Löpning • Skador & Rehab • 9 inlägg • 4310 visningar •

Plantar Faciit - diagnos?

Henrik Ortman

1974 • Salbohed

•

7 december 2015 - 07:43

Gilla

Ni som har fått konstaterat att ni har haft Plantar Faciit hur har eran diagnos varit och hur vet ni att det är det ni har haft?
Alltså hur har smärtans känns i foten?

Jag har problem med en häl och misstänker PF men tycker inte det stämmer helt in på det jag har läst mig till.
Har varit hos två massörer, två sjukgymnaster, en ortoped och en idrottsläkare. Det är dock bara den senare som trodde det var PF och som gav mig en spruta i hälen.
De andra har inte kunnat uttalat sig om vad det är förutom en av dem som trodde det var ett muskelfäste som vi provade behandla med stötvåg (ingen förbättring).

Jag har skrivit lite mer om mina bekymmer i min blogg om någon vill läsa mera.

Magnus

Stockholm

•

7 december 2015 kl 12:22 Redigerad 7 december 2015 kl 12:22

Gilla

Jag hade detta en gång och liksom du testade jag massa olika saker med liten framgång, tills jag insåg att problemet främst berodde på stel vadmuskulatur, speciellt på vadens insida, en punkt ungefär där muskelbuken börjar. Nu när jag lärt mig hitta rätt punkt kan jag massera där när jag börjar få PF-känningar och det släpper snabbt då. Att rulla foten på en golfboll på de onda ställen tillsammans med vadmassagen är min medicin.

Johan L

1976 • Västerås

•

7 december 2015 kl 12:33 Redigerad 7 december 2015 kl 12:34

Gilla

Smärtan:
För mig kändes det som att gå på en brinnande legobit (typ en med 1 eller 2 pluppar, dom små) varje steg hela dagen. Detta hade jag i båda fötterna och det var den mest vansinniga smärta jag haft. Strålade upp i benen.

Sjukgymnasten konstaterade/misstänkte PF men jag gjorde ingen röntgen hos läkare för att kolla sporre eller annat.

Fick behandling för PF dvs tejp, strech, tåhäv o övningar, gå i foppatoffel (ordinerade foppatofflor:-) ) rulla isflaska samt jag sydde egen "strassburgerstrumpa".

Har extremt höga fotvalv (valv under hela foten) så jag gick till "FotJohan" på Humlegatan som gjöt sulor som jag gick i och som jag nu springer i oftast. Han ska vara bäst i stan enligt många oberoende källor... och bra i pris.

Fick även en riktigt bra sjukgymnast på Hemdal som hjälpte mig med en bra tejpning som jag lärde mig göra själv. Gick tejpad någon månad dygnet runt. Även vilka övningar jag skulle göra.

Kanske i oktober förra året när smärtan var nästan borta fick jag börja springa 5 min i veckan, veckan efter 6 min, veckan efter 7 min osv.
I november förra året kunde jag springa min första 5 km runda. Kan tillägga att innan skadan hade jag bara sprungit 5 rundor tror jag så det var nybörjar skada :-)

Nu springer jag så mycket jag kan vilket antagliten är för mycket för att vara första året som löpare.
Fortfarande stel i foten på morgonen och ibland lite smärta efter hårda pass. Går fortfarande i mina 49 kr foppatofflor från Ica Maxi inomhus :-)
Kör en del fotträning och har börjat så smått med Fivefingers på friskis för det känns som om dom stärker foten bra. Går även i ett par NB Minimus på jobbet istället för dämpade dojor eller stenhårda skor.

Hoppas du får ordning på fötterna.
Är skit när det sätter sig där... för även om man inte kan träna så påverkar det vardagen hela tiden.

rouban

Karlstad

•

7 december 2015 kl 13:03

Gilla

Jag självdiagnostiserade mig. Efter ett längre pass fick jag ont under hålfoten, i den sena som går från hälen fram mot tårna på inre sidan av foten. Det gjorde ont när jag promenerade, så löpning var inte att tänka på.

Jag avbröt således löpträningen direkt. Masserade senan med en golfboll 2 ggr per dag á 10 min. I samband med detta gjorde jag även knipövningar med fötterna. Ibland smorde jag med tigerbalsam. Under löpningspausen körde jag alternativ träning (sådan träning som inte gjorde ont, såsom cykling och crosstrainer).

Efter 1 ½ vecka kändes det så pass bra (ingen smärta eller känning vid promenad) att jag kunde ta upp löpningen igen, började lugnt och trappade sen upp.

Johan Kling

1984 • Stockholm

•

7 december 2015 kl 15:23

3 Gilla

Den typiska morgonsmärtan var det som hängde i längst för mig och det är den känningen som kan komma titt som tätt fortf. Håller helt med Magnus i #2, min erfarenhet är nästan identisk. Provade massa "behandlingsmetoder" men massage på vaden var överlägset för mig. kunde nästan känna hur det drog under hälen när jag tryckte på vaden.

