Comrades Marathon - Sydafrikas Ultramarathon

Peter72

1972 • Täby

#2

•

29 juli 2014 kl 20:24

Gilla

Jag sprang i år och det var helt fantastiskt. Jag hade testat Lidingö Ultra och TEC50 innan och kände mig trygg med att jag inte skulle bryta - det är ett tips, kör nån annan ultra innan Comrades så att du inte behöver åka runt halva jorden och sedan inte komma i mål! ??

Johan Lindqvist

1987 • Uppsala

#3

•

29 juli 2014 kl 20:48 Redigerad 29 juli 2014 kl 20:48

Gilla

Fränt! Jag har sett en del videos på youtube och det verkar vara fantastisk stämning både vid start och mål. Bra tips att testa en annan ultradistans först. Jag har tänkt springa Jungfrau Marathon år 2015 och sedan kanske någon ultradistans efter det, det tror jag borde göra mig redo för Comrades 2016.

Du kanske kan svara på hur det kändes under själva loppet? För mig som bara sprungit vanlig marathondistans som längst så undrar jag lite vilka skillnader och likheter du ser med ett vanligt marathon och 89 km Comrades. Är det vanligt att man får man någon tydlig svacka vid någon visst tillfälle. Vad var värst? Hur är värmen? Hur pass kuperat är det? Jag har förstått att varannat är är "upp" respektive "ner" men att de flesta som sprungit båda verkar tycka att nedför är absolut jobbigast.

Daniel Ek

1977 • Västerås

#4

•

29 juli 2014 kl 21:30

Gilla

2016 är det en up run. Jag gjorde en sån 2011 och det är mycket kuperat. Vet inte hur många höjdmeter men går säkert att kolla upp. Underlaget är asfalt så på så vis är det lättsprunget. Min strategi var att gå i backarna (som är långa och branta) och springa utför och på platten. Loppet går under vintern så det var ca 25 grader som varmast. Det var ett otroligt pubblikstöd efter banan och vätskekontroller varannan kilometer. Hade med egen gel som energi utöver sportdrycken det bjöds på. Allt var mycket bra organiserat tex. med fri banbesiktning i buss dagarna före loppet och bra mat och dryck vid målgång.

Peter72

1972 • Täby

#5

•

29 juli 2014 kl 21:48

Gilla

2014 var down, 2015 är up och 2016 down. Jag tror att det kan vara psykologiskt rätt att börja med ett down-år då det i teorin känns lättare, sen om det är det eller inte ber jag att få återkomma med.

Uppförsloppet ät bara några minuter långsammare än nedför men det är c:a två km kortare.

Vet inte hur bra du är på marathon, Johan, men det är klart att det är skillnad på om du är en 2.30-löpare jmf med en, som jag, 3.30-löpare på maran. Comrades kräver dock sin specifika träning, kör du fem-sju mil i veckan på kuperad asfalt ett halvår innan så är oddsen på din sida vad gäller att klara av det. Nyckelordet är kuperad.

Sen spelar temperaturen in, när jag sprang sägs det att det var 33'C som varmast, så det var varmt, men molnigt. Året innan var det nästan lika varmt men soligt och det året var en killer.

Det är kuperat, egentligen aldrig platt, långa uppförs- & nedförssvep med rejäla backar på det. Jag sprang första 40k och gick sedan i allt som var det minsta uppför. Kom in på sub-11 vilket var en av målsättningarna. Hade ingen riktig dipp som jag hade på TEC50, det är skönt att loppet går från A till B.

Målsättningen? Är det att klara loppet? Sub-9?

Johan Lindqvist

1987 • Uppsala

#6

•

29 juli 2014 kl 22:38

Gilla

Ja som du säger Peter så hade jag i alla fall räknat med att 2016 blir en down run. Jag klarade maran på 3:40 men då hade jag inte tränat särskilt mycket, max tre pass i veckan ibland bara två och det var kämpigt. Mitt problem alltsom oftast är att jag ofta ligger på hög medelpuls, jag tänker att det kanske inte är så lämpligt om man ska hålla ut i 9 mil. Jag har dock aldrig problem med knä och fötter så jag tycker att jag borde klara av det.

