St Olav Ultra?

Hej
Jag har inte sprungit Ultran på St Olovloppet och funderar inte på det heller.
Däremot har jag, sedan jag skaffade flickvän som är uppväxt i västra Jämtland, sprungit en etapp/dag på stafetten de senaste två somrarna och tänker absolut göra det i år igen.

Det är helt enkelt ett fruktansvärt roligt lopp, med stämning "a la folkfest", genom fantastiskt vacker natur. Ifjol sprang jag exvis första dagens sista etapp, 15 km från Undersåker in till dagsmålet i Åre. Att springa, med fint flyt, på en grusväg och ha Indalsälven spegelblank strax till vänster och blickfånget på Åreskutan som reser upp sig rakt framöver och gnistrar lite i solen, det känns som en ynnest. Nu ingår ju inte just den etappen i Ultran, som avgörs på de två mellersta dagsettapperna, men det var ju bara ett exempel då naturen är minst lika vacker både uppför fjället bortanför Åre och när man springer ner mot fjordarna på den norska sidan.

Ultraloppet består som sagt av de två mellersta dagsetapperna på stafetten, Åre-Sandvika (c:a 63 km) samt Sandvika-Levanger (c:a 65 km). Enkelt sagt så är det uppför första dagen och nedför den andra. Ultralöparna är alltid uppskattade av publiken runt om och brukar få bra stöd. Ioch med att de delar upp stafettlagen i 3 olika startgrupper, med omvänd seedning för att få en mindre utdragen målgång, och låter ultralöparna starta innan (eller med?) första stargrupp så finns det publik så gott som längs med hela banan.
Dag 2: Första c:a 15 km från Åre till Duveds Goflbana är tämligen platt, där svänger man in på Skalstuguvägen (länsväg 322) och börjar det gå uppför. Inte så många jättebranta partier men omväxlande långsam stigning uppför fjället och korta flackare partier. Totalt sett tror jag det är c:a 250-300 höjdmeter på dryga 4 mil, innan sista kilometrarna bär brant utför ned till målet i Sandvika precis på andra sidan gränsen till Norge.
Dag 3 är första 4 milen i varierande grad utför, mestadels svagt. Inledningsvis i en riktigt läcker ravin/dalgång med branta kanter, innan man kommer ner på platten (och t.o.m. nån liten uppförsbacke) sista biten.

Utan att själv vara insatt u Ultralöpning känns det som att arrangörerna tar det på ordentligt allvar, de brukar ha en eller två speciella följebilar som servar med mat och dryck till ultralöparna.

Loppet i sig är iallafall riktigt riktigt kul. Jag kan tycka det är synd att det inte uppmärksammas mer i de södra och mer folkrika delarna av landet. Själv har jag alltid sprungit och är allmänt sportintresserad men hade ändå aldrig hört talas om det förän min flickvän berättade om det. Däremot kände jag ju till det sedan ett antal år nedlagda vindelälvsloppet vars upplägg var ganska likartat. De flesta lagen är därmed norska eller från Jämtland/Härjedalen, men det är ett jättekul lopp och en riktig folkfest som jag kan rekommendera alla löpsugna.