Löpning på swimrun/simsafari

Blandad terräng och blandad fart.

Men min "uppvärmning" förtjänar en egen berättelse:

Jag började med uppvärmning fullt swimrunkittad med däkt, badmössa, dolme och paddlar. Det fanns en ca 700m lång rundslinga i Sköndal alldeles intill startplatsen på simsafarit (handikappbadet/campingen) som passade perfekt. Men så hände något som störde min uppvärmning.....eller satte extra krydda på den...
Precis när jag ska starta så kommer jag upp precis bakom en kille i 20-års åldern som springer lite lite långsammare. Jag är på väg om, men då kastar han en blick över axeln och så ökar han. Aj då...Inte bra för min vinnarskalle :-/ Jag har inget val utan måste öka jag med och ligger kvar precis bakom. När han efter någon km i ett nu riktigt högt tempo börjar sakta ner lite så då tänker jag att jag ska kliva förbi (fortfarande fullt swimrunkittad). Men så ökar han igen! Jaha...Då får jag väl fortsätta ta rygg. Så blir det i 1km till fram tills slutet av 3:e varvet då han äntligen ger upp och slår av ordentligt med nästintill panikandning.
Nu är jag själv riktigt flåsig också och jag känner mig nästintill överhettad med våtdräkt och badmössa på. Men det måste bli ett 4:e varv då jag rent psykologiskt inte kan kliva av då jag precis passerat min "sparringpartner". Så 4 varv blir det och jag fortsätter i ett högt tempo då kroppen redan är inkörd i farten.
I efterhand ser jag i loggfilen att tempot låg runt 4:00 - fart och då förstår jag varför jag blev rejält uppvärmd ;-).
Kanske är inte det här det bästa sättet att värma upp på, men har man begåvats med en såndär vinnarmentalitet så är det väl bara att acceptera det och gilla läget...