17 augusti 2016 kl 10:44
Redigerad 17 augusti 2016 kl 10:50
De senaste dagarna har jag läst igenom ett dussintal trådar här på jogg.se om stressfraktur i foten (en del trådar är lite oklara i huruvida de diskuterar stressfraktur i foten eller i underbenet). Jag har läst ungefär lika många webbsidor som skriver om skadan.
Ja, läketiden verkar skilja sig rätt markant åt beror på vilket ben det gäller. En del skriver om flera månader upp till år medan andra skriver om 6 veckor.
Även intensiteten på symptomen varierar rätt mycket. Allt från att inte kunna gå på foten till att bara känna att det stramar då man lyfter på tårna.
Jag tycker den här artikeln är bra eftersom den diskuterar att det finns olika nivåer av stressfraktur.
http://jogg.se/Artiklar/Artikel.aspx?id=496Det finna en del variation i åsikt om hur stressfrakturer i foten ska behandlas. Vissa skriver att allt som inte smärtar är okej medan andra skriver total avhållsamhet från allt som belastar foten. Majoriteten av de som uttalar sig verkar dock förespråka avhållsamhet/vila.
En annan sak jag konstaterar är att nästan alla påpekar att det är svårt att ställa en exakt diagnos. Något motsägande kan jag dock även konstatera att många trådskapare som misstänker stressfraktur i foten senare har fått det bekräftat av läkare/MR. dvs många trådskapares lekmannautlåtanden verkar i slutändan vara korrekta. En orsak kan vara att det verkar som att det finns få andra vanligt förekommande skador i foten som ge samma/liknade symptom.
Jag har egentligen inte kunna hittat någon annan vanligt förekommande skada som ger samma eller liknade symptom.
Givetvis vilar jag hellre lite mer än för lite. Alternativ träning är sjukt tråkigt men det får bli några veckor av det. Långpassen är helt klart svårast att ersätta med alternativ träning.
Ska springa en mara i slutet av november så jag hoppas att vara tillbaka till dess. Om jag vilar i sex veckor ger det mig ungefär två månader att förbereda mig. Det känns knivigt att öka långsamt då jag börjar springa igen men jag antar att jag måste tvinga mig till en långsam upptrappning.
