Haninge Trail - Handen

En jävligt värd Söndag i Haninge.
Bil dit med reggae på högsta. Hittade utan problem, möter upp Tobias och Stefan. Bra stämning i Rudangården och skön storlek på loppet, ca 200 löpare.
Osäker på hur kroppen mår efter 1 veckas förkylning och annat skit...men det känns ok. Värmer upp med grabbarna och skjuter snor varannan minut. Vi skakar hand, lyckoönskar varandra och sen bär det av.
Drar på lite i start för att inte fastna och råkar köra lite för fort till första vätskan visar det sig. Stefan maler förbi och jag tappar fart. Uäh...krafterna sinar, jag går i nästan alla backar och förbannar mig själv till en klassisk för hård öppning. Har Stefan i sikte ett tag men till slut försvinner han med och jag väntar på att Tobias ska komma ikapp. Med lite sjukdom de senaste dagarna kan jag bara konstatera att jag är dum i huvudet som startar så hårt. Men strunt i det, bara köra vidare. Riktigt grisigt på sina ställen. Försöker knappt komma runt ibland utan kör bara rakt igenom...he he. Uppförsbackarna tär på mig men det går bättre nedför och på flacken, även om det var väldigt sparsamt med flacka partier.
Och sen...på ett spångpart vid typ 7 km kommer nån jävel skrikandes - kommer förbi, kommer föbi...
Spången är såphal och den är 50 meter, varför ska han kuta om just på den och skrika som en dåre medan han gör det?
Kollar bakåt och ser två snubbar, en håller på att halka åt helvete och den andre skriker ännu högre!
- Vilken jävla hets, får jag fram, lite överraskad över dumheten fortfarande. Han ska förbi, på spången, i inte så hög fart. Idioti! Jag kliver av och låter dom passera. Verkar munhuggas lite när dom kör vidare. Den andre måste också blivit irriterad.
Plötsligt tänder kroppen till på mig och jag blir förbannad. Tar rygg på idioten och lovar mig själv att åtminstone vinna över honom.
Det ger mig kraft. Efter bara någon km drar jag förbi honom och kör på i mitt nya tempo. Vätska igen och någon hojtar km kvar. Får inte ihop att det skulle vara så kort men blir glad. Kommer ikapp Stefan där och det känns bra. Styrkan har återvänt och jag känner mig hyfsat stabil. Tuffar vidare och tar in på människor. Vet inte riktigt vad jag satsat på längre förutom målgång. Ingen uppfattning om bra tid eller nåt. Bara skönt att åter kunna kuta i ok tempo.
Målgång och jag dyker in strax under 80 min, tätt följd av Stefan. Ser idioten som skrek och jag ger han mördarögat ett par gånger. Hoppas det var han som skrek bara...
Sen kommer Tobias och vi drar in mot duscharna. Vilken geggamojabana. Tuffare än Ursvik och sjukt blöt dagen till ära. Riktigt bra söndagsnöje!
Tack Stefan och Tobias, ni är grymma. Tror vi kom typ...sist i lagtävlan. Vilka galet snabba typer det var med.
Sen blev det korv, skitsnack och hemgång. Ser fram emot nästa lopp!