Mini-Enduro

Enduro-debut på Hunneberg. Skitkul men oerhört frustrerande! 3 Nya banor jag inte kört innan. Alla hade samma del i början. Den delen inkl ett mindre dropp över rötter mellan två träd o sen en lurig, hal, landning. Sen snabbt efter det en 110-grader sväng i lera åt höger o direkt nerför en lerig brant som avlutades med 90-grader åt vänster. Åkaren bakom mig åkte rätt in i avgränsingen i böjen på botten av backen de två första ggr, Tredje gången vurpade han. Men han slog mig i totalen ändå.
Droppet vågade jag inte på tre försök, kändes för ostabilt o varje gång jag närmade mig slog paniken till, så det var bara o gå.
Branten därefter körde jag första gången då jag inte riktigt han se vad det var, höll på o slira av banan. Sen på de två andra kom paniken krypande där med, bara o gå nedför.
Så frustrerande att rädslan slår till så man inte klarar av o åka. Hade jag fått gå banan innan o träna lite så borde det gått. Men nu blev det som det blev, näst sist av 18 startande.
Men jag vågade iaf, o nästa gång får bli bättre.
Nu skriker kroppen efter att åka dit o bara slänga sig utför skiten, men säsongen är i princip över, får vänta till nästa år.
Intressant o kolla pulsen, topparna kom inte under cyklingen uppför, utan i backen nedför, inte av utmattning utan av ren adrenalinkick av skräcken i backen! :D
Men kul tävlingsform!