Sätila Trail - Sätila

Egentligen runt 87 km. Står 82 km men det måste vara total felmätning. Alla jag frågade hade drygt 87. Nåja.
Var en tuff runda som jag inte kände mig helt förberedd inför...
Gick upp efter någon timmas sömn kl 03.00, packade och förberedde innan avfärd till Sätila. Plockade upp en medlöpare i Mölnlycke. Kl 06 gick så starten och det bar iväg i mörkret. Lite tekniska partier i början där det var lite halt. Märkte direkt att jag inte hade något driv i steget och tog det lugnt från början. Ingen brådska. Joggade på där det gick o vandrade i uppförsbackarna. När gryningen så kom var jag redan lite sliten. Första kontrollen passerades efter ca 21 km. Omväxlande terräng men fortsatt ganska ok. Första rejäla klättringen kom strax innan kontroll 2, där Daniel H hade sprungit ifatt o gjort sällskap. Trevligt värre! Kul med nya bekantskaper! Vi tog oss fram över berget och fortsatte mot droppbag kontrollen, som skulle vara ca 52 km in i loppet. Denna sträcka var tuff. Tog en del energi. Vackert som sjutton dock! Vädret fortsatt mulet o ca 9 grader varmt. Duggade lite ibland men rätt perfekta förhållanden. Daniel började må dåligt innan 52 km o behövde ta det lugnt ett tag. Jag fortsatte utan hans sällskap, tråkigt men det är nästan nödvändigt att man fortsätter i sitt eget tempo, annars kan det bli helt tokigt. Brukar ju växla under dessa lopp. Efter DB depån fortsatte det till Fjärås där jag hade sällskap av Erik en del av vägen. Lättsprunget men jag tog slut på energi efter detta stop. Energi ja...inget bra käk som erbjöds vid stoppen men det kunde ju vara så att jag som låg bak i ledet fick ta det som blev över. Men nåt annat än sötsliskiga grejor kunde ju erbjudas. Nå, jag tog slut som sagt runt 9 timmar o 62 km o tog mig bara fram under en period, ett steg framför det andra. Huvudvärk, yrsel o illamående. Bra kombo. Varade i några tim. Började regna o mörkret föll. Benen tunga. Var ensam längre perioder. Tuffa partier med klättring och svårt att jogga ibland. Näst sista kontrollen vid ca 71 km var efterlängtad. Gick uppför det sega motlutet efter denna kontroll. Att jogga var inte tal om. Mådde kasst. Erik kom ifatt skogen där jag traskade på. Han hade kommit ifatt mig igen o vi slog följe resten av vägen. Härligt med sällskap den sista delen efter Ramhultafallen runt 81 km. 6km kvar varav de första 4 km var tekniskt svåraste på banan totalt sett. Vi klättrade, hoppade, gick, snubblade o joggade över stock o sten, under tiden som vi pratade om allt mellan himmel o jord. På slutet kvicknade jag till igen o ökade takten de 2 km in mot mål. Ärevarv runt idrottsplasten o in i mål på 13.42.38 tim, 65/86 varav 74 fullföljande. Skönt att vara framme men fortfarande pigg i benen. Huvudet bankade sönder så det fick bli en Ipren direkt efter. Härlig dusch o lite käk, sedan hemåt. Var så hungrig att det blev ett stop på Burger King . Gott!!!
Fick en liten liten medalj som inte alls kändes i paritet med ansträngningen. Stod bara Sätila trail, men inget år eller längd. Trist pris. Allt som allt en välskött tävling men depåmaten var faktiskt kass o medaljen inget att glädjas över (är lite barnslig i fråga om detta, vill gärna ha en fin medalj att titta på:)). Dock har man ju alltid minnet o äran såklart. Nöjd över genomförandet o att det gick att trava på trots att jag mådde sådär.
Är nu sliten både i kropp o själ o ser fram emot inga tävlingar närmsta par månaderna. Lite sökande efter motivation står nu på agendan. Har ju anmält mig till ett par 100 mile lopp nästa år i ett slags försök att kanske klara 100 mile challenge inom en 12 mån period. Klarade 3 i rad förra gången 2014. Första tävlingen blir troligtvis Gax100, om jag inte hoppar på Tec då. Vi får se. Behöver träna upp mig känns det som.