Vintermaran, avbruten

Ryggen började värka redan innan loppet. Det kändes direkt att det inte var min dag. Så värdelöst. Jag plågade mig själv i hopp om att det skulle lätta men det blev bara värre. Jag tänkte att klarar jag tre varv så är jag hemma men efter andra varvningen började det värka hela tiden och jag tappade helt lusten att springa och gav upp på Hagaberg, alldeles före 25 km markeringen. Orken var inget problem idag, jag sprang lätt tillbaks till Lärkan. Fan vet vad man ska göra på rygghelvetet. Halvmaran passerades på 1.44.40, exakt enligt plan faktiskt, tiderna fanns där men känslan infann sig aldrig.