15 november 2019 kl 21:01
Jag sprang med stavarna när det kom till kritan. Det kändes mycket bra och det var lätt att gå om folk i uppförsbackarna samt att benen inte fick så mycket belastning. Det tar tid att fälla in och ut stavarna, så resultatet var att jag tog upp dem en gång och sen sprang med dem i handen när det var platt/nedför.
Som banan var i år är det lite backigt första 2-3km i skogen, sen något plattare ett par kilometer. Efter en strandsträcka så börjar backarna som löser av varandra fram till fyren ungefär. Där man får 3-4 relativt platta kilometer. Där la jag ned stavarna sista varvet.
Skulle jag sprungit ett varv skulle jag absolut inte haft stavarna. Men två varv kändes det som ett bra val.
Det blir lite stökigt att ta ur saker ur ryggan när man också ska bära ett par stavar i handen. Till nästa lopp ska jag ha en ryggsäck med fler fickor fram så man inte måste ta av den.