus på natten bara man låter ögonen vänja sig vid mörkret. Tycker inte man är ute i totalt mörker om man har pannlampa på sig. Men det kan ta 20 minuter innan ögonen vant sig och blir man bländad av andra lampor så sabbas mörkersynen så det gäller att undvika titta in i lampor. Viktigast är att man har reflexer men lampor hjälper väl till att man syns så det är främst för att synas i trafiken man behöver lampa i så fall tycker jag.

I lumpen var vi ofta ute i skogen på nätterna utan lampor eller andra hjälpmedel än att låta ögonen vänja sig vid mörkret. Blev förvånad hur många stadsbor det var som var mörkrädda och aldrig varit ute i skogen på natten. De hade väl aldrig varit utan gatulamporna kan man tro. Som uppväxt i skogen kändes det helt naturligt att gå utomhus i mörkret.

Susann Tångeryd

1953 • Ängelholm

13 november 2013 - 14:53

Jag tycker det är läbbigt att springa (nåja...) i löpslingor när det är ljust...så jag skulle aldrig våga göra det i mörker, fast de är i stan.

Lennart B

1955 • Kalmar

13 november 2013 - 18:00

Det värsta är att det lurar läskiga monster i mörkret, precis utanför pannlampans ljuskägla...

Tobbe Svensson

1976 • Blentarp

13 november 2013 - 18:21

Delar med mig av ett boktips till er mörkrädda löpare; http://www.adlibris.com/se/bok/pelles-ficklampa-9789163848360?gclid=CN75iaCi4roCFYlV3godCEEAYA
En mycket informativ och upplysande(!) liten skrift!

Åsa Nelin

1958 • Onslunda

#10

13 november 2013 - 22:44

härlig läsning :) men ni som springer i mörker utan lampa, är ni inte rädda för att trampa fel, ramla? jag är inte rädd för mörker men för att ramla, trampa snett och skada mej och inte kunna fortsätta springa, jag har tänkt mej, att gå de få km till byn, springa runt där några varv i gatlyktornas sken och sen gå hem i mörker som nedvarvning

Stefan Lindroth

1969 • Upplands-Väsby

#11

14 november 2013 - 07:39

Hahaha, härlig läsning ! Hoppas du inser att mörker är skönt, att springa i. Det är ju samtidigt ett skydd, så använde vi mörker när man var soldat i utlandstjänst. Fast vi hade ju ljusförstärkare, istället för Silva pannlampa. :) Så kämpa på nu i mörkret, du fixar det kanon efter lite träning.

Malin Johansson

1980 • Alingsås

#12

14 november 2013 - 11:33

Tack snälla ni! Jag kommer fortsätta att träna på att springa i mörker.
Övning ger färdighet säger man ju.... ;-))

Henrik Berg

1981 • Östersund

#13

14 november 2013 - 13:32

Titta på ett avsnitt The Walking Dead innan och kör zombie-appen så ska du se att det kommer gå ännu fortare, garanterat!

Malin Johansson

1980 • Alingsås

#14

14 november 2013 - 20:31

Haha! Ja, jösses! Det är jag alldeles övertygad om Henrik! :-D

Jörgen Larsson

1965 • Uppsala

#15

14 november 2013 - 21:21

Har oxå skaffat mig en Silva pannlampa, och vid ett tillfälle i ett skogsparti så lyste det helt plötsligt en stark orange lampa i slyn vid spåret.
Strax innan jag passerade så förstod jag att det var ett djur som satt där, och som bara väntade på att få kasta sig över mig när jag passerar.
Jag förbereder mig på en spurt om något skulle hända, men allt som satt där var en liten ängslig katt... :-)
Sedan så kan jag tillägga att jag oxå har hört någon som har sprungit efter mig i mörkret, men när jag vänder mig om så är det ingen där...

Jessica Alfredson

1973 • Helsingborg

#16

14 november 2013 - 21:33

Jag tycker att det bästa är att ha röd lampa på pannlampan, det ger ett visst sken som är tillräckligt för att inte trampa snett samtidigt som mörkerseendet behålls så att jag både kan njuta av mörkret men ändå ha koll på omgivningen.
Men visst är det en njutning att springa i mörker och det är lugnt och stilla ute.

Ronny Lövstrand

1967 • Borås

#17

14 november 2013 - 22:07

Bra tips Jessica! Tips på sådan röd lampa? Man syns bättre också med lampa på sig som sagt var.

Jörgen Larsson

1965 • Uppsala

#18

15 november 2013 - 00:03

Ronny, pannlampan Silva har flera funktioner, däribland att man kan springa med enbart röd lampa.
XXL sålde nyligen Silva för 400 kr.

Ronny Lövstrand

1967 • Borås

#19

15 november 2013 - 10:49

OK Silva verkar rekommenderas av flera här.

Möjligen kan rött sken framåt orsaka missförstånd i trafiken dock. En löpare som kommer mot en kanske tolkas som en cyklist på väg bortåt (de är båda på samma sida vägen, man springer på vänster och cyklar på höger).

Jessica Alfredson

1973 • Helsingborg

#20

15 november 2013 - 17:09

Hm, det förstås Ronny. Kanske bättre effekt på skogsmark än på vägar då.

Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.