Löpning • Övrigt • 9 inlägg • 3191 visningar •

Mörkerlöpning = njuterlöpning...

Per
1966 • Lysekil
#1
•
3 november 2015 - 20:40
7 Gilla

Hem från jobbet och snabbt byta om till löparkläderna och på med reflexvästen... en snabb koll på pannlampan om batterierna är ok.. jovars, en sväng till håller de allt.

Ut och bara njuta, 9 gr. kallt/varmt, svag vind.... andningen känns prima och löpstegen har den där goa snärten i sig.. man kan springa lååååååångt, känns det som.

Man springer med en en liten bit av asfaltsvägen upplyst framför sig, resten är beckmörker..

Alla kända referenspunkter man har längs den ordinarie löprundan är osynliga och det känns som man flyger fram, jagandes den hoppande ljuskäglan som lockar och pockar. "Skynda dig, skynda dig..." man dras vidare och vidare in i mörket.

Luften fylld av doften av multna höstlöv och fuktig mull från skogen som står i givakt, svart och mörk längs vägen.

Ett lätt duggregn fuktar försiktigt ansiktet som en svalkande lätt kyss mot mitt varma ansikte.

Jag känner att jag ler stort och brett rätt ut i mörkret.


Men, efter nio njutningsfulla kilometrar... en liten förvånad tanke...
Va, redan hemma??

Kvällens löppass räknar jag in som ett av mina topp-tio-passen detta år.
#2
•
3 november 2015 kl 20:51
Detta inlägg har raderats
Johan K
1974 • ÖREBRO
#3
•
3 november 2015 kl 21:21
Gilla
Håller helt med!! Senhösten är den BÄSTA årstiden för löpning :)
Stefan Sjöström
1965 • Umeå
#4
•
4 november 2015 kl 02:53
Gilla
Testa att slå av pannlampan helt! Om inte underlaget är alldeles för försåtligt går det förvånansvärt lätt. Själv upplever jag att det är bra för balansen att försöka att springa avslappnat med samma steg när det är svårt att se underlaget.
Johan L
1976 • Västerås
#5
•
4 november 2015 kl 18:20
1 Gilla
Håller med om att det är helt fantastiskt att springa i mörkret.

För ett par veckor sen åkte jag ut till ett spår, Björnön 10km, där det inte finns någon belysning.
På med lampan för första gången någonsin, på med lurarna och lite Black Metal på riktigt hög volym. Sen ut i mörkret och skogen.
Det var en upplevelse som hette duga även om det var lite läskigt :-) Musiken gjorde det kanske inte mindre läskigt eller när det plötsligt stod en hjort framför mig i lampskenet.
Sen dess tycker jag det är den bästa löpningen när man får ha lampan på sig.


Åsa
1978 • Tyresö
#6
•
4 november 2015 kl 18:43
Gilla
Skriver under på kärleken till mörkerlöpning. Men jag springer faktiskt helst i totalmörker. Så länge jag springer på asfalt brukar det funka (jag bor ute på landet utan gatubelysning, men när ögonen väl vant sig brukar man ändå kunna se vägen som en vag grå rand framför sig).
Har med mig en liten, fånig cykellampa beståendes av några små ledlampor på någon silikongrej. Om jag klickar igång den får jag ett vagt litet vagt ledljus på nivå med cigarettändare, som funkar om den grå randen ser lite väl odefinierad ut, eller om det kommer en bil och jag vill synas extra utöver reflexvästen.
Annars älskar jag som sagt att släcka ner helt.
Åsa
1978 • Tyresö
#7
•
4 november 2015 kl 18:44
Gilla
kan tillägga att jag inte är mörkerrädd. Det kanske är en förutsättning... ;)
Bengt
1979 • Vallentuna
#8
•
5 november 2015 kl 08:17
1 Gilla
Jag kan känna samma sak, fast tvärt om.

Höstmörkret, morgondimman och stillheten runt 05:00 på morgonen är magisk!
Henrik Ortman
1974 • Salbohed
#9
•
5 november 2015 kl 09:27
Gilla
Kan bara instämma. Mörkerlöpning är magiskt på nåt sätt.
Längtar till att bli bra i foten och kunna ge mig ut på min klassiska 2 milarunda på torsdagskvällarna med nån bra podd i lurarna och bara nöta på stigar och följa mina uppsatta reflexpunkter där stigar saknas.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.