Brighton Marathon

Jag hade satt tre mål på förhand, 5:30-5:15-5:00 och jag var på god väg mot 5:15 men kroppen sa stopp vid 25 km nånting och tvärstopp vid 32-33 km. Att jag missat en del långpass under influensan märktes för fram till dess hade det gått strålande. Jag gick väldigt lite, inte ens alltid när jag drack, och nån run/walk var det verkligen inte tal om.
Det jag tror blev avgörandet var bristen på salt, jag åt inget salt till frukost och fick inte i mig nåt efter banan eftersom jag tappade mina chips, förmodligen redan i startfållan. Det var varmt så jag svettades nog en del, även om den svalkande vinden tog bort all känsla av värme, så jag fick påminna mig själv om att dricka även när jag inte kände mig törstig.
Jag insåg att tiden rann ifrån mig men jag kunde inte känna mig besviken över det, jag gav allt jag hade för dagen och fick disponera loppet precis som jag ville och på mina villkor. Ryggen och höfterna som stört mig så veckan innan kände jag inget av vilket var skönt.
Jag kapade mitt personbästa med 20 minuter och jag har verkligen fått mersmak för maraton. Mot Oslo!