Ultra Caballo Blanco Suecia 50 miles

Christer Schapiros tävling i Garpenberg går in på sjunde året, i år med möjligheten att springa 50 miles, 80 km i en enda loop runt Garpenberg. Imponerande att få till ett varv med alla funktionärer som behövs trots en obefintlig organisation. Som vanligt var det otroligt gemytligt och vänligt.

Starten gick klockan 06.00, det var minusgrader och smällkallt, prognosen sa att temperaturen skulle gå ner till 4 grader men inte lägre, det är en jävla skillnad kan jag tycka. Jag hade alltså för lite kläder. Hur som helst så gick starten på den bekanta Caballo Blanco-banan, den slinga som Micha sprang med Christer när han var i Sverige. Den börjar med en rejäl uppförsbacke längs en stenig stig. Jag visste att vi hade med oss många duktiga löpare men att de kanske inte hade skogen som favoritunderlag så jag tog täten uppför backen, skönt att få igång kroppen också, längst upp frös jag inte lika mycket.

Efter backen följde grusvägar för det mesta under resten av loppet, vissa partier var stig men på det stora hela sprang vi på väg. Nu delade fältet upp sig och hararna stack i väg och lufsarna tog det lugnt- Nu var det så att efter en morgon med för mycket kaffe så var min mage i uppror, det var ett rejält illamående som inte gav sig. Det krånglade till allt rejält, jag trodde att jag skull spy ett tag, inte så kul. Det blev väldigt negativt och jag trodde att det skulle bli så att jag skulle bryta, jag funderade igenom alla olika ursäkter några gånger. När det var som mörkast vid runt 15 km började det flimra för ögonen när jag blinkade. Jag provade med ett toabesök men det löste inget.

Så småningom gick i alla fall solen upp, det var överraskande skönt. Jag firade med en gel. Smakade peck men vad ska man göra? Vid 30 km kom vätskestation nummer två, där bjöds under en förtjusande utsikt på blåbärssoppa! Kall, låt gå, men otroligt gott efter den äckliga sportdryck jag hade med mig. Läge att se till att köpa god gel och sportdryck till nästa gång. På nåt sätt lättade allt efter den stationen, det var plötsligt jätteroligt att springa. Ingen stress bara trippa på.

Vi var tio startande idag, tre damer och sju herrar. Nu efter 30 km låg jag sexa totalt, fyra i herrklassen. Jesper Flink från Tärnsjö låg före mig tillsammans med Polacken Krzysztof Michalski, de verkade pigga och hade helt klart ett annat tempo i benen än jag. De andra fyra var lååångt före. Vid 38 km svängde banan in från en asfaltsväg upp på en skogsväg, jag som hade haft svårt att hitta här förut hade koll på kartan i mobilen. Arrangören krävde att alla deltagare skulle använda Race One-appen, ett bra drag. Jag såg på kartan att Jesper och Krzysztof låg fel, de verkade ha missat avfarten så därför ringde jag Jesper som jag känner. Jesper däremot var inte alls övertygad, nej då sa han, vi ligger rätt. Efter några minuter ringde han igen och sa att de kommit till en korsning och nu utan tvekan var utav helvete fel, bara att springa tillbaks. Nästa vätska och energi låg vid 44 km, elljusspåret i Garpenberg, där skulle min brutta dyka upp och heja, kul! Jag tänkte att jag blir nog kappsprungen innan men det blev jag inte. Min hejarklack hade visst inte heller dykt upp, jag ringde och kollade, det var visst fel på vägen och gpsen och lite allt möjligt. Jag fyllde flaskor och tog lite av lasagnen som bjöds men den ville nog helst inte stanna i magen kändes det som så jag fick avbryta. Alldeles när jag skulle puttra vidare kom Jesper in i stationen, arg som ett bi, på sig själv och hela situationen, tre kilometer extra kändes nog inget vidare. Jag försökte peppa lite men han var nog inte så mottaglig. Spring ifatt mig nu, sa jag och joggade iväg.

Nu följde 25 km av ganska bra löpning, det blev tyngre men aldrig riktigt eländigt, det var en ny upplevelse. Det liksom puttrade på. Inget särskilt hände heller, distanserna mellan alla löpare höll sig ungefär som tidigare. Jo, någonting hände! Marika dök plötsligt upp efter en liten grusväg mitt i skogen! Oj vad kul det kändes, det lyfte humöret ännu mer. Dessutom kom hon till en korsning en halvtimme senare också, riktigt kul. Avståndet mellan mig och Jesper växte till en början men höll sig sen länge på runt en kilometer. Jag hade inga ambitioner att göra detta till en tävling där man går på hörntänderna för att försvara en position, jag bar joggade på med mantrat "långsammare kan du Jonas" och det höll mig löpande nästan hela tiden, det sparade kraft och på så sätt höll jag ironiskt nog farten uppe.

Sista vätskestationen, trevliga damer som serverade kaffe! Stod och pratade lite, då kläckte de bomben, det är bara sju kilometer kvar! Sju! Jag ligger tvåa i klassen och det är bara sju kvar? Jesper är grym, särskilt mot slutet men sju kilometer är ju inget! I väg som en kanin i skogen, koll på kartan, var är Jesper? Behörigt avstånd men det verkar krympa, ingen ögonkontakt än i alla fall. Nu blev det grymt, precis den där ångestfyllda jakten som jag hatar, låg på gränsen hela tiden och pressade, fick ta gångpauser i backarna men försökte springa på när det gavs tillfälle. Det såg helt klart möjligt ut och den sista långa nedförslöpan på en liten skogsväg hade jag Slayers Angel of death i lurarna, då kändes det fint. Genom en liten skogsbacke och ut på en åker, då såg jag målet, kanske 500 m bort. Då tog liksom lusten slut och det blev promenad, jag visste att marginalen var bra till Jesper och för övrigt hade jag inget att jaga. Jag gick över åker, några hundra meter, då hör jag Jesper ropa i skogskanten "nu kommer jag och tar dig!", kul faktiskt. Av loppet återstod nu bara hundra meter asfalt och en dryg backe upp till målportalen, efter en kort jogg på vägen blev det lugn promenad till målet. Underbar känsla att få sluta! Lättnad men också glädje och en känsla av att ha klarat det så bra som jag någonsin kunnat hoppats på. Jag hade trott på ett resultat på runt 11 timmar, under 11 hade känts bra, nu gick jag in på 9.31, fenomenalt kändes det. Direkt efter mig kom Jesper i mål, tretton sekunder skiljde.

1 Gustaf Sjösvärd 07:44:05
2 Jonas Wincent 09:31:06
3 Jesper Flink 09:31:19
4 Krzysztof Michalski 10:31:17
5 Per Olofsson 11:28:16
6 Håkan Zehler 11:28:18
7 Stefan Olsson 11:57:49

1 Laila Öjefelt 08:01:00
2 Petra Hurtig 08:07:57
3 Camilla Rosel 11:28:17