Allt började för längesedan egentligen då jag tyckte att sprintlöpning var något som var kul i skolan. Det var inget som följde mig vidare, men våren 2007 började jag jogga för att ha en hygglig kondition så att jag kunde spela innebandy. Men i maj 2012 började jag löpa på riktigt. Jag satt på en restaurang i Västerås och fick en impuls att jag borde testa att springa ett lopp. Sagt och gjort, två dagar senare sprang jag Skärholmsloppet genom deras galleria och fick klart godkända 20:05 som debuttid.

Sedan har det rullat på sedan den där varma och svettiga dagen i Skärholmen. Jag hade möjligheten att då fortsätta med mina vanliga träningspass, ha en bra kondition och vara allmänt nöjd med mitt löpande eller så kunde jag gå ner via kaninhålet och se vad som fanns där.

Det fanns inga levande spelkort, galna hattmakare eller Johnny Depp (till min sambos missnöje) utan det jag fann var mycket större än så. Jag fann ett starkare självförtroende, större självinsikt, min första sponsor, mig själv i en löpartidning, nya fina platser och viktigaste av allt, kärleken till löpningen.

För är det något jag har lärt mig nere i kaninhålet är det att jag kan vara kreativ och utmanande att skapa mitt eget träningsschema och pressa mig själv mot nya rekord. Efter 37 lopp på 14 månader känner jag mig inte riktigt färdig i kaninhålet. Man vet aldrig vad som händer härnäst för mig...

Medlem sedan 9 juni 2012