Jag hade nästan aldrig en stark smärta - bara under och efter några få långpass då jag gick över gränsen och det började smärta riktigt mkt i nån vecka eller så - då var det lite svårt att komma upp på morgnarna. i övrigt var det några månader av dov smärta på morgonen, i början på löppass och när jag promenerade.

det typiska löppasset med pf såg ut såhär för mig (innan jag la ner och vilade 3 månader istället):

km 1-2: lätt smärta varje steg
km 3-20: jag är frisk!
km: 21+ har jag en kniv i skon?
När jag slutat springa: känns rätt ok nu!
När jag blivit kall: det här känns inge bra
När jag reste mig ur sängen nästa dag: aj, aj, aj, aj var är flaskan med is?

Johan Kling

1984 • Stockholm

•

7 december 2015 kl 16:37

1 Gilla

Läste förresten ditt blogginlägg nu och baserat på det lilla google-forskande jag ägnade dagarna åt när jag hade PF för ett år sen så är jag ganska säker på att du har PF. Vad jag minns är det inte ovanligt att smärtan sitter mitt på eller på utsida häl, även om det för mig gjorde ont på insidan. För mig läkte det snabbare när jag började springa igen, helvila var inget vidare för mig även om mkt löpning var det allra sämsta. Jag upplevde att högre dropp och stabilare sula både på vardagsskor och löparskor hjälpte litegrann. Fick pf efter ett par månader av barnvagnspromenader i flip-flops och efter att ha tränat inför första maran i salming speed (5mm dropp och flexibel sula). Jag bytte flip flops mot sneakers och köpte ett par mizuno rider med 13mm dropp och rätt stabil sula. Ärligt talat upplevde jag råden från vården som klart sämre än mina egna gissningar utifrån google - men det är ju svårt att säga eftersom man inte riktigt vet vad man blir bättre av egentligen. Tveksam till om någonting fungerar egentligen och jag tror nästan "lagom mängd fortsatt belastning i form av tex löpträning" är det snabbaste sättet att bli bra. stötvågsbehandling är väl det enda som har vetenskapligt stöd vad jag minns av mitt eget grävande. men jag tyckte det var dyrt och var lite skeptisk eftersom många upplevde att det inte gjorde nån nyta alls.

För min del blev det lite av ett lyft på sikt att tvingas in på lite cykel och styrketräning som komplement till löpningen. jag körde helvila från löpningen i 2 månader följt av 2 löprundor i veckan i ytterligare ett par månader. Det var under 2 pass i veckan-perioden som det snabbt började bli bättre. Efter det (ett år sen drygt) har jag inte känt mer än minikänningar.

Henrik Ortman

1974 • Salbohed

•

7 december 2015 kl 18:43

Gilla

Johan L, så smärtsamt som du verkar haft har inte jag upplevt. För mig har närmast varit som att stå på en spelkula och precis på morgonen. Tycker även det stramar mycket under foten så att man skulle vilja stretcha. Sulor har jag beställt på Aktiv Ortopedteknik. Får hämta dem en vecka innan jul.

Mikael Lipschütz

1974 • Mölndal

•

7 december 2015 kl 21:39

Gilla

Blev diagnostiserad med PF förra året i november. Jag var tveksam hela tiden då jag mer hade ont i hålfoten. Kanske var det Peroneus Longus som spökade igen som jag hade problem med för ett par år sen.

Jag gjorde i alla fall de rehabövningar jag fick. Fysioterapeuten tyckte inte jag skulle springa alls. Jo tjena tänkte jag ... jag känner min kropp tänkte jag, vilket jag nog inte gör då jag inte lyssnar på den tillräckligt ofta :)

Jag sprang varannan dag ungefär och körde rehabövningar varje ag under ett par månader. Tror det dröjde 3 månader innan jag var smärtfri.

Ingrid Vikman

1951 • Luleå

•

7 december 2015 kl 22:46 Redigerad 7 december 2015 kl 22:47

1 Gilla

Det verkar vara ett lurigt problem för många. Jag började få ont under hälens utsida när jag tog de första stegen på morgonen. Efter en månad gick jag till sjukgymnast som konstaterade att hälkudden var OK men att jag hade början till PF. Han föreslog formade sulor. Det dumma i allt det här är att jag redan har sulor som är formade för min fot, väl uppbyggda pga höga fotvalv som börjat sjunka ner. Jag hade slutat använda dem för jag tyckte att nu var ju fötterna bra. Med stöd under hålfoten får PF vila och förhoppningsvis läka så att jag inte har ont på morgonen och kan börja springa igen.
Tack för tipset att massera vaderna! Det ska jag prova direkt!

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.