Morgonjogg

En morgonjogg som var tänkt att bli 5-6km blev istället 14.

Var väl en 3km in i rundan som en arkiverad gammal låt dök upp i mp3-spelaren. Säkert 4-5 år sedan jag hörde den senast.
Men visste direkt vilken det var och hur jag förknippade den med min löpning;

Vi stod ett gäng gerillalöpare i starten till Sydkustloppet.
Erik, Andreas och jag hade krånglat oss fram och hamnat i tätklungan och skrattade, värmde upp, pelade med våra mp3-spelare och tog i hand. Starten gick och vi hjälptes åt att hålla tempo.
Vi höll i hop bra och passerade första milen på dryga 38 minuter, jag visste direkt att det var för fort för mig, berättade för Andreas och Erik för att sedan släppa av på farten.
Andreas dröjde kvar med mig någon minut eller två.
Ett par stöttande och stärkande ord, en ryggdunk och hans underbart glada och underbara leende innan han på lätta steg försvann framåt banan.
I öronen hade jag just denna sången och den ihop med Andreas energi blev min temposänkning bara betydligt lägre, (mycket låga 4min/km) och jag kunde ta mig i mål på 1h 24min på halvmaran.

Samma känsla och glädje fick jag idag, det högg till lite i magen när jag samtidigt vet om att jag aldrig kommer att få dela bana med Andreas igen.
Men det jag vet, är att han alltid kommer att finnas med mig i mitt minne som en bra vän och fantastisk löparkompis.