Målet är i dagsläget bara sub 11 men lite beroende på hur det går under 2015 så kanske jag uppgraderar det målet. Det här med att börja gå under ett löppass känns ju främmande och har alltid varit lie av en fånig stolthetsgrej för mig men jag antar att det är lite väl optimistiskt tänkt av mig att jag ska klara hela comrades i konstant löptakt.

Johan Lindqvist

1987 • Uppsala

#7

•

29 juli 2014 kl 22:40

Gilla

Och tack som tusan för tipsen Daniel Ek också!

Daniel Ek

1977 • Västerås

#8

•

29 juli 2014 kl 22:51

Gilla

Att gå under en ultra är allt ifrån fånigt. Jag gick som sagt uppför men gjorde ändå loppet på under 9 timmar. Sista milen krampade benen så mycket att fick gå nedför också...

Ursäkta förvirringen om upp eller ner, jag hade fel.

Peter72

1972 • Täby

#9

•

29 juli 2014 kl 23:09

Gilla

Daniel: Sub-9 är respekt i min värld!

Mr. B

1963 • Hemma

#10

•

30 juli 2014 kl 01:06

Gilla

"...och sedan KANSKE någon ultradistans efter det..."?!

Menar du på fullt allvar att du tänker åka till andra sidan jordklotet utan att ens ha sprungit halva den distans du tänker tävla på?

Johan Lindqvist

1987 • Uppsala

#11

•

31 juli 2014 kl 00:02

Gilla

Givetvis skall jag prova på en ultradistans innan jag ger mig på Comrades. Jag vill dock tro att Jungfrau Marathon blir en liknande prövning som kommer öka mitt löparsjälvförtroende och erfarenhetsbank ändå – dock lite kortare än Comrades :P

hernwall

1966 • handen

#12

•

31 juli 2014 kl 14:04

Gilla

Min erfarenhet av årets Comrades (down) är att det är tufft, riktigt tufft. Jag har gjort ett par 100 miles, ett 24timmars, två fjällmaran och lite annan ultra. Men Comrades var något annat. Sannolikt drabbades jag av övermod. Andra halvan gick jag i princip, med kramp i allt vad benmuskler heter. Tog mig i mål, men inte med så mycket marginal.

Mitt råd är, precis som Jan, gå i backar. Och inte minst, träna i att gå i backar. Det är långa och branta backar - vi får upp till svenska fjällvärlden för att hitta motsvarande skulle jag säga. (Varför inte ta ett pass på gymmet emellanåt, löpband, öka stigningen max, och gå i 90-120 minuter? Gärna efter ett långpass.)

En annan erfarenhet är att det var många som sprang ikapp och förbi på sista tredjedelen. Personer med förnuft, som gått ut lätt, som insett att 90km (give or take) ger massor av tid och km att komma tillbaka.

Så, under loppet, ta det lugnt. Länge. Träna mycket backar innan, envisa, långa backar. Skaffa vana att springa på asfalt. Och njut av publikstöd, atmosfär, och allt det där. Det är häftigt.

Lycka till!

Johan Lindqvist

1987 • Uppsala

#13

•

31 juli 2014 kl 17:53

Gilla

Mycket fina råd, tusen tack allesammans!

Petter Stjernkvist

1979 • Slimminge

#14

•

31 juli 2014 kl 21:04 Redigerad 31 juli 2014 kl 21:11

Gilla

Hernvall, varför anser du att Comrades är tuffare än lopp över 100 miles? Är det tempot i början, eller den tuffa maxtiden?

