Skrylle

Så härligt det måste kännas att åter kunna springa så långt.
Och att knät uppenbarligen blivit bättre. :-)

Klok ortoped!

Jo tack, det är mer än vad jag trodde för ett tag sedan när jag tänkte att löparknäet blivit en kronisk åkomma. Att springa Skryllemilen med sina backar är en milstolpe, bildligt och bokstavligt. Även om de sista stegen upp i sista backen var knappt styrfart.

Samtidigt ödmjuk för att det funkar och beredskap för att det räcker så länge det räcker. Och någonting gör jag tydligen rätt nu, så samma regim framöver får bli mottot.

Blev överraskad av ortopedens uttryck och jag gillar den sanningen. Kroppen vill läka. Har man också sett kvällens Vetenskapsmagasinet bugar man djupt för våra kroppars fungerande och evolutionen.

Härlig läsning! Glädjer mig åt att du kan ta ut sig i skogen;-) Skryllemilen är ju speciell också!

Tack Mattias. :)