Jag har en kollega som kommer från Durban och som gärna vill springa det med mig så loppet finns åtminstone på min radar och jag måste säga att jag blir livrädd när jag läser ditt inlägg.

hernwall

1966 • handen

#15

•

3 augusti 2014 kl 11:50

2 Gilla

@Petter: det var inte meningen att skrämma dig - eller ngn annan. Min kommentar var snarast en personlig erfarenhet, sprungen ur ett visst mått av övermod. Och som sådan kanske den är allmängiltig; skall vi springa långt måste vi vara ödmjuka.

Sedan finns det en maxtid på Comrades, som sorterar ut en relativt stor del av fältet. MEN, om du har kvalat in, och dessutom seedats, så är det inte maxtiden som är utmaningen. Utan just banan, och då - precis som Jan är inne på - vara medveten om att den är rejält kuperad. Och då är det inte några korta stigningar, utan kan vara km efter km med uppförs/utförsbacke. Det kräver förberedelse, vilket ju är naturligt att lägga tid på om du flyger till andra änden av klotet för att springa ett lopp!

Kanske är det synd att säga att den ena är enklare än det andra. Såväl 100 miles som Comrades är tuffa utmaningar, var och en på sitt sätt. Som varje (ultra)lopp ju är. Visst, ett 100 miles i rejäl terräng, är något helt annat. Men, låt oss lämna jämförelserna därhän, de riskerar att leda fel ...

Min _personliga_ erfarenhet av Comrades är att jag aldrig vill ha det ogjort. Det var häftigt, det var spännande, det var känslomässigt, det var stort. Men för mig var det också en bekräftelse på att förberedelse och ödmjukhet är särdeles viktigt. Att jag några månader innan fixade ett 100 miles-lopp (TEC) betyder inte att 89km är en promenad i parken.

Så, läs mitt inlägg (detta och det förra) som att Comrades är ett fantastiskt lopp. Vilken stämning! Vilket stöd! Men också, vilka backar! Så, gå ut lugnt, var inte övermodig. Se till att spara på krafter - att ligga på gränsen är inte för oss vanliga dödliga.

Hellre än att skrämma, önskar jag inspirera dig (och andra) att springa Comrades. Det är ett unikt lopp. Men också att jag vill dela med mig av mina erfarenheter, som säger - ta det försiktigt. Spara på krafterna.

Och har du, eller någon annan, några frågor, är det bara att höra av sig!

Lycka till!

csaba

1973 • Malmö

#16

•

23 februari 2015 kl 12:59

Gilla

Äntligen tillgänglig igen genom Springtime travel.
Jag har länge velat genomförra detta.

Någon som vet om det går uppför eller nerför år 2016 ?
jag vill gärna springa nerför (down run).

Är det nåon här som har sprungit med Springtime (när det arangerades 2010 ?) vad kan hela resan kostat ?

Stefan van den Berg

1963 • Göteborg

#17

•

24 februari 2015 kl 00:24

Gilla

Jämna år upp. Udda år ner!

csaba

1973 • Malmö

#18

•

24 februari 2015 kl 08:00

Gilla

Nu blir jag lite förvirrad.
Vissa skriver upp andra ner & jag lyckas inte hitta något info på deras hemsida.
Stefan - är det inte tvärt om ?
(jag vill minnas att när Springtime arrangerade 2011 så gick det uppför och 2016 är det fler som skriver nerför).

csaba

1973 • Malmö

#19

•

25 maj 2015 kl 13:21 Redigerad 25 maj 2015 kl 13:21

2 Gilla

Nu har jag betalt handpenningen till Springtime för Comrades.
29 maj -2016.

Nu ska det tränas mycket & långt !

Fler som ska med ?

hernwall

1966 • handen

#20

•

31 maj 2015 kl 17:40

1 Gilla

i år är det upp (ojämnt år)
nästa år är det ner (jämnt år)

ett råd för ner; spara (mycket) krafter till sista tre milen, som är rejält nerför - de tar ganska hårt på låren ;)